”Vackrare än så här blir det inte”

1 av 2
NYHETER

HÅLLÖ. Motvinden och regnet på det här stället är inte att leka med.

Jag stånkar mig fram med packningen i en skottkärra och försöker att inte blåsa omkull.

Det lyckas nästan.

Stig har släppt av oss vid en vindpinad kaj på ön och när han vänder tillbaka mot Smögen med en kraftig medvind i ryggen är jag och fotograf Urban Andersson ensamma på ön.

Några hundra meter bort tornar Hållö fyr upp sig.

Sjön tar sats

Den legendomsusade fyren ligger mellan Måseskär och Väderöarna och nämns liksom många andra fina fyrar orättvist nog inte i Sjörapporten.

I vanliga fall är det gott om folk här ute. Soliga dagar kryllar det av människor på de vidunderliga klipporna. Stig som kör Hållöfärjan kan ta 70 passagerare per tur och det kan bli många vändor varje dag.

– Ni skulle ha kommit när det var bättre väder, säger han.

Vi rycker att vädret är perfekt.

Sjön är grov och man riktigt känner havet och hur sjön tar sats bortifrån Skottland.

Blåsten, regnet, motvinden och ensamheten bara understryker magin på stället.

Inget tjo och tjim

Det är dagar som den här man inser att man har världens bästa jobb och att man kanske inte ska gnälla på cheferna så förbannat.

Sjön har inspirerat många. Själv kommer jag på mig med att vissla ”Gamla Nordsjön”, en glad tjo- och tjimhistoria som hjälpte till att göra Harry Brandelius odödlig.

Men havet är sällan tjo och tjim. Folk i de här trakterna vet det bättre än några andra.

Ingen låt skriven på det svenska språket kan vara mer blodisande än Evert Taubes ”Balladen om briggen Blue Bird av Hull.”

Den handlar om hur briggen Blue Bird hamnar i sjönöd i svår storm utanför Hållö fyr. Bara en bit härifrån – dessutom på självaste julafton 1872.

Hopkok av olyckor

Och plötsligt ser lotssonen Karl Stranne, som står surrad vid rodret, ett ljus ute i stormen. Det är hans far som kommer för att rädda den dömda besättningen.

Alla överlever utom hjälten Stranne som glömdes ombord.  Historien är inte sann utan ett hopkok av flera dramatiska olyckor i farvattnen här utanför.

Thåström och Imperiet gjorde en kalkonversion av låten för en massa år sen.

Men Evert som visste vad livet här ute på havet handlade om hade en trovärdighet i rösten som ingen annan. Ni får säga vad ni vill. Det är Everts original som gäller. Den ende som kommit i närheten är hans son Sven-Bertil.

Regnet försvinner

En gång i tiden bodde ett helt litet samhälle här på ön för att sköta fyren. Det fanns till och med en skola. Nu sköts fyren av fyrföreningen och de gamla rovoljelamporna har ersatts med en modern ledlampa som knappt drar någon ström alls.

Regnet försvinner plötsligt och solen kommer fram. Uppifrån fyrtornet skulle jag ha sett Norge, Skagen och Skottland om jorden varit platt. Nu ser jag bara den oändliga horisonten.

Vackrare än så här blir det inte. Alla borde få komma hit nån gång i livet.

FAKTA

FLER FYRAR SOM INTE PLATSAR I SJÖRAPPORTEN:

■ ■ Högbondens fyr utanför Bönhamn på Höga kusten. Sveriges näst högsta fyr, ljuspunkten ligger 75 meter över havet. I likhet med Hållö är Högbonden inte heller med i sjörapporten. Och i likhet med Hållö finns ett vandrarhem på ön. Det gamla fyrmästarstället som stod öde i många år rustades på 1980-talet upp till ett av de snitsigaste vandrarhem som finn i landet. Fast det är ont om strövområden, däremot finns det gott om avgrunder där man kan ramla ned och slå ihjäl sig.

■ ■ Kullens fyr. Att Sveriges högsta fyr ligger i Skåne är det inte alla som vet. Men nu gör ni det. Med sina 78,5 meter klår den högbonden med 3,5 meter. Dessutom lyser den starkast av alla Sveriges fyrar, vilket behövs eftersom den tillsammans med Nakkehoved fyr på Själland markerar inloppet till Öresund, ett av världens mest trafikerade farvatten. Kullen är inte heller med i sjörapporten.