Putins svåra balansgång med och mot väst

UTRIKES

Ryssland. Möjliga Trumpkontakter, anklagelser om valpåverkan, kriget i Syrien och annektering av Krim - Rysslands relation till Väst saknar inte konfliktytor.

Men efter år av aggressiva tongångar ser en framstående Rysslandsexpert tecken på ett mindre konfliktsökande Kreml. Men bara om bilden av den ryska storheten kan upprätthållas.

Låga oljepriser och de västerländska sanktioner som följde på annekteringen av Krim har slagit hårt mot Rysslands ekonomi de senaste åren. I takt med att levnadsstandarden sjunker märks en ökad frustration hos folket.

Annekteringen av Krim 2014 ledde till en skjuts uppåt för president Vladimir Putins popularitetssiffror. Men i en undersökning förra året sade 60 procent av de tillfrågade ryssarna att de vill ha en vänskapligare relation till Ukraina.

– Många vill bara leva normala liv, utan att ha omvärlden som fiende. De vill ha det bra och slippa krigsliknande mentalitet och militär patriotism. Det märks bland eliten också, säger Rysslandsanalytikern Lilia Shevtsova till TT under ett besök i Stockholm.

Kremls dilemma

Och för att kunna blåsa liv i den krympande ekonomin - med hopp om att så småningom kunna förhandla bort de plågsamma sanktionerna - vill Kreml för närvarande närma sig västländerna, enligt Shevtsova.

Men samtidigt används en retorik färgad av misstänksamhet mot fienden i väst som ett sätt att ena det ryska folket.

– De ryska myndigheterna kontrollerar nationen genom krigsretorik och patriotism. Om läget normaliseras måste de hitta något annat som för samman nationen, men det finns ingen idé om vad det skulle kunna vara, säger Shevtsova.

Rädsla för nya idéer

– Det finns också en rädsla för nya idéer. Gorbatjov kom med ett nytt politiskt tänkande och sedan kollapsade Sovjet.

Framöver väntas troligtvis ett "bisarrt sicksackande" när Ryssland ska försöka anpassa sin utrikespolitik till den nya internationella politiska spelplanen, enligt Shevtsova. USA:s ökande isolationism bryter kontinuiteten i samarbetet med Europa och bristen på gemensam utrikes- och säkerhetspolitik har lett till ett manöverutrymme för Kreml.

– Det skapar möjligheter för Ryssland att ha bilaterala relationer med USA, och med Tyskland och Frankrike. Men det är för tidigt att sia om i vilken riktning det kommer att gå.

Tyskland

Krisen för det transatlantiska samarbetet blev ännu tydligare när den tyska förbundskanslern Angela Merkel i ett tal nyligen varnade för ett opålitligt USA - vilket följdes av en hätsk Twitterattack från den amerikanske presidenten Donald Trump.

– Merkels tal var både goda och dåliga nyheter för Putin. Å ena sidan innebär det att USA är borta och att Ryssland kan förvänta sig ett svagare Europa. Men å andra sidan stärker de europeiska länderna sin egen försvarsförmåga, säger Shevtsova och lägger till:

– Ryssland vet inte hur man ska hantera ett starkare Tyskland.

"Svart hål"

När det gäller relationerna med USA talades det först om en "bromance" mellan den ryske och den amerikanske presidenten. Men för närvarande finns knappt någon relation alls att tala om - och Trumps sätt att styra landet har mest inneburit huvudvärk för Putin.

– Att Ryssland drogs in i ett inrikespolitiskt bråk om valpåverkan var en mardröm för Putin. Kreml är frustrerat över det oberäkneliga svarta hålet i Washington.

FAKTA

Ekonomisk kris

Vladimir Putin har styrt Ryssland sedan 2000, först som president fram till 2008 och åren därefter som regeringschef i samarbete med sin efterträdare på presidentposten, Dmitrij Medvedev. 2012 återvaldes Putin som president.

När Putin på nytt installerade sig på presidentposten mötte han ett annat politiskt klimat. Tidigare hade han automatiskt åtnjutit stark auktoritet, men nu utmanades han öppet av en nyväckt oppositionsrörelse.

Oppositionen kvästes dock med hjälp av ny lagstiftning. Och efter det att Ryssland engagerade sig på de ryskspråkiga separatisternas sida i Ukraina 2014 sköt stödet för Putin i höjden. Efter annekteringen av Krim slöt 70 procent av ryssarna upp bakom Putin - trots sanktionerna som slog hårt mot ekonomin.

Under andra halvan av 2014 spädde det sjunkande oljepriset på inflationen och den ekonomiska krisen blev kännbar för ryssarna i vardagen. Trots att stödet för Putin förblivit högt tycktes de ekonomiska problemen och den utbredda korruptionen urholka tilltron till politiker och makthavare i stort. I parlamentsvalet 2016 deltog knappt 48 procent av de röstberättigade.

Källa: Landguiden

TT