Bergström: Prickar in formen är hon bra nog för att ta guld

Charlotte Kalla har tänt VM-hoppet

Foto: TT
SPORTBLADET

CAVALESE. Äntligen, Charlotte Kalla!

Det vore en sak om vår skiddrottning kommit fyra
efter ett makalöst lopp.

Det är desto roligare att hon gör det efter en halvdan insats.

Det är något med vår bild av Charlotte Kalla som glappar. Hon konkurrerar enbart med Zlatan Ibrahimovic om att vara det senaste decenniets mest populära svenska idrottare, vår sinnebild av en kämpe, ett frustande ånglok, en vinnare.

Ändå motsvarar hennes meriter inte riktigt vår uppfattning av henne. Kalla har på sina elva världscupsvintrar vunnit ni individuella lopp, vilket är två mer än Stina Nilsson har skramlat ihop vid 23 års ålder. Stafetterna borträknade har hon ett OS-guld och ett VM-guld vilket är lika mycket som Johan Olsson och Marcus Hellner har.

Jag skriver inte detta för att förringa en storslagen karriär. Charlotte Kalla är en skidikon, ett föredöme. Men den pågående säsongen måste trots allt sättas i perspektiv.

FAKTA

Etapp 5, Tour de Ski

Tour de ski, damer, 5 km (f)

1) Jessica Diggins, USA, 12.45,6,
2) K. Pärmäkoski, Finland, +13,6,
3) Sadie Bjornsen, USA, +14,6,
4) Charlotte Kalla, Sverige, +14,9,
5) Heidi Weng, Norge, +17,5.

Övriga svenska placeringar:
12) Evelina Settlin +30,5,
20) Stina Nilsson +40,5,
28) Emma Wikén +46,1,
29) Maria Nordström +47,2.

Nej, den har inte gått bra. Från sommarens överbelastning i bröstryggen till premiärens hjärtproblem och vinterns tvåsiffriga placeringar. Träningsprogram har kastats om, det planerade studiebesöket på VM-banorna i Lahtis i helgen är struket och här på Tour de ski är hon utanför topp tio.

Men den är ingen katastrof. Bär med er en så enkel mening. Kalla har inte floppat, hon bankar inte på pensionens port, hon har bara öppnat vintern trögare än vanligt.

”Vill tro att jag har en växel till”

Jag skriver detta från det italienska kullerstenssamhället Cavalese som arrangerade VM för fyra år sedan. Den gången var hon inte på sin kapacitets spjutspets. Hon kom hem med två stafettsilver men saknade rappheten att på egen hand bärga någon medalj.

För några timmar sedan kom Charlotte fyra i ett fristilslopp. Tre tiondelar snabbare och hon hade varit på pallen.

– Jag vill tro att jag har en växel till. Jag vet att jag har kunnat få till åkningen mycket bättre tidigare år, sa hon efteråt.

Om det händer, då har vi vår hjälte tillbaka

Det trösterika med loppet var inte placeringen utan att hon fortfarande inte betedde sig som i Falun 2015, i Sotji 2014 eller för all del i världscupspremiären i Gällivare 2008. De gångerna hade blicken kunnat tutta fyr på en torr lövhög. Axlarna var avspända och åkningen så självsäker att publiken inte hade behövt storbildsskärm för att fatta vem som varit snabbast.

Den 5 januari 2017 är hon fortfarande en sökare. En osäker mästare som i muskelminnet har bevarat gamla bragder och försöker hitta en väg tillbaka dit.

VM är inte mycket mer än en månad bort. Vi får nog vänja oss vid tanken på att Charlotte Kalla inte kommer att ha vunnit ett enda lopp mot den yppersta eliten före invigningen. Ändå föddes en sorts hopp i en italiensk by i kväll.

En halvdan Kalla i hyfsad form var tre tiondelar från pallen.

Vi vet inte om hon hittar trappan upp till himlen igen, vi har ingen aning om
pupillerna fattar eld i vinter, men vi vet detta:

Om det sker har vi vår hjälte tillbaka. Prickar hon formen tyder mycket på att Charlotte Kalla är bra nog för att vinna guld igen