Utvilade torpeder är på väg mot Jägarnas land

SPORTBLADET

ÖRNSKÖLDSVIK

Efter matchen sitter Mikael Renberg och Fredrik Svensson i omklädningsrummet och ser oförskämt fräscha ut.

Det syns knappt att de varit 60 minuter ute i köttkvarnen på isen.

Det är väl skillnaden mellan seger och förlust, antar jag.

Och det är väl lika bra de passar på att njuta, antar jag. För nu börjar allvaret för Renberg och grabbarna.

Det var en underbar slutspelsmatch mellan Modo och Luleå. Hårt, tufft, intensivt och det är ju nåt nästan magiskt över såna här matcher när hela Sverige tittar och alla vet att varje byte betyder ära eller fördömelse.

Det fanns hjältar. Den största av dem alla var naturligtvis Mikael Renberg som äntligen träder fram som den gigant han borde vara oftare. Okej för målen men det var nästan märkligt att se hur han gång på gång satte svåra passningar exakt på klubbladen på ett sätt som Modos försvar aldrig kunde genomskåda.

En klass över alla andra på isen, kort sagt. Trots att Modo låg tätt inpå honom hela matchen.

Tacka Myllys för det, Luleå

Bäst i Modo var väl Mattias Weindhandl som skapade chans på chans. Han kunde varit hjälte, det verkade som Luleå aldrig riktigt förstod hans högerskott, någon annan anledning till att de lät honom stå omarkerad och skjuta mitt i skottsektorn gång på gång kan jag inte förstå. Men en person fattade. Det var Jarmo Myllys. Tur det för Luleå. Annars hade Modo vunnit lätt.

I Luleås omklädningsrum rådde alltså en känslig och ömsint stämning.

- Djurgården, försökte jag.

- Äh, vadå...

- Ja, men...

Men nej, jag tror alla i Luleå egentligen visste en sak; det hade varit ett bevis för utarmningen av elitserien om Modo vunnit den här kvartsfinalen. Ett lag utan några större stjärnor, dränerat på ett halvt landslag sen förra året till semi? Nä tack. Det hade varit lika fel som om AIK hade slagit ut Djurgården.

Nä, Luleå visste nog. De visste att de varit onödigt dåliga mot Modo. Ingen orkade riktigt tänka på Djurgården. Förra året blev det tjoff, tjoff, tjoff. Tre snabba mot Djurgården i semi och så var Luleå borta.

Den risken är uppenbar i år igen.

Väldigt uppenbar.

Den enda som förmår pigga upp Luleå lite är Jörgen Bemström från Modo som kommer in till sina gamla lagkamrater och säger att han ska till Stockholm och han ska tipsa Jonas Finn-Olsson i Djurgården lite om Fredrik Svensson... då skrattar alla och minns årets hockeybråk mellan Djurgården och Luleå i Delfinen. Now you"re talking.

Fredrik Svensson, vem är tuffast i Djurgår"n?

- Öh... det vet jag inte... ingen... hehe.

Han kanske vet på fredag när utvilade torpeder från huvudstaden kommer på besök till Jägarnas hemland.

Exakt hur skönt skulle det vara att slå ut Djurgår"n ur slutspelet, frågar jag den gamla hammarbyaren Svensson, en av Luleås bästa i går?

-...oh, väääääldigt skönt...

Tror jag det. Det lär dock stanna vid en dröm. Djurgården vinner. Antagligen med 4-2. Kanske 4-0.

Det som talar för Luleå är att de är uppe på tå nu. Den typ av matcher som den vi såg i går har Djurgården inte ens andats på i år.

Färjestad mot Malmö. Det blir semifinalspelets verkliga holmgång.

Ett Malmö speedat av sin egen formkurva och att hela Malmö nu tror på SM-guld igen kommer att försöka krossa Färjestad.

Ett Färjestad som har Sveriges bästa forwards kommer att försöka lägga allt spel i Malmös zon. Av överlevnadsskäl. Lagets målvakt Mikael Gerdén är visserligen inte den nödlösning han var inför slutspelet längre. Men målvakters formkurvor har en olustig förmåga att se ut ungefär som EKG just nu.

Dif-FBK i final blir mitt tips

Jag frågade Per Bäckman hur han trodde det skulle gå. Jag kan inte tänka mig annat än att Färjestad och Djurgården möts i final, sa han. Inte jag heller, om jag ska vara ärlig. Det är just den typen av tvärsäkra idioter som gör att slutspelet börjar på allvar nu. Färjestad vinner med 4-3.

Men varför inte Luleå-Malmö i final?

Fan trot. Men det ska faktiskt spelas om det först.

Men än så länge är det givna tipset: Djurgården-Färjestad möts i SM-final.