Gustafssons flickvän: Jag var som en robot

INRIKES

Mali. De hade varit tillsammans i omkring sex år när Johan Gustafsson gav sig av på sin motorcykelresa.

Wen Zhang var orolig över att pojkvännen skulle bli sjuk eller råka ut för en trafikolycka, men inte att han skulle kidnappas av extremister i Mali.

– Jag kunde inte tänka mig att det skulle hända oss. Kanske om han skulle åka till Afghanistan eller Pakistan, då hade jag behövt oroa mig över sådana saker, säger hon.

När Wen Zhang fick reda på att pojkvännen hade kidnappats gick hon direkt hem för att titta på nyheterna.

– Det var jättehemskt, jag kunde inte förstå. Jag började googla på ord som kidnappning och al-Qaida och försökte samla information.

Ingen kontakt

Under de nästan sex år som Gustafsson satt kidnappad hade paret knappt någon kontakt. Gustafsson fick läsa ett brev från sin flickvän i mars 2012 - men Wen Zhang fick bara se sin pojkvän i de videofilmer som då och då släpptes av kidnapparna.

Hon försökte anpassa sig till den svåra situationen och ansträngde sig för att fortsätta utvecklas och leva sitt liv.

– Jag lyckades, men det var något som saknades. Jag kände mig som en väl fungerande robot eller maskin.

TT: Tänkte du alltid att han skulle komma hem?

– Jag har hela tiden tänkt att han kommer att klara det. Ingen tvekan om det. Han är en av de tuffaste och starkaste personer som jag känner. Kanske den starkaste.

Wen Zhang var osäker på hur det skulle kännas att träffa Johan Gustafsson igen - efter att så många år hade passerat. Men när hon fick hålla om honom på Arlanda så försvann alla tveksamheter.

– Jag visste inte om vi skulle klicka igen. Men när han kramade om mig visste jag direkt att mina känslor för honom fanns kvar och att de var ännu starkare. Det var som att jag blev människa igen. En fantastisk känsla, går knappt att beskriva.

Använde tandtråd

Nu försöker paret långsamt anpassa sig till vardagen igen. De bor tillsammans i Stockholm och fixar mycket praktiska saker.

I början tyckte Wen Zhang att det var lite konstigt att pojkvännen aldrig frågade efter tandborste och tandkräm, men det visade sig att han bara använt ett slags egentillverkad tandtråd i öknen.

– Men nu borstar han tänderna, han använder till och med eltandborste. Så nu är han tillbaka till ett modernt liv. Han är exakt samma Johan som förut. Eller kanske lite bättre. Det är härligt.

TT