”Har väntat så jävla länge – nu är jag här”

Nu ska Ekdahl Du Rietz flytta in i en kolonistuga och lifta genom Europa

Foto: TT
SPORTBLADET

I morgon spelar Kim Ekdahl Du Rietz – äntligen – sin sista handbollsmatch.

Han slutar på topp som tysk mästare efter sin bästa säsong i karriären.

– Det blir den största dagen i mitt liv. Det blir ett avslut på alla plan. Ett liv går till ända.

Därefter flyttar han hem till sin kolonistuga i centrala Lund och sedan ska han lifta genom Europa.

Nu ska han flytta hit.
Foto: Privat
Nu ska han flytta hit.

I en lika öppenhjärtig som uppmärksammad intervju i Sportbladet i januari berättade handbollsstjärnan Kim Ekdahl Du Rietz om varför han skulle ställa klisterburken på hyllan för gott efter säsongen – trots att han bara är 27 år och bättre än någonsin.

– Jag tycker inte det är roligt helt enkelt. Svårare än så är det inte. Jag har ingen lust, sa han och berättade att han redan då räknade ner dagarna till den 10 juni då den sista ligamatchen skulle spelas.

Nu är dagen här och redan förra onsdagen, med två omgångar kvar, säkrade Rhein-Neckar Löwen guldet för andra året i rad sedan man besegrat Kiel på hemmaplan tre dagar efter att man slagit guldrivalen Flensburg borta.

– Det blir den största dagen i mitt liv på lördag, utan tvekan. Det blir ett avslut på alla plan. Ett liv går till ända. Handboll är ju det jag har gjort i hela mitt liv, säger Ekdahl Du Rietz när Sportbladet når honom på onsdagskvällen efter en bortaförlust mot Wetzlar.

– Det är så jävla nära nu. Jag kan bara sträcka ut handen. Jag ska bara sova tre gånger till och sedan är jag där. Hela säsongen har jag suttit i bilen på väg till matcherna och tänkt på den 10 juni. Jag har nästan blivit tårögd varje gång. Det är som att hela livet sammanfattas och får sin utlösning på en dag vid en viss tid. Det kommer att bli helt sjukt.

Donerat 200 000 kronor

Det finns ingen sorg utan bara längtan till allt är över efter matchen mot Melsungen i morgon.

– Jag har väntat så jävla länge. Och nu är jag här. Det kommer att ta ett tag att fatta det. När jag vaknar på söndag är det över. Då börjar något nytt.

Vad tror du att du vaknar med för känsla på söndag?

– Jag vet hur det var när jag vaknade på torsdagen i förra veckan, efter att vi säkrat guldet mot Kiel. Då insåg jag att allt var avklarat. Vi hade blivit mästare igen och jag insåg, även om det återstod två matcher, att jag aldrig mer kommer ha en dag där jag måste vara fit, där jag ska kunna spela och leverera. Jag tänkte ”skit samma, jag behöver inte sova och inte äta, det finns ingenting”. Den här veckan har utan tvekan varit en av de bästa i mitt liv.

Ekdahl Du Rietz har spelat i Rhein-Neckar Löwen.
Foto: TT
Ekdahl Du Rietz har spelat i Rhein-Neckar Löwen.

Laget har knappt tränat och Kim har vilat helt då han fick en smäll på knäet mot Kiel.

Dagen efter det säkrade guldet drog hela laget utom Ekdahl Du Rietz och målvakten Mikael Appelgren samt ytterligare någon lagkamrat till Mallorca.

I stället var Kim och ”Äpplet” på Champions Leagues Final Four-helg i Köln.

– Det var skönt ha en anledning att inte behöva åka med. Jag gillar att resa och jag gillar att festa men att göra det på Mallis ihop med packade tyskar som står och dansar på borden klockan tolv på dagen... det är för mycket för mig.

I Köln uppmärksammades de på innerplan för att ha skänkt 200 000 kronor var till ett Unicef-projekt i Liberia, där gamle Lugilegendaren Mommi Flemister numera bor.

– Hans systerdotter är en nära barndomskompis. Vi ville visa handbollsvärlden att även en handbollsspelare kan göra något sådant och att det förhoppningsvis kan vara ett första steg till något större.

Fixat 52 biljetter till matchen

Ekdahl Du Rietz beskriver den senaste veckan och lördagens match som ”det perfekta slutet”.

– Ja. Det är sanslöst ihopsatt. Jag kan inte föreställa mig något bättre än att få säga hej då på det här sättet: jag gör min bästa säsong i mitt liv, sista matchen på hemmaplan, guldet är klart sedan tio dagar så jag kan koncentrera mig på att det är över i stället för att ha en press hela vägen in... nej, jag vet inte hur det skulle kunna toppas.

Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYR N

– Jag har fixat 52 biljetter till matchen 18 av dem till vänner från Sverige. Sen ska jag försöka få in alla på firandet efteråt. Man får bara ta med familj och nära, nära vänner. Men jag har 52 personer med mig, haha.

