Dansa hela vägen till skidbacken

Åretåget - åtta timmar på ett rullande disko

1 av 3 | Foto: STEFAN MATTSSON
TORSDAG 20.15 Hela diskovagnen gungar oroväckande när dj Jonas lägger Ulf Lundell på skivtallriken och pumpar upp volymen.
RESA

Disko, bar och bio - självklarheter i de flesta svenska städer.

Men på ett tåg?

Jodå, det finns. Resa tog plats på Åretåget, en åttatimmarstur i full fart mot fjällen.

Fortfarande är det några veckor kvar på skidsäsongen i Åre, den 2 maj hålls det avslutande dunderpartyt då liftarna stängs.

Sista resan för säsongen var det däremot i helgen för Åretåget, detta speciella partytåg som rullat sedan 1993.

Då arrangerades resorna av en radiostation i samarbete med bland annat en av Stockholms innekrogar. Men numera drivs tåget av SJ.

När vi kliver ombord är det torsdagseftermiddag. Perrongen är fylld med skidklädda människor, pjäxbagar och skidfodral. Det skrattas högt och suget efter Åres skidbackar och after ski är stort bland de 365 personer som ska åka med.

Johan Ringberger, 27 år, åker sin andra tur med Åretåget. I år väntar konferens med jobbet, men också en del skidåkning och kalas.

"Det blir spännande"

- Förra året var det bra fart i både restaurang- och diskovagnen. Det blir spännande att se hur kvällen utvecklar sig. Jag förväntar mig god mat och avslappning, säger han.

De 14 vagnarna rullar sakta igång på sin väg mot skidmetropolen. Stolarna är mjuka och bekväma i de gamla förstaklassvagnarna. Det är bara att fälla tillbaks stolsryggen och slappa.

Slappa? Nja, det är det knappast tal om i barvagnen där det är full fart redan efter en halvtimme. I baren står Håkan Nilsson, 35 år, från Ösmo. Han åker för tredje året i rad.

- Vi var först av alla i baren och har inte hunnit lägga in packningen ännu. Förrförra resan slutade med att vi bowlade i barvagnen med askfat mot jägerflaskor. Jag fick diplom för bästa festande på resan hem, berättar han stolt och beställer in en andra runda.

Sex turer körs Åretåget varje säsong. Jonas von Knorring, 33, och Pelle Vickberg, 33, tycker att det är ett praktiskt och kul sätt att ta sig till skidbackarna.

- Man kan mingla runt bättre än på ett vanligt tåg. Det blir en lång skön förfest om man vill, säger Jonas.

- Det är lite som en Finlandskryssning, säger Peter.

Hejdlöst flörtande

Vid halv femtiden är det middagsdags. Bäst att passa på innan värsta ruschen sätter in. Maten är enkel men mättar. Vid matbordet får vi sällskap av ett grabbgäng som snackar brudar och teknikprylar. Förbipasserande tjejer får leva med hejdlöst flörtande.

När vi ätit klart är det mörkt utanför barvagnens rutor.

- Det blir mycket bättre stämning så fort det blir mörkt, säger Katarina Eriksson, 38 år, som jobbar som bartender ombord.

Flest män i diskovagnen

Hon har jobbat på Åretåget sedan 1995.

- Det brukar vara bra stämning och bra blandning på åldrar. Kanske något mer killar än tjejer den här gången, säger hon.

Det märks inne i diskovagnen. Stora flertalet är män i 30-40-årsåldern. Men några tjejer har också letat sig dit.

- Det är ett bra sätt att ladda upp inför alla sköna åk. Men där uppe blir det nog inte så mycket fest, det är trots allt åkningen som är viktigast, säger Anne-Marie Bengtsson, 26 år, från Stockholm.

Hela vagnen hoppar

På scenen sjunger två tjejer playback till ABBA och olika schlagers. Sedan tar dj Jonas vid och till tonerna av Ulf Lundell hoppar hela vagnen. Det känns som ett under att vi inte spårar ur.

Folk rör sig mellan vagnarna, nya bekantskaper görs och det blir rätt bra party efter ett tag. Vid niotiden finns bara den udda kombinationen gin och russian kvar i groggväg i pubvagnens bar.

Men i Östersund vid niotiden kliver discjockeyn av och stämningen försvinner en smula. Bara de mest entusiastiska grabbarna fortsätter på dansgolvet.

Vi kommer fram till Åre vid halv elvatiden på kvällen. De åtta timmarna gick förvånansvärt fort.

Efter några intensiva dagar och nätter går sedan tåget hemåt på söndagseftermiddagen. Lite snopet är det allt att solen tittar fram på allvar först nu.

Emil Lindblom, 29 år, från Norrtälje, är trött men nöjd med resan.

- Alla åker för två saker: åka skidor och ha kul. Nu på hemresan är det skönt att kunna ta igen timmarna som man inte sovit där uppe, säger han.

Hemresan blir ganska lugn. Bara några få lyckas hålla ångan uppe i baren.

Folk snackar skid- och partyupplevelser och de flesta vilar ut. Biovagnen, som var nästan tom på vägen upp, är fullsatt.

Resan känns plötsligt lång. Det är rätt lustigt att åtta timmar kan ta så olika lång tid.

En resa med 23-årsgräns

Jens O Pettersson