Trysil mot Sälen - vi har jämfört

Var finns bästa vinter- semestern?

Foto: Börje Thuresson
RESA

Blå himmel, långa backar och lätt, mjuk snö.

I fjällen kan hela familjen ha roligt med samma sak: åka skidor.

Men finns bästa vintersemestern i Sverige eller Norge?

Vi lät Tandådalen/Hundfjället i Sälen gå en match mot grannen Trysil, sex mil bort.

Liften gungar behagligt på väg upp mot toppen. Det är fortfarande tidigt, någon minusgrad i luften och det blåser kallt, trots att solen lyckats nå upp över fjällkammen. Men sedan ligger backen där framför oss. Vi är nästan för oss själva. Snön är perfekt, alldeles jämn och lite som vispad grädde. Skidorna skär mjukt genom svängarna, vi hittar rytmen, slappnar av och känner en behaglig kontroll, svisch, svisch"

Stopp! I Tandådalen och Hundfjället är inte backarna längre än så här. Dags att bromsa upp och glida in i liftkön igen.

Det är bara sex mil mellan Sälen och Trysil men på de milen händer mycket med fjällen. I Trysil fortsätter backen, utan att bli tråkig eller förvandlas till en transportsträcka. Vi pausar, kollar pistkartan, byter backe, åker vidare uppför en annan lift.

Det här är skidåkning när den är som bäst. Det är inte extremt, men roligt.

Fram på förmiddagen blir det mer folk i backen. I Trysil dominerar danska familjer, i Tandådalen/Hundfjället svens-ka konferens- och gruppresor.

- Danskarna har roligast i backen. De skrattar bara när de ramlar, utan att bry sig. För svenskarna verkar det vara mer känsligt, säger Helena Bäckström, 22, från Linköping, som arbetar som liftskötare i Tandådalen.

Både Trysil och Sälen har börjat med digitala liftkort. När vi närmar oss liftspärren känner datorn av kortet i fickan och ger oss direkt grönt ljus utan att vi behöver stå och fumla med valna händer.

Oftast. Men ibland står vi där och pressar brösten mot sändarna och svär över att datorn inte förstår att vi är kunder och förtjänar respekt.

Vid lunch möts vi av en av de få kulturkrockar som finns i vårt grannland: norrmännen har ingen lunchtradition. Folk tar med sig smörgåspaket. På Fjellstua i Fageråsen serveras vi en av de sämsta luncher vi ätit: smaklös, näringsfattig - och svindyr.

Magnus Persson, 37, från Halmstad, äter medhavd lunch i värmestugan med sin familj.

- Trysil är väldigt fint, säger han. Här är helt andra backar än de vi åkt i Sälen och Branäs. Men man åker inte hit för att det är billigt precis. Jag har kollat matpriserna i butikerna - och det är dubbelt mot hemma.

Detta är Trysils största minus. Skidåkningen ligger i toppklass och orten är nära för Södra Sverige. Men priserna"

Annat är det i Sälen.

- Äh, det är ju svenska pesetas, säger Niels-Jørgen Schow-Rasmussen från Svedborg i Danmark och skrattar.

När vi kommer ut från fjällstugan blåser det 23 m/s på kalfjället. Många av liftarna i högzonen är stängda och det är nästan omöjligt att åka i de högsta backarna. Men så är det med höga fjäll, de blir extremt väderkänsliga. Även i Sälen blåser det hårt på fjälltoppen, men där går vi inte miste om någon skidåkning. Toppen är rund och egentligen bara en transportsträcka till backarna i de skogsklädda och vindskyddade fjällsluttningarna.

Efter skidor after ski: öl, coverband, mycket folk" Men inte i Trysil. I alla fall inte mitt i veckan under lågsäsong.

I Sälen spelar bröderna Haaks och försöker få liv i en trött och gles publik. En medelålders man begår misstaget att gäspa och får under resten av spelningen höra:

- Skål, gäsparn!

Men nöjeslivet är lite av en gäspning under lågsäsongen. Både i Trysil och Sälen. Även om temperaturen höjs över helgen är det först under sportlovet som det finns någon chans att lokalerna fylls.

Men det spelar ingen roll: det är skidåkningen man är här för.

Och tomma backar - det är bara en fördel.

Bo Svernström