Hur bra har du varit den här säsongen jämfört med den förra?

– Otroligt mycket bättre. Jag har tagit ett eller flera steg till. Det känns som om alla lösa trådar binds ihop till en enda stor knut till den 10 juni.

Har du haft svårt att motivera dig i vår sedan du gick ut med att du skulle sluta? Eller har det rent av varit lättare?

– Det har inte varit några problem alls. Jag har varit halvt överraskad över hur man kört på fast det skulle ta slut några månader senare.

Vad säger du om responsen du fick på ditt besked i januari?

– Överväldigande. Med några extremt få undantag har det varit positiv respons rakt igenom. Alla tycker att det är så jävla härligt. Det känns som jag förverkligar en dröm som många bär med sig. Flera har sagt att de också skulle vilja göra det men att de inte kan av den eller den anledningen.

Ekdahl har varit en profil i svenska landslaget.
Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYR N
Ekdahl har varit en profil i svenska landslaget.
Här firar han OS-silvret 2012 med Ola Lindgren.
Foto: Stefan Jerrevång
Här firar han OS-silvret 2012 med Ola Lindgren.

Beskedet diskuterades till och med på kultursidorna i svenska tidningar.

– Ja, jag läste det. Det var jävligt roligt. Det har jag aldrig varit med om, men jävligt skoj att det har tagits upp i andra sammanhang.

Fått många erbjudanden

Det låter inte som du ångrat dig en sekund?

– Nej, det har jag inte.

I intervjun i januari nämnde du att du hade funderat på att bli ”frilansande” handbollsspelare, där du spelade några månader här och där och tjänade lika mycket på en eller två månader som du skulle göra på ett helt år annars. Har du fått många erbjudanden?

– Jag vet att det är jättemånga som är intresserade. Men mer än så är det inte. Jag har inga öppna dörrar. Nu när jag var på Final Four, där hela handbollsvärlden är samlad, fick jag diverse erbjudanden från olika klubbar. Jag kunde få en eller två månader extra semester om jag bara skrev på för dem. Det var smickrande. Men det är inte aktuellt.

Vad händer från söndag och framåt?

– Jag stannar drygt två veckor till här i Heidelberg. Jag har en presentation kvar att göra innan jag får min kandidatexamen i psykologi. Sen packar jag ihop mina grejer och kör hem till Sverige.

Där flyttar han in i en nyligen inköpt kolonistuga på 15 kvadratmeter mitt i Lund.

– Jävligt najs. Det känns som den perfekta lösningen i mitt liv just nu då jag inte vet vad jag ska göra.

Hur har du bott nu?

– I en lägenhet på 75 kvadratmeter med stor takterrass.

”Från slott till koja” för den gamle adelsmannen?

– (Skratt). Well, well, han har väntat länge. Och inget att ta hand om. Frihet!

Tar med mamma till Nya Zeeland

– Jag kommer att vara hemma i Lund och Sverige i juli. Sen ger jag mig av i början på augusti. Jag ska lifta ner i Europa och kommer att ha med mig ett tvåmannatält om jag inte skulle hitta någonstans att sova.

Vadå? Du ska ställa dig vid vägen och sätta tummen i luften?!

– Ja, ja. Jag ska göra diverse besök i Tyskland på vägen. Kolla in killarna i laget när de försäsongstränar här. Kanske springa ett pass med dem för att visa hur det ska gå till, haha. Sedan liftar jag vidare till Frankrike, där jag också har spelat, och träffar lite polare. Sen vidare till Spanien, varifrån jag flyger till Senegal i slutet av augusti någon gång. Jag har en polare från Senegal som jag lärde känna i Frankrike. Sen åker jag till Gambia och Liberia.

– I slutet av september åker jag upp till Heidelberg igen för att hämta ut mitt examensbevis här och gå på avskedsfest med skolan.

Resandet fortsätter i oktober.

– Min mamma och pappa har inte rest så mycket i sina liv. De har fått välja varsin resa vart som helst i världen. I fjol var jag med pappa i Kanada och i oktober reser jag till Nya Zeeland med mamma. Vi har två-tre veckor ihop där, sedan reser hon hem och jag stannar till typ jul.

Känner du någon på Nya Zeeland?

– Nej, nej, ingen.

Flickvännen Gwendolyn, som är barnläkare, blir kvar hemma i Tyskland ett tag.

– Hon har ett års obetald semester från och med den 1 januari.

Men det här med att lifta – du skulle väl ha råd att flyga business genom Europa?

– Jag skulle nog ha råd att flyga business över hela världen.

Men pengarna ska räcka så länge som möjligt, eller?

– Ja, såklart. Sedan kommer jag nog kunna tjäna pengar igen så det ska inte gå någon nöd på mig. Men jag har fått en helt annan prismedvetenhet de senaste månaderna och det är jävligt härligt att få tillbaka den, få tänka på sina utgifter igen. Det var länge sedan, säger Kim Ekdahl Du Rietz.