Fattigdom driver dödlig extremism i Afrika

UTRIKES

Extremism. Unga afrikanska extremister är fattiga, arbetslösa och marginaliserade.

Det slår FN:s utvecklingsprogram UNDP fast i en studie som visar att statligt våld eller maktmissbruk kan utgöra den avgörande knuffen mot grupper som al-Shabaab och Boko Haram.

Hans familj hade ingen aning om att den nu 37-årige Diriye anslutit sig till en våldsbejakande extremistgrupp och där fått rollen som befälhavare.

"När du är fast i rörelsen är det svårt att lyssna på andras åsikter. Och det är ännu svårare att acceptera att det vi håller på med faktiskt är fel", berättar han för FN-organet UNDP som kartlagt vägen mot extremism i flera afrikanska länder. UNDP har intervjuat närmare 600 personer som anslutit sig till grupper som Boko Haram och al-Shabaab.

Den våldsbejakande extremismen har i Afrika krävt över 33 000 liv bara under 2011-2016, varav Boko Haram stått för över hälften av dödsoffren. Därtill har miljoner människor tvingats lämna sina hem, befintliga konflikter har eldats på och de humanitära hjälpbehoven har blivit enorma i våldets spår.

Svalt intresse

Trots det är de bakomliggande orsakerna och konsekvenser mindre kända jämfört med i andra regioner i världen.

– Det är inte så många afrikaner som strider i länder som Syrien och Irak. Den våldsbejakande extremismen i Afrika sker främst på lokal eller regional nivå och därför har det globala intresset varit mindre, säger rapportens huvudförfattare Mohamed Yahya.

I studien framträder bilden av den mest sannolika jihadistrekryten som en frustrerad individ, som lever i marginaliserade områden och som försummats sedan barndomen. Med dåliga utsikter till jobb, i synnerhet i avlägsna gränsområden, och lågt förtroende för regeringen är de lätta byten för rekrytering.

Saknar jobb

De flesta frivilliga rekryterna angav sysselsättning som det mest akuta behovet när de gick med i en extremistgrupp.

– Att ansluta sig till en terrorgrupp är inget som händer över en natt. I afrikanska länder är resan mot extremism kantad av fattigdom, misstro mot politiker och en förlorad tro på hela det demokratiska systemet, säger Yahya.

Även om över hälften anger religion som ett av huvudskälen för att gå med i en extremistgrupp, läste 57 procent av dem inte alls religiösa texter eller förstod väldigt lite av dem.

– I den globala debatten framställs våldsbejakande extremism ofta som ett problem inom islam. I studien säger en majoritet att de ville slåss för sin religion, samtidigt som många var beroende av andras tolkningar av skrifterna.

Paradoxal kamp

Afrikanska myndigheter kämpar hårt för att stoppa Boko Haram i västra Afrika, al-Shabaab i östra Afrika och IS och al-Qaida-kopplade grupper i området strax söder om Sahara. Paradoxalt nog anger nästan tre fjärdedelar (71 procent) av rekryterna att det som uppfattas som statligt våld eller maktmissbruk utlöste beslutet att ansluta sig till en extremistisk grupp, i synnerhet om en närstående gripits eller dödats.

– Det spelar roll hur du kämpar mot extremismen. Rättstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna måste respekteras av säkerhetsstyrkorna, annars blir det kontraproduktivt och eldar på problemet.

FAKTA

Så har studien gjorts

UNDP-rapporten "The Journey to Extremism" bygger på ett frågeformulär som delats ut till 718 personer.

495 av dem säger sig frivilligt ha anslutit sig till extremistiska organisationer, några av dem var fortfarande medlemmar vid tiden för intervjun. 78 respondenter säger sig ha blivit tvingade att gå med i en extremistgrupp och en referensgrupp om 145 personer säger sig aldrig ha varit medlem i en extremistisk organisation.

Intervjuerna är ojämnt spridda över Kamerun, Kenya, Niger, Nigeria, Somalia och Sudan. En betydligt större andel har gjorts i Somalia. De allra flesta gjordes i fängelser och på andra typer av anstalter.

Över hälften av de svarande hade kopplingar till Boko Haram (52 procent), följt av al-Shabaab (27 procent), Islamiska staten (15 procent) och andra organisationer (7 procent).

Källa: UNDP-rapporten "The Journey to Extremism"

TT