”Killarna är kaxiga – sen spyr de på väg ut”

Sveriges största folkrörelse stavas spinning, low impact och aerobics - och här regerar tjejerna

SPORTBLADET

De trampar, steppar, springer och lyfter skivstänger i hundratusental.

Varje dag går över en miljon svenskar, främst tjejer, till privata träningsanläggningar för att köra low impact, gympa, step up, pump, spinning eller någon annan av alla hundratals pass som finns att välja på.

Tillsammans är de, bokstavligt talat, Sveriges största folkrörelse.

Sportbladet har tittat närmare på tjejernas idrott.

Den som de älskar och i många fall betalar stora pengar för att få utöva.

Karin Stålberg Carlenmo leder step up-träningen på Bromma träningscenter. Det är stenhårt, svettigt och slitsamt. Tiden när osvettiga tjejer låg på golvet och knep i stringdräkt är definitivt förbi. Dagens tjejgympa är nämligen hämtad från – lumpen.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Karin Stålberg Carlenmo leder step up-träningen på Bromma träningscenter. Det är stenhårt, svettigt och slitsamt. Tiden när osvettiga tjejer låg på golvet och knep i stringdräkt är definitivt förbi. Dagens tjejgympa är nämligen hämtad från – lumpen.

"Killarna är kaxiga - sen spyr de på väg ut"

- Kom igen nu, en minut kvar bara!

Det är onsdag kväll och på S.A.T.S Sports Club vid Sveavägen i Stockholm, sliter 14 tjejer som besatta på det som kallas challenge. Mellan tjejer som kör armhävningar, lyfter stänger, gör upphopp eller springer upp och ner på en bräda, far Linda Johansson, 23, och Mariana Ejander, 49, fram och tillbaka i rusher.

Håret klibbar, tröjorna är blöta av svett.

"Man renar kroppen och hjärnan efter jobbet"

Armarna skakar och benen vill inte bära längre.

- Ett tag tänkte jag att nu svimmar jag, säger Mariana Ejander efter passet.

Hon är en av de 100 000-tals svenskar, mestadels tjejer, som betalar - ofta dyrt - för att mörbulta sin egen kropp ett par - tre kvällar i veckan.

Fast själv ser hon det inte så.

- Nej, tvärtom. Jag behöver den här träningen för att må bra. Det har blivit en levnadsstil. Man renar kroppen och hjärnan efter jobbet. Kopplar av dagen.

När det börjar ta emot eldar instruktören Michael Kågström på.

Han springer bredvid, gör armhävningar ihop med tjejerna, hoppar upp och ner.

- Kom igen, det är bra, KOM IGEN!

- Det är bra med ledare som peppar en. När han jobbade bredvid mig tog jag ju i mer, säger Linda Johansson och torkar svetten ur pannan.

- Ja, man får tänka att man inte ska ge upp, fast det gjorde jag ändå, lägger Mariana Ejander till.

De är ömma, möra i benen och oerhört tillfreds.

Belöningen för kvällens slit, fick de sekunden efter att passet tog slut.

Att träningen kostar närmare 4 000 kronor per år gör inget.

- Nej, för har man betalat så mycket så går man verkligen och tränar. Man blir lite snål och utnyttjar kortet.

- Och känslan efter är oslagbar, säger Linda Johansson.

- Ja, om man inte tränar får man abstinens. Det är skönt att få ta ut sig rejält. Det är faktiskt skitkul att bli riktigt trött, fyller Jenni Garamvölgyi i.

Sport sägs ju vara en manlig aktivitet.

Tittar man på sportsidorna så är det så.

Tittar man i kommunernas ishallar, idrottslokaler och fotbollsplaner, så är det också så.

Men tittar man i skolornas gymnastiksalar, går man till Friskis & Svettis eller kliver in på ett aerobicspass på en privat träningsklubb, blir bilden en helt annan.

Här dominerar kvinnorna mellan 20 och 50.

På Brommagymnasternas träningscenter är det de kvinnliga motionärerna som regerar.

