Storspel av Eriksson räckte inte

”Nu känns det bara tomt”

SPORTBLADET

KARLSTAD

Han gjorde allt som stod i hans makt.

Det räckte inte.

- Just nu känns det bara tomt, säger Färjestads målvakt Magnus Eriksson efter finalförlusten mot Djurgården.

- Det är klart att jag tänkt på hur det gått om jag fått chansen från start tidigare.

Eriksson lutar sig mot den kala väggen i Färjestads omklädningsrum. Han lägger händerna i kors över bröstet och det grå understället, stirrar blint ut mot dörren och säger:

- Luften gick liksom ur.

Mer säger han inte.

Det finns inte något bättre sätt att beskriva känslorna när Daniel Tjärnqvist slog in Djurgårdens 2-1-mål efter 11.26 av den andra förlängningsperioden.

Eriksson blev liggande på isen. Precis framför honom satt lagkaptenen Jörgen Jönsson på huk. I sarghörnet - på, runt och över Tjärnqvist - jublade motståndarna.

SM-finalen i ishockey var över.

- Det kändes snöpligt att förlora på det här sättet. Oerhört tungt.

Petades

Magnus Eriksson är målvakten som kom från Hammarby och slog igenom med dunder och brak, som blev landslagsmålvakt och hamnade i Färjestad inför den här säsongen.

Där väntades han ta posten som förstemålvakt.

Men det blev inte så.

När slutspelet började hade Eriksson fått lämna plats för Mikael Gerdén, som kom till Karlstad endast med spel i division 1 på meritlistan. Gerdén ifrågasattes i kvarts- och semifinaler, men Magnus Eriksson fick inte chansen mer än i fyra perioder mot Frölunda i första omgången.

Tills i tisdags.

Då släppte Gerdén in tre mål på tio minuter, valde att kliva åt sidan och ge någon annan chansen. Eriksson kom in och storspelade, och det fortsatte han med på långfredagen.

- Det gick väl bra, säger Eriksson tyst och skjuter den svettiga luggen åt sidan.

Har funderat

"Gick väl bra" är en underdrift.

Eriksson var länge den stora anledningen till att Färjestad fortfarande var kvar i matchen efter Kristofer Ottossons 0-1-mål. Han räddade nästan en handfull lägen enbart från Andreas Salomonsson, plockade ett friläge av Kyösti Karjalainen, räddade en jättechans när Vladimir Orszagh bröt igenom, och visade att han mycket väl hade kunnat vara det bästa alternativet redan från start i finalserien.

Eriksson har tänkt tanken.

Han har funderat på hur det hade kunnat sluta, om...

- Om jag hade spelat från början? Som matcherna blev så är jag rätt nöjd med mig själv, trots allt. Jag fick komma in och visa att jag kanske skulle ha fått chansen tidigare. Men om det hade gått annorlunda i finalserien... det är omöjligt att säga. Men visst har jag tänkt på det.

Inget att älta

- "Micke" (Gerdén) har gjort det bra, men det var kanske ett lite för stort ansvar att lägga på honom. Han hade trots allt bara gjort 20 seriematcher och fick en otrolig press på sig.

FBK-tränaren Gunnar Johansson vill inte se tillbaka på det som varit.

- Det finns ingen anledning, säger han kort.

- Det är inget att älta nu. Men Magnus är kanske den som jag lider med mest. Han har kommit in och gjort en heroisk insats, och ändå räckte det inte.

För Johansson var matcherna mot Djurgården de sista i Färjestad. Efter den här säsongen lämnar han klubben för att träna Malmö tillsammans med Per Bäckman.

Han har två SM-guld som tränare, som assisterande till Bäckman 1997 och till Bo "Kulon" Lennartsson 1998.

- De värderar jag lika högt som om jag vunnit SM-guld nu, som huvudansvarig. Det handlar om ett team, utan Tommy (Samuelsson, andrecoachen) och många andra hade vi inte kunnat nå så här långt.

- Nu räckte det inte, men något lag måste förlora och den här gången var det vi.

Jakob Sillén/TT