Smeknamnen som försvann…

”Henke” skulle ha hetat ”Tungan” - om det inte vore för Arne Hegerfors

SPORTBLADET
Ja, för 40 år sedan - men knappast nu. I dag får vi finna oss i att kalla vår största stjärna för det fantasilösa "Henke". Och en av orsakerna till att smeknamnen har försvunnit heter Arne Hegerfors. Han gick medvetet in för att inte använda smeknamn när han började på Sveriges Television.
Foto: AP
Ja, för 40 år sedan - men knappast nu. I dag får vi finna oss i att kalla vår största stjärna för det fantasilösa "Henke". Och en av orsakerna till att smeknamnen har försvunnit heter Arne Hegerfors. Han gick medvetet in för att inte använda smeknamn när han började på Sveriges Television.

Smeknamnen som försvann...

Förr fick vi skratta åt "Atom-Egon" och "Wienerbrödskungen".

Nu får vi lida med "Alex" och "Jocke".

Vad har hänt med smeknamnen inom svensk idrott?

Sportbladet har tagit upp jakten på en utdöende tradition.

I fallet Henrik Larsson blir det riktigt tydligt.

Om en spelare med det målsinnet, den målgesten och en så annorlunda frisyr hade dykt upp för 40 år sedan skulle rubriksättare och publik slagit kullerbytor av kreativitet.

Nu blir det bara "Henke". Där vi kunde ha haft en "Tungan", "Rasta" eller "Bulgariendödarn", blir det bara "Henke".

- Jag tycker det är tråkigt, det fanns en humor och en glimt i ögat som är borta i dag, säger journalistveteranen Lars-Gunnar Björklund.

Från 1920-talet till slutet av 1960-talet regerade smeknamnen i svensk idrott. Rester fanns kvar ända till 80-talet i namn som "Äpplet" och "Billan", men i dag ser det riktigt tunt ut. Bland de stjärnor som slagit igenom de senaste fem åren har inte en enda ett etablerat smeknamn.

Kajsa Bergqvist kallas bara Kajsa.

Per Elofsson bara Per.

Det har gjorts försök med både Freddy och Kid Vicious på Fredrik Ljungberg, men ingenting har fastnat.

En orsak till att smeknamnen försvunnit är tv-kommentatorn Arne Hegerfors. När han började på SVT för drygt 30 år sedan gick han medvetet in för att inte använda smeknamn.

- Jag tyckte att smeknamnen gjorde det svårt att hålla en seriös nivå. De gav ett intryck av att sport inte är värt att ta på allvar, säger han.

Hegerfors och hans generationskamrater tog över tv-sporten från Hyland, Björklund och gänget samtidigt som amatörismen på riktigt började försvinna ur svensk idrott. Bevakningen blev också proffsigare vilket gick ut över den personliga ton som bland annat fanns i smeknamnen.

- Jag kan tycka att det är tråkigt av nostalgiska skäl. Men det går inte att stoppa utvecklingen. Vi tvingas till de här avstånden.

För att Arne Hegerfors ska använda ett smeknamn krävs att det redan är etablerat och att idrottaren ger sitt godkännande.

Han tror själv att hans egen inställning har lett till att smeknamnen blivit så sällsynta.

- Jag har nog påverkat min generation eftersom jag spelat så stor roll under många år. Men det finns ju undantag. Jag såg på Eurosport häromdagen och där kallades Fredrik Nyberg för Fredde. Det kändes pinsamt, jag hade ingen lust att bli så intim med honom.

Det är den typen av smeknamn som finns kvar. Fredrik blir "Fredde" och Roland blir "Rolle".

Det är inte mycket till klurighet jämfört med "Wienerbrödskungen " eller "Mona-Lisa".

Förutom några få undantag är den kategorin smeknamn helt utrotad.

Men det är inte bara Arne Hegerfors fel.

- Man måste ha en ganska intim relation för att kunna sätta ett personligt smeknamn på någon, säger Gunnar Tingbjörn, universitetslektor i svenska språket på Göteborgs universitet.

- Publiken har inte det förhållandet till spelarna i dag. Sportstjärnor är mer underhållningsartister. Man kan jämföra dem med filmstjärnor och dem sätter man ju heller inga smeknamn på.

Det var annorlunda när spelarna hade vanliga jobb vid sidan om.

- På arbetsplatserna umgicks de även med människor som inte sysslade med idrott.

- De hade en större krets helt enkelt. Jobben gav dessutom upphov till många smeknamn som till exempel "Målarn".

Att Sverige är mer blandat nu och har influenser från flera kulturer har också spelat in.

- Förut hade nästan alla son-namn. Det var väldigt mycket Andersson och Pettersson i lagen, smeknamnen behövdes för att skilja dem åt.

I ett Tre Kronor från 1960 hade över hälften av spelarna smeknamn.

I det som nyligen vann Swedish Hockey Games kunde man möjligen krysta fram ett "Husse" på Kristian Huselius.

Men den nya ordningen gäller bara för oss som står utanför. I omklädningsrummet är det fortfarande inte många spelare som får behålla sina dop-namn.

- Nej, inom laget har vi fortfarande smeknamn på varandra. Men de kommer aldrig ut, säger Anders "Masken" Carlsson.

Han är själv ett undantag. "Masken" är ett av få personliga smeknamn som verkligen används på läktaren och i rubriker. Men så är han också 40 år och hade egentligen slutat med hockey innan den här säsongen.

- Hemma säger dom Anders, men överallt annars är det "Masken", säger han.

Namnet kommer från en fotbollsträning när han var 13 år. Det var 30 grader varmt och tillsammans med en kompis smet han iväg för att bada innan träningen var slut.

- De andra tyckte vi maskade och det har hängt med sedan dess. Först var det den andre killen som kallades "Masken", men han slutade sen och jag fick ta över.

Han tycker inte att det har varit negativt att förknippas så starkt med ett smeknamn.

- När jag var yngre gillade jag det inte, men nu är jag så van. Jag tycker egentligen att det är ganska kul med smeknamn.

Men för dem som saknar smeknamnen ser framtiden mörk ut.

De tendenser som har gjort att de sakta försvunnit hittills verkar bara bli starkare i framtiden.

- Nu försvinner ju också spelarna så fort från landet. Det gör det ännu svårare att vara personlig med dem, säger Lars-Gunnar Björklund.

Själv kallas han Gurkan på grund av ett missförstånd. Någon kallade honom Björkan och någon annan hörde fel.

- Alla ungar hade öknamn på den tiden. Man fick det på skolgården eller när man var på sommarkollo. Jag tror inte att det är så längre.

Han tror heller inte att det finns något man kan göra för att få tillbaka smeknamnen. När medierna driver kampanjer för ett visst smeknamn kan det gå lika illa som i fallet Pernilla Wiberg.

Hon sägs ha blivit förbannad när hon plötsligt fick heta "Pillan" i tidningarna, eftersom hon aldrig kallats för det innan.

- Det blir alltid fel när tidningarna ska krysta fram något som inte finns naturligt. Smeknamnen måste komma underifrån.

Stephan Mendel-Enk