Klubbens gymnaster håller till någon annanstans.

Var och en styr sin egen träningen

I spinninglokalens dämpade ljus trampar i stället 21 personer, två av dem män, koncentrerat på sina cyklar.

Här styr var och en sin egen träning.

Då blir det hårdare än många anar.

- Killar tror nog det här är för lätt för dem. Många är kaxiga första gången de kommer hit. Sedan spyr de nästan på vägen ut, säger Pia Bergqvist, 27.

Själv trampar hon på lite extra när de andra lugnar ner farten för en drickapaus:

- Spinning ger kondition snabbt. Och så kan man ta ut sig maximalt. Sedan blir man piggare och orkar mer på dagarna.

- Och så tar vi nästa backe! Kom igen, det är bara två kvar sedan!

Instruktören Merab manar på.

Ljuset släcks ner och musiken dras upp på max.

- Då gasar man på utav helvete, borrar ner huvudet och går liksom in i sig själv. Det är en särskild känsla att vrida på motståndet och pressa sig själv till bristningsgränsen, säger Jeanette Blomström, 36, belåtet.

Tiden när osvettiga brudar låg på golvet och knep i stringdräkt är förbi.

Faktum är att just den tiden var väldigt kort.

När gympingvågen startade i Sverige var militärens lumpargympa förebilden.

Övningarna är stulna - från lumpen

Det skulle vara enkelt, opretentiöst och lustfyllt, berättar Friskis & Svettis skapare Johan Holmsäter:

- Vi började som killgympa. Jag snodde övningarna rakt av från lumpen. Allt byggde på enkla rörelser som görs med kraft.

Så är det än i dag på företagets gympapass.

För Maisi Stridfeldt, 56, är det mer än så.

För tre och ett halvt år sedan opererades hon för en hjärntumör.

Gympan på Friskis & Svettis blev vägen tillbaka.

Den här fredagen är hon en av knappt 40 personer som går och springer runt instruktören.

Som gör situps, armhävningar, rygglyft och benutfall.

- För mig är varje träning som om jag vunnit en miljon. För tre år sedan kunde jag inte gå. Nu är jag frisk och rörlig. Det är bättre än allt annat, säger hon och strålar som ett ljus.

Soffpotatisen Frank Andersson ser andra belöningar efter passet:

- Att få sätta sig i bastun och må gott. Jag har inte varit vältränad de senaste åren precis. Nu mår jag bättre varje gång jag pustar ut där i värmen.

Varför springer du inte ute i stället?

- Nej, fy vad tråkigt. Då springer man bara sönder benen. Hit vill jag gå och här tar man i. Man vill ju inte vara sämre än dem bredvid.

Just gemenskapen, att få vara en i mängden men ändå ensam. En del av kollektivet men ändå koncentrerad på sig själv är viktigt.

"Jag hatar att springa - men det här är kul"

På så vis är Alexandra Fant, 20, typisk när hon trampar upp och ner, runt och bakom, sin step up-bräda på Brommas träningscenter:

- Jag hatar att springa och gillar inte bollsporter. Jag är faktiskt ingen idrottsmänniska egentligen.

- Men det är kul att gå hit, se folk och köra till bra musik, säger hon.

Att man kan välja mellan olika pass, när man vill, där man vill är en annan förklaring till varför närmare 600 000 svenskar, främst tjejer, väljer den här sortens träning.

Ska dagens kvinnor hinna träna, måste träningen ske på deras villkor.

Det gör den i gympalokalerna:

- Jag har två barn och eget företag, tiden är en bristvara. Jag tittar inte efter något särskilt pass, jag kollar när jag har barnvakt. Sedan går jag på de pass som finns, säger Kia Fröberg, 34.

I dag kör hon step up bredvid Alexandra Fant.

Nästa pass står någon annan bredvid henne. Hon vet inte vem det blir, då heller.

- Fast det är oväsentligt. Jag gör det här för att orka med vardagen och få vara lite för sig själv. Det här är min stund, min lyx, när jag får tid för mig och inget annat kan störa.

Marie Hallman