Hunden Arthur har julafton varje dag

INRIKES

Djur. Hunden Arthurs osannolika resa från den sydamerikanska djungeln till Sverige gav eko världen över i fjol.

Nu lever han familjeliv i Örnsköldsvik, med snö, kycklingfiléer och all kärlek han behöver.

– Han mår som en kung, konstaterar husse Mikael Lindnord.

Vi träffas på vägen utanför radhuset som är Arthurs hem sedan i mars, då hans tid i karantän var över. Arthur, som varit ute på en runda med husse, hälsar glatt och låter sig gärna klias bakom öronen medan han försöker lägga beslag på vanten. Pälsen är lång och oväntat mjuk.

– Ja, han har pälsat på sig rejält. Jag tror att han egentligen är gjord för ett lite kallare klimat. När vi är ute och springer hoppar han gärna i snön för att kyla ned sig. Han trivs väldigt bra här, säger Mikael Lindnord, professionell multisportare.

Det märks också när familjen Lindnord senare på dagen åker lite skridsko. Arthur galopperar på isen så öronen fladdrar, ger husse en match om pucken och drar sedan lillflickan Philippa, 2,5 år, på hennes snow-racer. Det är uppenbart att Arthur gillar tillvaron i norr.

Köttbullar

Man kan lugnt säga att Arthur kämpat sig till ett bättre liv. Den då såriga byrackan nosade upp Mikael och hans lagkamrater under VM-tävlingarna i multisport i Ecuador förra hösten. Laget hade matpaus, slängde åt hunden några köttbullar och fick i det ögonblicket en fyrbent, femte medlem. Inget kunde stoppa den raggiga nykomlingen från att hänga med på de återstående etapperna. Någonstans på vägen fick han namnet Arthur och väl i mål stod det klart för lagkapten Lindnord att hunden måste få följa med hem.

Vid det laget hade bilderna på det udda multisportlaget fått spridning, och det blev rubriker världen över. Ett tag var intresset så stort att laget behövde en särskild presskontakt för Arthur. Och när alla byråkratiska turer var avklarade och Arthur till slut landade på Arlanda fick han ett mottagande värdigt en idrottsstjärna. Vilket han på så sätt och vis var, även om laget slutade på tolfte plats.

En i familjen

Nu, ett år senare, har uppståndelsen lagt sig och Arthur lever ett tryggt familjeliv med husse, matte Helena Lindnord, Philippa och minstingen Thor, fyra månader.

– Han har blivit en viktig del av vår familj, och det känner och uppskattar han, säger Mikael med Arthur i knät.

Arthur, som blivit misshandlad i sitt tidigare liv, vet att han lugnt kan breda ut sig i vardagsrummet utan att bli åthutad. Och han vet att han får mat. God mat.

– Han gillar fortfarande köttbullar, men hans stora favorit är kycklinglårfilé - lite lätt kryddad, säger Mikael.

Stöd i byar

Familjen får fortfarande brev, mejl och telefonsamtal från människor som berörts av Arthurs historia.

– Hans historia är ju positiv och mysig på alla möjliga sätt, och i en ganska negativ medierapportering kommer den som en ljusglimt. Jag tror att folk behöver det, säger Mikael.

Den forna strykhunden stöttar också indirekt arbetet för en förbättrad djurskyddslagstiftning i Ecuador, med fokus på de oräkneliga gatuhundarna. Det sker via en fond i Arthurs namn.

– Vi går också in i planerna på ett projekt som heter community dog, med öppna hundkojor i byar där hundarna får mat och veterinärer ser till dem, säger Mikael.

Blir bok

Han är övertygad om att Arthur aldrig överlevt sina skador om laget inte hade förbarmat sig över honom. Och han hoppas att en kommande bok om hans och Arthurs gemensamma äventyr ska öka medvetenheten om utsatta djurs situation.

Boken, som Mikael Lindnord och medförfattaren Val Hudson färdigställer som bäst, kommer på engelska i vår och i svensk översättning till hösten.

– De som är kritiska frågar hur man kan lägga ned så mycket energi på en hund, när det finns så många fattiga människor. Men jag börjar där jag kan, och i min värld finns inget som rättfärdigar misshandel av djur. Kan Arthurs namn bidra till att öka medvetenheten så är jag glad, säger Mikael Lindnord.

Arthur, parkerad intill julgranen, ger oss bara en blick då och då under buskiga ögonbryn För honom är det julafton varje dag.

FAKTA

Multisport

TT