Ett halvt sekel sedan havet blev svart

UTRIKES

Engelska kanalen. För 50 år sedan stod supertankern Torrey Canyon för Europas första stora oljeutsläpp. Strandområden i England och Frankrike blev svarta.

Och så kom den riktiga katastrofen - räddningsarbetet.

SS Torrey Canyon var ett exempel på de nya tiderna efter andra världskriget. Skeppet var ett av världens största, med kapaciteten 120 000 ton olja, alltså det som kom att kallas supertanker.

Den 18 mars 1967 hade kaptenen bråttom. Enligt den senare olycksutredningen i Liberia, där skeppet var registrerat, hade han fått höra att om de missade tidvattnet i Wales skulle de få vänta fem dygn innan nästa chans att lägga till.

Så trots att vattnen mellan Cornwall och Scilly-öarna är ökända för sina rev tog det nästan 300 meter långa fartyget en genväg. Resultatet blev Storbritanniens genom tiderna värsta miljökatastrof.

Torrey Canyon fastnade på revet Pollard's Rock. Dagen efter hade i stort sett varenda liter olja i lasten runnit ut i havet. Besättningen flydde i livbåtar.

Bomba bort det

Den brittiska regeringen hade aldrig ställts inför någon liknande situation, så den reagerade ganska ogenomtänkt. Först försökte man bomba bort problemet. Flygvapnet beordrades ösa raketer, bensin och napalm över området för att bli av med både Torrey Canyon och oljan.

Det gick så där. Vågorna släckte bombbränderna, och oljan spred sig sakta men säkert till både Cornwall, turistön Guernsey och Frankrike.

På de drabbade stränderna gick strategin isär. På Guernsey sögs oljan upp i lastbilar och hälldes i ett stenbrott, där den enligt BBC ligger kvar än i dag. I Frankrike skickades mängder med folk ut på stränderna och samlade manuellt ihop den svarta geggan - en mödosam procedur, men som anses ha minimerat skadorna.

På brittiska fastlandet tog man i stället fram en hypermodern kemikalie som skulle bryta ned oljan, "BP 1002", döpt efter det inblandade oljebolaget. Tanken var att rädda sommarens badsäsong, inte minst för premiärminister Harold Wilson, som hade ett hus på Scilly.

BP 1002 spreds överallt, på stränder, i havet. Och den oprövade kemikalien tog mycket riktigt kål på oljan. Men den gjorde mer än så.

– Den dödade nästan allt, i vattnet och på land, säger Richard Pearce till The Independent.

"Tänkte inte på"

Då var han en ung biologilärare som råkade bevittna dramatiken eftersom han var på smekmånad med hustrun Jo på Scilly. Nu återvänder han varje år till området för att studera floran och faunan.

Han bedömer att naturen nu har återhämtat sig. Men experter säger att processen kan ha försenats med över tio år av BP 1002. Och Pearce håller med om att kemikalien var en överilad åtgärd.

– Den togs fram för att göra ett jobb, upplösa oljan, följderna för miljön tänkte man inte på.

David Bellamy, då miljökonsult och i dag känd tv-profil, säger att Torrey Canyon väckte en fram till dess i stort sett icke existerande miljöopinion i Storbritannien.

– Det var en tragedi att detta behövde hända för att allmänheten skulle fokusera på risken för utslagning av djur och växter, i det här fallet i havet, säger han till BBC.

FAKTA

Stora oljespill

Stora oljeutsläpp är ett relativt modernt fenomen, som har kommit i takt med mänsklighetens storskaliga oljekonsumtion.

Supertankrar började utvecklas för att frakta stora mängder olja efter andra världskriget. Ett modernt tankfartyg av typen ULCC (Ultra large crude carrier) kan ta en last på över 500 000 ton. Det innebär att ett enda sådant fartyg - i teorin - skulle kunna ta ombord två tredjedelar av Sveriges befolkning.

I Torrey Canyon-haveriet 1967 rann i stort sett hela lasten, om upp till 120 000 ton olja, ut. Andra händelser i samma kategori, alltså med brutala följder på land, är Amoco Cadiz vid Bretagne 1978 (220 000 tons utsläpp) och Exxon Valdez i Alaska 1989 (uppemot 40 000 ton).

Det största fartygsutsläppet skedde 1979 när tankfartygen Atlantic Empress och Aegean Captain under ett oväder kolliderade utanför Tobago. Totalt 287 000 ton olja rann ut när Atlantic Empress sjönk.

När oljeplattformar havererar kan det handla om ännu större mängder. Exempel på sådana katastrofer är Ixtoc 1 1979-1980 och Deepwater Horizon 2010, båda i Mexikanska golfen.

Men inget är värre än krig. Under Kuwaitkriget 1991 läckte 1,5 miljoner ton olja ut i havet i samband med att Saddam Husseins irakiska trupper jagades bort.

Källa: TT:s arkiv

TT