Säkerheten Tunisiens stora utmaning

UTRIKES

Nobel. Tunisiens nationella dialogkvartett tog emot Nobels fredspris under högtidliga och praktfulla former i Oslo rådhus. De fyra organisationerna prisas för att ha bidragit till fred i det sköra läget efter Jasminrevolutionen 2011.

Röda mattan hade rullats fram på rådhustrappan i Oslo när representanterna för Tunisiens nationella dialogkvartett anlände under ett rigoröst säkerhetspådrag. I fjol tog sig en mexikansk aktivist upp på scen när skolflickan Malala Yousafzai fick sin medalj, men i år avlöpte ceremonin utan avbrott.

Nobelkommitténs ordförande Kaci Kullman-Five betonade i sitt tal att hon hoppas att fredspristagarna kan inspirera andra i de turbulenta tider vi befinner oss i.

Mot fred

– Hade alla länder gjort som Tunisien och fått fram en dialog, tolerans, demokrati och lika rättigheter hade betydligt färre människor drivits på flykt. Tunisien har visat världen att islamistiska och sekulära politiska inriktningar kan förhandla med varandra och finna lösningar som är bra för landet - om de vill, sade hon i direktsändning.

Tunisien har sedan den arabiska våren setts som ett föredöme. Diktatorn Zine al Abidine Ben Ali flydde 2011 och samma år valdes ett tillfälligt parlament. 2012 och 2013 skedde ett par uppmärksammade politiska mord och det nordafrikanska landet befann sig i ett svårt läge. Det var då kvartetten bildades och den höll i dialogen mellan regering och opposition vilket ledde till en fredlig utveckling.

Tufft säkerhetsläge

Utmaningar saknas dock inte. Arbetslösheten är hög, landet brottas med sociala och ekonomiska problem och landet har drabbats av flera terrorattacker den senaste tiden. Kaci Kullman-Five underströk att mycket arbete återstår.

– Tunisiens säkerhetsutmaningar är angelägna. Vi känner till dem väl. De liknar våra egna. De är våra egna. I terrorns tid går hoten mot Tunisien och det tunisiska folket inte att skilja från hot mot andra länder, sade hon till nyhetsbyrån NTB.

FAKTA

Den arabiska våren

Den utlösande faktorn för den arabiska våren var reaktionerna i Tunisien på den unge arbetslöse mannen Mohamed Bouazizis död 2010. Han nekades möjligheten att sälja grönsaker på gatan och valde då att sätta eld på sig själv i protest mot regimen. Omfattande demonstrationer, särskilt i Tunis, ledde till att president Zayn al-Abidin Ben Ali tvingades avgå efter 24 år vid makten och fly landet. I oktober 2011 ägde det första demokratiska valet rum i Tunisien och det moderata islamiska partiet al-Nahda vann de flesta platserna i den konstituerande församlingen.

Protesterna i Tunisien, som kom att kallas Jasminrevolutionen, spred sig senare till flera andra länder i regionen, först till Egypten, men senare även Jemen, Bahrain, Libyen, Algeriet, Marocko och Jordanien - med varierande resultat.

Källa: NE

TT