Karin Johansson gläds åt silvret

SPORT

Kanot. Karin Johansson hittade flytet i paddlingen i finalen. Det ledde fram till VM-silvret och den största meriten hittills.

– Jag försökte intala mig själv att jag orkade driva på, säger hon.

Johansson, 30, från Lidköping har lyckats att hitta formen inför kanot-VM i Racice i Tjeckien. Så pass bra att den räckte till tre finalplatser på söndagen. I K1 1000 meter kämpade hon sig till ett silver.

Planen var att gå på i starten och sedan försöka att snabbt hitta det egna flytet.

– Så att jag inte försökte att stressa med de andra och hitta mitt gung, att verkligen våga lita på det och vara avslappnad. Och det tyckte jag att jag klarade bra, säger Johansson.

Rankar medaljen högt

Tiden blev 3.58,181, drygt två sekunder efter segraren Alyce Burnett från Australien.

– När det var typ 350 meter kvar då tänkte jag: Karin, nu är det bara 1,5 minuters hårt arbete kvar, nu håller vi i det här. Och sista hundra tänkte jag: Jag kommer inte komma i mål. Men det gjorde jag ju, så det var bra, säger hon och skrattar.

Johansson har ett VM-brons från 2006 på K4 200 meter.

– Det är ju elva år sedan, så silvret är så klart jättehögt.

Bara minuter efter medaljceremonin var det dags att bokstavligen springa till kanoten igen, den här gången för att med Moa Wikberg paddla final i K2 200 meter. Duon var snabbast i semifinalen, men kom sjua i finalen.

– Vi fick ett bra lopp, men i ett drömscenario hade jag kanske velat haft mer tid för att värma upp tillsammans, säger Johansson.

Ut och njuta

Upplägget inför VM har varit annorlunda, hemligheten har varit att våga vara i sämre form i början av säsongen för att sedan bygga upp den, och att vila inför mästerskapet.

Johansson paddlade också final i K1 5 000 och blev femma. Förväntningarna där var "inga alls", enligt henne själv, inför loppet.

– Jag ska bara gå ut och ha kul och försöka hitta en bra position och hänga med, nu kan man bara hänga på den här medvågen man har. Jag tycker att jag gjort det här VM över förväntan. Nu ska jag bara gå ut och njuta.

Medaljhoppet Petter Menning kom sjua i finalen i K1 200 meter. Efteråt berättade han om sorgen som drabbat honom. Hans mamma gick nyligen bort i cancer efter en längre tids sjukdom och förra veckan begravdes hon.

– Det jag känner nu är en tomhet på ett sätt, över allting. Samtidigt som jag egentligen är ganska stolt över mig själv, över att vara i VM-final mot tuffaste motstånd under de här omständigheterna, säger Menning till Radiosporten.

TT