Cirkeln är sluten

Limpar tillbaka i BP: Jag måste acceptera att min elitkarriär är över

SPORTBLADET

Ett tiotal autografjägare, 469 åskådare på läktaren, sex fotografer, två tv-team, mängder av journalister.

Men - fortfarande - bara en Anders Limpar.

Tillbaka där allt började.

- Jag mår bättre som människa nu, säger han.

på fallrepet Anders Limpar hade hoppats få avsluta sin karriär i allsvenskan - det blev inte så. Istället är han tillbaka i division II-laget Brommapojkarna där allt A-lagskarriären började.
på fallrepet Anders Limpar hade hoppats få avsluta sin karriär i allsvenskan - det blev inte så. Istället är han tillbaka i division II-laget Brommapojkarna där allt A-lagskarriären började.

1980 spelade Brommapojkarna i cupen mot Brottby. Med en kvart kvar kom en 15-åring med magiska fötter in.

Han dribblade, blev fälld, fick straff.

BP gick vidare.

Och det gjorde Anders Limpar också.

Men i går var han tillbaka.

Två decennier senare.

- Jag måste acceptera att min elitkarriär är över, den räckte i 21 år men inte längre, säger han.

Han drömde om att avsluta karriären med ett SM-guld i AIK. Den drömmen sprack.

Han drömde om att avsluta karriären med en allsvensk säsong i Djurgården. Den drömmen sprack.

Sista målet: ta upp BP i ettan

Till slut återstod drömmen om att spela upp Brommapojkarna i super-ettan.

Han började i går.

Med trippande steg, biljardstötar till passningar och två målpassningar var han en viktig del i ett lag som vann sin seriepremiär med 4-0.

Inte i Premier League, inte i Italien, inte i allsvenskan, Schweiz eller USA.

Utan i division II Östra Svealand.

- Jag kanske borde gjort något mål, men det är inte så lätt. Det tar tid att ställa om till det här tempot, men gör jag fem-tio mål i år är jag glad, säger han.

Han är det nu igen.

Glad.

Efter en tuff vinter har det blivit vår - även för Anders Limpar.

- Jag räckte inte till i Djurgården, och de sista veckorna har jag bett om ursäkt för att jag hoppade av. Men det var rätt, det hade bara blivit en negativ slutbild annars. Och jag mådde inte bra, säger han.

Kommer sakna rampljuset

Gör du det nu?

- Ja, jag mår bättre som människa. Här finns många unga killar och en härlig lagmoral, och det kommer alltid att vara roligt att lira boll.

Anders Limpar tar en sista klunk ur läskflaskan och ser sig omkring.

Han sitter i mitten av en cirkel av journalister, utanför väntar autografjägarna.

De är kanske sju-åtta år gamla.

- Vet du, min pappa har dig som idol, säger en av de minsta killarna.

Och Anders ler.

- Jag kommer att sakna det här, att vara uppmärksammad och omskriven, säger han.

- Men det är kanske på tiden att några andra blir det nu.

Jo, det finns en tid för allt.

En tid för guldbollar, en tid för cuptitlar, en tid för VM-medaljer.

Och en tid för att komma hem igen.

Simon Bank