Det här kan bli guld, Mif

Malmö påminner om åren då laget vann SM

SPORTBLADET

Malmö är hetast i slutspelet.

Just när man satt och noterade att gamla slumrande stjärnor som Tomas Sandström och Fredrik Lindquist återuppstått piggnar den verkliga sleeping beautyn Marcus Thuresson till.

Det här kan räcka till SM-guld för Malmö.

Jag har sett en match var av alla fyra kvartsfinalerna och det är lätt att konstatera att Malmö är det laget som höjt sig mest sen seriekoman. Det handlar fortfarande inte särskilt mycket om skönspel och konstruktivt anfallsspel men Mif spelar med en alldeles strålande aggressivitet och hårdhet just nu.

Malmö påminner lite i intensitet om hur det såg ut senast laget vann SM-guld 1992 och 1994.

Och man har dessutom det som krävs för att vinna; spelare som kliver fram. Malmö har slutspelets viktigaste spelare så här långt i Mika Hannula, doldisen som var den som drog igång Malmös segervåg i första kvartsfinalen - två mål i går.

Och Marcus Thuresson, den gamle landslagscentern som spelat sig allt längre från Tre Kronor i takt med att Malmö gjort sina supportrar besvikna, nu vaknar han också till. Sudden death-målet var iskallt.

Thuressons kontrakt kanske går ut, vad vet jag. Han kanske för samtal med nåt lag nere i Europa...

Nichlas Falk var strålande i Globen

Det gör definitivt Djurgårdens Nichlas Falk, en en annan gammal Tre Kronor-stjärna som varit lite avkyld några år.

- Fan, vad en del gamla spelare blir pigga när de har proffskontrakt på gång, sa jag till honom efter matchen i går i omklädningsrummet och han flinade lite.

Han har gjort sex poäng på två matcher nu. Strålande spel i går. Och hans lugn och förmåga att hålla i pucken är guld värt i de här matcherna när AIK-arna förivrar sig gång på gång. Till och med spelare som Kristian Gahn, Björn Ahlström och Rikard Franzén lurades handgripligt av Falks puckhållning i går.

AIK:s spelare är nästan maximalt slarviga; Rikard Franzéns armbåge i ansiktet på Joakim Eriksson ledde till två baklängesmål och Tim Thomas utfall med klubban borde betytt avstängning i matchen i morgon.

Men det är bara skitsaker jämfört med den nästan osannolika klantigheten som det måste vara att släppa in två mål i numerärt ö v e r l ä g e sist. Och så ett till i går.

Man trodde inte sina ögon.

Mårts gnällde på domaren

Det är tydligen bara för djurgårdare att bli utvisade så vet de att AIK-arna blir så himla upphetsade att Falk och de andra kan kontra in ett par mål.

Pär Mårts gnällde efter matchen på domaren som lät djurgårdarna åka på Tim Thomas i målet. Han har väl rätt i det men han har å andra sidan åtta backar som har som uppgift att skydda Thomas. Det gjorde de inte i går. AIK-arna var pinsamt mesiga framför mål. Båda målen.

Jag klagade i veckan på slutspelsstämningen i Gavlerinken. I Globen var det ännu dödare. Fem minuter före start var arenan nästan tom och sen lät publiken lika upprymd som ett möte i djurimportörernas förening.

Färjestad är det lag jag sett i slutspelet som spelar den bästa och mest konstruktiva hockeyn. I anfallszon. Sen är jag inte säker att det räcker till guld, för i egen zon är de ett av de sämsta lagen.

Luleå är det sämsta laget jag sett av de fyra lagen som har överläge i kvartarna. Jag är inte ens säker på att de klarar av Modo.

Mål felaktigt bortdömt i Gävle. I semifinalerna kommer bristen på målkameror att bli ett v e r k l i g t problem.

Just när man trodde att det var Färjestad som hade målvaktsproblem byter Frölunda ut Håkan Algotsson mitt i matchen. Det är tufft att vara målis just nu. Och Brynäs bytte ut Johan Asplund. Det hjälpte inte heller.

Det gör sällan det.