Den Lille Mannen slår kaxpellen - då är njutningen störst

Sportbladets Peter Wennman om skrällen i Johannesburg

SPORTBLADET

LONDON

Mitt i ett hånleende small det.

När Lennox Lewis kravlat sig upp från ringgolvet kunde man läsa på hans läppar:

- What happened?

Tja, det som hände var att du gjorde dig själv till en pajas, Lennox.

Lewis - en golvad mästare.
Lewis - en golvad mästare.

Ingen njutning är väl större än när man får se nåt sånt här.

En överlägsen kaxpelle som underskattar sin motståndare, som lattjar med honom, som spelar över, leker, trixar, skrattar, hånar och låter handskarna hänga nere vid midjan - och så får han en smäll så hakan håller på att lossna.

Underbart.

Ni kanske har känt som jag:

När såna som Chris Eubanks och Prince Naseem och Lennox Lewis och några till av de bästa boxarna hållt på och larvat sig som värst i ringen har man suttit där och hoppats på Den Lille Mannen, han som blir förnedrad, och önskat sig ett mirakel.

Det händer nästan aldrig.

Men i går morse gjorde det det.

Den diminutive Hasim Rahman slog ETT slag av riktigt värde under fem ronder och det skickade Lennox Lewis tungt i golvet, det var en ruggig höger, och plötsligt hade världen fått en ny tungviktskung med tre mästarbälten.

Det var kul att se. Men fullständigt obegripligt klantigt av Lennox Lewis.

Lewis är naturligtvis en mycket bättre boxare

Britten kom till Johannesburg och Carnival City med nåt slags Muhammad Ali-spöke hängande över sig, det var mycket snack om "Rumble in the Jungle", ett kommande möte med Mike Tyson, att Lewis är den störste mästaren efter Ali och annat struntprat från experterna före matchen - och det är troligt att alltihop bidrog till det märkliga scenariot i ringen.

Lennox kände sig överlägsen och glömde all ödmjukhet. Rahman kunde utarbeta en iskall plan, utan nåt att förlora, med ett lugn som påminde om Buster Douglas utmanövrering av Tyson.

Lennox är förstås en kolossalt mycket bättre boxare än den kantige amerikanen Rahman.

Jag trodde precis som alla gamla ex-mästare och experter som satt i BBC:s studiosoffa att det skulle vara över efter ett par, tre ronder - Lewis såg så mycket större, elegantare och starkare ut.

Rahman bara avvaktade, dök ner med huvudet, gjorde en och annan attack som såg snudd på klumpig ut och man tänkte: hur dålig får en utmanare vara?

Den ende som hade koll på läget var gamle Marvellous Marvin Hagler. Redan före matchen varnade han för Rahman och i andra ronden sa han:

- Pass upp, Lennox boxas med öppen mun. Han har svårt att få luft. Rahman bara väntar på en öppning för högern. Träffar han är det slut.

Det var exakt vad som skedde, och detta i ett läge när Lewis var så självsäker att han glömde vad boxning handlar om: man måste slå motståndaren.

35-årige Lewis höll händerna nere och försökte då och då slå en elegant uppercut när Rahman rusade in, och precis när Lewis blottat tandskyddet i ett överlägset leende sa det PANG på hakspetsen.

Det var Ingemar Johansson-klass över den högern.

Rahman - den sämste mästaren någonsin

Nu har Lennox Lewis ställt till det för sig. Bara nån timme efter matchen ringde Mike Tysons manager Shelly Finkel till Rahmans promotor Cedric Kushner för att snacka business.

Lewis har en returmatch mot Rahman inskriven i kontraktet, men NÄR?

Detta kan öppna vägen för ett mästarmöte mellan Tyson och Hasim Rahman, och då är det Rahmans tur att säga "what happened?". Jag tror inte det tar mer än 25 sekunder för Tyson att slå den nye mästaren, som måste vara den sämste odiskutable tungviktsmästaren någonsin.

Men det var kul att Den Lille Mannen vann, för en gångs skull.

Här är tungviktens

Peter Wennman