”En jätteförlust för svensk idrott”

Så minns vännerna Rolle Stoltz:

1 av 2 | Foto: ULF HÖJER
Lars-Gunnar Björklund och Sven Tumba.
SPORTBLADET

Lars-Gunnar Björklund

- Det är en av mina allra bästa vänner, vi har hängt ihop under de senaste 30 åren. Det var som om en del av mig själv försvann. Han var rakryggad, humoristisk och mycket mänsklig.

- Klyschor som att "alla människor sörjer", blir mer än en klyscha i det här fallet. Jag har aldrig träffat någon som haft något ont att säga om Rolle Stoltz.

Lars-Gunnar Björklund berättar att Rolle Stoltz dog vid tvåtiden i natt med hustrun Rut vid sin sida.

- Jag var där förra söndagen, och sedan ringde jag i lördags men det gick inte att prata med honom då.

- Det var magcancern som tog honom, han hade gått ner otroligt mycket i vikt och kunde inte äta. Men det glada humöret hade han i behåll. Han pratade om att ta sig till Sweden Hockey Games, säger Lars-Gunnar Björklund.

Sven Tumba

- Jag talade med Rolle så sent som för fyra dagar sen. Det är mycket tråkigt. Det är en jätteförlust för svensk idrott.

- Under idrottsgalan den 25 januari träffades vi sista gången. Han mådde inte alls bra men han visade ingenting. Precis som under hockeymatcherna så gav han järnet hela vägen - han gav aldrig upp.

- Hans humör var outstanding, han var så kvick i skallen. Han finns med oss hela tiden, den saken är klar, säger Sven Tumba.

- Han får inte vara med och spela längre men han klarade sista perioden fantastiskt tycker jag.

Rickard Fagerlund, Hockeyförbundets ordförande

– Vi var litet förberedda eftersom han på idrottsgalan uttalade att det var sista gången vi träffades. Han var medveten om situationen.

- Rolle var en av de största profilerna inom svensk hockey - som spelare, kommentator och värd för företagspoolen. Han var mycket omtyckt, gjorde saker med glimten i ögat.

Lasse Björn, hockeylegendar

– Vi har hängt ihop sedan 50-talet, både som kompisar och som hockeylirare, varit på semester tillsammans varje nyår.

– Jag var hos honom i går kväll och satt och höll honom i handen och försökte få kontakt med honom. Men det hjälpte inte.

– Det är tungt, det känns som om en bror har gått bort. Jag åkte ut till Drottningholm och promenerade för att stilla mig.

Lasse Björn berättar att Rolle Stoltz var medveten om att han inte hade lång tid kvar.

– Det är klart det är kämpigt. Vi har pratat med varandra nästan varje dag och har sommarställen bredvid varandra, säger han.

Arne Hegerfors, sportjournalist

– Man brukar säga att ingen är oersättlig, men jag tycker att Rolle var det. Han var så speciell som människa, ingen kan ta hans plats. Han var en lagspelare med enorma individuella kvaliteter.

– Han förknippas med glädje, han var så lätt att ha att göra med och hade stor humor.

– Han kallades ju för världens bästa långsamma back, ändå var han så bra för han var snabb i huvudet. Han var också världens bästa långsamma idrottskommentator, han gjorde det svåra enkelt.

– Det är svårt att förstå att han inte finns längre. Man hade önskat honom ett längre liv, det var han verkligen värd. Han var oerhört ödmjuk, visste man inte att han var världsmästare i ishockey så fick man inte veta det, han talade inte om det.

Arne Hegerfors tycker att Rolle Stoltz höll stilen suveränt på Idrottsgalan, trots den svåra sjukdomen.

– Det kändes som att han sa adjö, han visste väl att de han träffade där skulle han inte träffa igen. Att överhuvudtaget komma dit säger en hel del om hur han var.

Annika Sohlander, Maria Saving, Anna Carlsson