Alfelt: Hans ego avgör framtiden

Foto: BILDBYR N / BILDBYR N
SPORTBLADET

Vinna eller försvinna på söndag för Alexander Gustafsson?

Jag är inte så säker på det längre.

The Mauler har skapat ett så starkt varumärke att han står pall för ännu en förlust hur tung den än kommer att kännas.

Blir det torsk är det bara hans eget ego som avgör framtiden. För organisationen UFC förblir han intressant även om det är Teixeira som får sin hand höjd av domaren.

Vi hade i Sportbladet en jämförelse mellan boxning och MMA i veckan och frånsett att tajmingen kanske inte var helt perfekt i en tid då proffsboxningen är inne i en sällsynt stark uppsvingsnivå så är min invändning mest att det är två sporter som det inte finns någon anledning att jämföra längre.

UFC har skapat sin plattform med en helt ny publik. Boxning och då proffsboxning har sina traditioner att falla tillbaka på med Sverige som ett undantag beroende på åren då sporten inte fick utövas här.

De riktigt påtagliga skillnaderna mellan de två kampsporterna är hur de aktiva matchas fram. Som proffsboxare byggs man upp i en anpassad takt som innebär utbildningsmatcher mot en långsamt stegrad kvalitet hos motståndarna. Beroende på att boxning är en betydligt mer komplicerad sport än man först tror, samt att den är extremt farlig att vara orutinerad i.

Den fasen går oerhört mycket snabbare i MMA eftersom det på toppen UFC är i stort sett en enda organisation som har köpt över och gett kontrakt till alla de bästa i världen. Så länge organisationen klarar av att behålla sitt monopol innebär det att den kan välja att matcha de bästa mot varandra tidigt eftersom man ändå får behålla en mästare.

Fortfarande massa möjligheter

Därför accepteras också förluster i en långt större utsträckning än de gör i boxning även om där också skett en viss förändring. Få tänker längre på att Manny Pacquiao har sex förluster och Vladimir Klytjko har förlorat fem matcher.

Så orkar Alexander att starta om efter ännu en förlust har han förmodligen alla möjligheter att få till en fortsatt väldigt fin karriär. Att han precis blivit pappa kan bidra till ökad motivation. Jag har mött andra kampsportare som sagt att barn innebär en ny syn på sin sport, att man ser det som viktigare att hålla igång karriären helt enkelt för att tjäna pengar så man kan trygga familjeförsörjningen. Passionen blir ett yrke.

Men varför ska vi fundera över en förlust?

Det är ju betydligt roligare att spekulera i vad som händer om Alexander Gustafsson vinner över Glover Teixeira. Det är inte en lika tuff match som de Alexander gått mot Jon Jones och Daniel Cormier, men inte särskilt mycket enklare heller.

Vi är uppe på en nivå där oerhört små misstag kommer att avgöra. Gustafsson har en överlägsen snabbhet han måste utnyttja effektivt och han måste ha ork att göra det under alla fem ronderna.

Teixeira säger att han tänker försöka ta ner Alex på golvet för att jobba mot honom där. Det tror jag inte riktigt på. Jag tror att brassen kommer att satsa på att slå ut svensken. Även Teixeira är en stark boxare med tunga slag. Han vill säkert få fast Alex mot buren för att kunna mata slag där.

”Vinnaren borde få bli utmanare”

Vem som än vinner av de två borde, om UFC:s rankning ska ha något värde över huvud taget, få bli utmanare till den av Cormier och Jones som är mästare efter deras inbördes möte. Men sånt behöver UFC inte bry sig eftersom man äger alla inblandade och agerar precis hur man vill.

Känner Dana White att Jimi Manuwa mot Jones är en häftigare match spelar rankning ingen som helst roll. Tycker man att Volkan Oezdemir är ett namn att sälja in sporten i Schweiz kan man lika gärna plocka honom.

Där är UFC:s styrka och svaghet. Man gör som man vill och när man gör det blir alltid någon förbannad vilket på sikt skapar utbrytningar.

Personligen ser jag väldigt gärna en utveckling som innebär att vi äntligen får returen mellan Alexander och Jon Jones. Gärna i Jones hemstad New York. Det skulle bli hur häftigt som helst.

Men som Alexander Gustafsson sa – han har ett monster att ta hand om först…