Bandyn dör aldrig

I dag är det dags för en ny fest för sporten i våra hjärtan

SPORTBLADET

Många var dom som för tio-femton år sedan försökte sig på att skriva bandysportens dödsruna

Dom kan sluta med det nu.

Bandyn dör aldrig, och vi blir bara fler och fler som tittar på SM-finalerna.

Både på tv och i verkligheten.

Lockar publik som aldrig förr För femton år sedan försökte en del skriva bandysportens dödsruna. I dag lever liket med full kraft. Massor tittar på bandy - och i dag är det fullsatt på Studenternas IP i Uppsala.
Foto: RICKARD KIHLSTRÖM
Lockar publik som aldrig förr För femton år sedan försökte en del skriva bandysportens dödsruna. I dag lever liket med full kraft. Massor tittar på bandy - och i dag är det fullsatt på Studenternas IP i Uppsala.

21 503 på plats på fjolårets finalfest, då Hammarby vann slaget på gator och torg, men där grabbarna från Bruket i Sandviken var hårdast ute på Studenternas bandyis.

Fler får vi inte vara i år, säger myndigheterna, trots att man lätt kunnat sälja 30 000 biljetter till denna ständiga klassiker.

21 500 räcker ändå bra som en hyllning till den sport Putte Kock döpte till "fotboll på is".

I fantasi och kombinationsrikedom är bandyn överlägsen de flesta andra lagidrotter, men det är faktiskt inte så konstigt.

Utrymmet en bandyspelare kan utnyttja är betydligt större än motsvarande för en hockey-, handbolls-, basket- eller fotbollsspelare. Båda vad gäller yta och rymd.

Det handlar i Hammarby inte bara om Jonas Holgerssons stilfulla åkning i bågar utan också om Mikael Larssons och Stefan Perssons 50-meterslyror till den framstormande Jonas Claesson.

Eller i Västerås inte bara om Pelle Fosshaugs rappa genomåkningar utan också om motsvarande pricksäkra lyrpassningar för Michael Carlsson att ta ned på tennis.

Bandy är kul, helt enkelt

Så har bandyn utvecklats under 90-talet, och så har en sport som för 15 år sen var på väg mot en säckförsvarsdöd återvunnit sin skönhet och därmed sin attraktionskraft.

Eller som Pelle Fosshaug, 36-åringen som nu gör sin sjunde SM-final och kan ta sitt sjätte guld, säger i en VLT-intervju:

- Allt grundar sig i att det är kul. Det är inte svårare än så. Utvecklingen känns inspirerande.

Pelles VSK skulle jag vilja likna vid fotbollens Manchester United med sitt långsiktiga arbete och nu den tionde finalen på 13 år.

Hammarby då? Brasilien? Real Madrid? Leeds?

Nja" - Bajen liknar nog mer Chelsea. Ett hopköpt lag som kommer allt närmare SM-bucklan men ännu aldrig lyckats. Chelsea vann visserligen ligan 1955, men det var en annan tid och räknas inte här.

Hammarby är också det enklaste sättet att uttrycka bandyns publika uppsving i ett enda ord.

Men det är naturligtvis för enkelt.

It takes two to tango, och Hammarby har verkligheten inte behövt sakna danspartners de senaste åren.

Är det inte Västerås som uppvaktat så är det Falun eller Sandviken.

Semifinalen Bajen-Saik resulterade i nytt publikrekord på Zinkensdamm, 6 912 åskådare, men "vinterns siffra" är faktiskt en annan: 8 151, det närmast otroliga publikrekordet på Sävstaås i Bollnäs vid annandagsderbyt Bollnäs-Edsbyn.

Dagens final är den elfte på Studenternas i Uppsala.

Studerar man publiksiffrorna på de tio tidigare så kan man se att tillströmningen är direkt relaterad till de deltagande lagens avstånd från Uppsala.

Sex lag har spelat i dessa tio finaler. Fyra - Hammarby, Västerås, Sandviken och Falun - har relativt nära till Uppsala, medan Karlstad-Boltic och Vetlanda har betydligt längre.

Det märks också på publiksiffrorna - kolla tabellen härintill!

Halsduken ska rädda starten

Själv är jag just nu tveksamt startande men med ett flitigt halsande ur en flaska på vars etikett det står Lepheton-Desentol, ett likaledes flitigt sugande på tabletter av typen Vicks Blue och med en halsduk lindad fyra varv runt en inflammerad hals kan det kanske ordna sig i tid till avslag.

Studenternas 14.00.

SM-final