”Det här låter ju helt sinnessjukt”

Foto: BILDBYRÅN
SPORTBLADET

Det är lätt att tro att man efter 23 år i världstoppen och oräkneliga klordoftande träningspass runt om i världen skulle vara trött på simningen den dag man lägger av.

Två månader in i Therese Alshammars nya liv som ex-simmare kunde inget vara mer fel. Hon är redan simtränare och när hon ser sonen Fred, 3,5 år, plaska runt hoppas hon på ett liv som sim-mamma.

– Blir han simmare är ingen gladare än jag, säger hon.

Den femte november tackades Therese Alshammar, 39, av inför ett fullsatt Eriksdalsbadet. En karriär innehållandes 71 mästerskapsmedaljer, 94 SM-guld och ett kvarts sekel på elitnivå summerades i applåder och hyllningstal.

En vecka senare satt Therese Alshammar i ett hus i Spanien med Kajsa Bergqvist, Tomas Brolin, Magdalena Forsberg, Christian Olsson, Per Elofsson, Jörgen Persson och Emma Johansson i rollen som ex-simmerska och grät till bilder på sig själv i Kanal 5:s Superstars.

– Min middag var först av alla och då var jag så färsk i hela situationen. Jag hade knappt processat att jag hade slutat och jag hade aldrig varit med i ett liknande program, sen kom filmen om min karriär och i min bok så var det inte alls så jag ser på min karriär. Det var omtumlande och väldigt känslomässigt, jag har ännu närmare till tårarna sedan jag fick barn, säger Therese Alshammar.

”Var jätteledsen då”

De klassiska idrottsbilderna på en tårögd Therese Alshammar efter OS-silvren bakom Inge de Bruijn i Sydney drabbade henne lika hårt nu som de drabbade svenska folket då.

– Jag var jätteledsen då, men jag säger det inte där och jag säger det inte nu heller, men det var extremt mycket annat som gjorde att jag var ledsen då. Och när jag såg allt det kom det tillbaka.

Hur var den kontrasten att sluta ena veckan och att vara med i tv i egenskap av före detta idrottare veckan efteråt?

– Det var både bra och dåligt. Det var dåligt ur ett prestationsperspektiv, jag var ganska osugen på att tävla och jag hade fortfarande en del fysisk smärta från karriären. Men det var bra för jag fick träffa andra väldigt bra förebilder som har gått från framgångsrika idrottskarriärer till att vara lyckliga i livet.

Vad lärde du dig av dem?

– Jag lärde mig inget konkret så, mer att man få ta tid på sig. Men de som fortsätter utveckla sig och lära sig nya saker är de som blir lyckliga. Man är väldigt målinriktad och styrd när man håller på med elitidrott, det gäller att förvalta det och förändra det till andra saker i livet.

Går på lejonjakt

Redan nu är dessutom Therese Alshammar tillbaka i en simmiljö som tränare i sin klubb Täby Sim.

Annars tackar hon både sin långa karriär, ”där det funnits perioder som inte varit så seriösa”, och det faktum att hon har familj för att övergången till ett nytt liv gått smidigt.

– På det viset har jag en rätt inrutad vardag. När jag slutade simma började Fred (3,5-åriga sonen), gå på förskolan. Så nu lämnar jag där klockan nio, har jag tur hinner jag träna innan det men oftast försöker jag träna efteråt. Sen går han bara fyra timmar om dagen så jag försöker ha ett lunchmöte och sedan hämta honom klockan ett.

Sedan väntar lejonjakt.

Foto: Marcus Ericsson

– Vi lekar oftast i skogen på eftermiddagen. Han gillar att ”gå ut på jakt”, särskilt nu när det har snöat går han på jakt efter hundspår, rådjur eller lejon, haha.

Men med mamma Therese Alshammar och pappa Johan Wallberg, Sarah Sjöströms nya tränare, har det också blivit mycket tid i simhallen för Fred.

– Ja han kan simma, han kan ta sig till kanten och gillar att bada.

Jag har förstått det som att du gärna vill att han bli simmare?

– Ja, jag tycker det vore bra om han simmar, absolut. Min mamma var simmare (Britt-Marie Smedh, OS-sexa 1972 red. anm.) och det tyckte jag var fantastiskt. Kan Fred bli simmare är ingen gladare än jag.

”Jätteviktigt för att nå framgång”

Vore det inte skönare om han blev exempelvis tennisspelare, mest för att slippa arvet att vara din son och jämföras med det?

– Kanske, men samtidigt för mig var det jätte-, jättebra. Det gäller att kunna förmedla det på ett bra sätt så det inte blir ett krav, men jag tyckte det var en jättestyrka att kunna säga att min mamma varit i OS-final och jag ska bli bättre än så. Det blev ett naturligt mål.

– Att ha förebilder på nära håll gör det möjligt, att man ser det som en självklarhet att man ska kunna nå dit. Det är jätteviktigt för att nå framgång.

Är det viktigt med framgång?

– Nej, men det är viktigt att maximera sin fulla potential. Framgång är extremt diffust, folk tror att framgång är något det egentligen inte är. Att vara framgångsrik är att vara stolt över sig själv och att man har en ambition att utveckla sig själv.

Hur blir du som sim-mamma då, kommer du pusha på?

– Jag blir nog lite mitt emellan där. Det är en jättestor diskussion rent filosofiskt om vad som är rätt. Jag pratade med mina föräldrar i vuxen ålder om hur de gjorde vissa dagar när jag inte ville gå på träningen och jag är jättetacksam att mina föräldrar pushade på lite, hjälpte mig att byta klubb när jag inte trivdes.

”Självklarhet att det inte alltid är roligt”

– När jag frågade mina föräldrar sa de att ”det är inte alltid roligt, men vi ville att du skulle få uppleva simning och elitidrott i seniorålder. Det är då man kan skapa sig vänner för livet och är som mest mottaglig för nya kulturer och utveckling.

Så om Fred en dag säger att han hellre slutar simma för att börja med fotboll kommer du ändå pusha på lite extra?

– Ja det är nog en del av min personlighet också att jag är ganska envis, jag tycker det är naturligt att kämpa för saker och ting och jag ser det som en självklarhet att det inte alltid är roligt. Det kommer jag försöka förklara för honom också. Men förhoppningsvis på ett pedagogiskt sätt. Utan tvång.

Du har en mamma som varit i OS-final, du har OS-medaljer, ser du...

– ... Ja, det finns en möjlighet att vi har en son som tar OS-guld. Haha, nej jag bara skojar. Det låter ju helt sinnessjukt. Jag tänker absolut inte så, att jag skulle ha det som något krav att han går till OS-final bara för att jag och mamma har gjort det. Det är bara att det finns en sådan möjlighet jag vill kunna visa honom.

– Det spelar roll med genetik, men också med kunskap, tränare och miljö. Att man bli sedd och hörd, det kan jag hjälpa till med kanske.

Ja, ska man skapa simförutsättningar för ett barn i ett laboratorium så är en mamma med dina meriter och en pappa med stor simtalang som dessutom är tränare och forskar på träning nästan perfekt annars?

– Ja vi får se... no pressure. Så kan man ändå inte tänka, det låter hemskt.

Du har aldrig tänkt så?

– Nej det har jag inte. Jag tror inte man ska ha för stora mål. Man ska syssla med saker man gillar, då kan det gå bra.

Ja, då man man vinna 71 internationella mästerskapsmedaljer och bli hyllad som en av svensk idrotts allra största en vacker dag.