Ståplats: Det är en mänsklig rättighet

Sportbladets Lars Nylin om de förhatliga stolarna: ALLA tragedier efter Hillsborough har inträffat på sittplatsläktare

1 av 2 | Foto: MATS FOGEMAN
STämningsförstörare Visst ska det finnas sittplatsläktare - för äldre, familjer och alla som inte vill stå allt för nära en inkontinent bjässe. Men med bara stolar blir bruset under matcherna knappt högre än i en genomsnittlig kyrka.
SPORTBLADET

Den brutalt kalrakade mannen med Drottning Elizabeth tatuerad i pannan var utan pardon. "Gerrup mate and cheer or I'll kick ya' fookin face in!" frustade han över mig så att jag höll på att väta ner min nyinköpta modskostym.

Året var 1979 och jag hade dristat mig att SITTA ner på läktaren på Millwalls hemmaarena The Den. När jag motvilligt reste mig - varför skulle jag egentligen stå upp när läktaren ändå bara var fylld till en femtedel? - bjöd han mig på en flaska besk Guiness som tack. "Come on Millwall, n"one likes us, but we fookn don"t care!"

År 2001 kanske scener som denna blir legio i England. The Trafford Borough Council, styret i den stadsdel som hyser Manchester Uniteds hemmaarena Old Trafford, meddelade nyligen att arenan kommer att stängas om folk fortsätter att stå upp på sittplats. Uniteds alternativa supporterklubb IMUSA har efter det hotet nu själva hotat med att uppvigla hela läktarsektioner att stå upp under matcher. Detta tills The Trafford Council lägger ner stridsyxan. Att lagkaptenen Roy Keane stöder IMUSA är en offentlig hemlighet.

Den upphettade diskussionen

i Manchester är bara en av många liknande i England. Tolv år efter läktarkatastrofen på Hillsborough i Sheffield - som tog 96 människors liv och följdes av lag på endast sittplats i Premier League - finns det nu starka supporterkrafter för ett visst återinförande av ståplatssektioner på ligaarenorna. Mest ambitiösa är SAFE, en rörelse med ursprung i Manchester Citys supportergrupper. 2003 ska City flytta till den nya superarenan Eastlands. SAFE, Standing Areas For Eastlands, är övertygade om att flytten tystar den stämning som varit bättre än laget Manchester City. Även fans av andra lag som planerar nya superarenor tar nu aktiv del i SAFE:s ambitiösa lobbying. Bland dem finns Premier League-klubbar som Liverpool, Everton, Arsenal, Leicester, Coventry och Southampton. På senare tid har SAFE fått support även av politiker, som Kate Hoey, labours sportminister. Liksom partikollegan Tony Clarke, den senare dessutom ordförande för division två-klubben Northampton Town.

Premier League-klubbarna

själva är oftast starkt kritiska till SAFE, bara Charlton Athletic har öppet stött dem. Nästa säsongs starkaste nykomlingar, Fulham, är också möjliga supporters. Fulham har nämligen ståplats på sitt Craven Cottage. Problemet är bara att läktarna där är av den förfallna, uppenbart farliga sort som ingen kan älska. SAFE gör det inte heller utan ser snarare Craven Cottage som ett orosmoment. I dagarns spikas ett nytt Craven Cottage. Ännu är det inte klart om det blir ståplats då.

I jakten på argument för sin sak har SAFE framförallt sökt sig till Bundesliga i Tyskland. Där har klubbarna och förbundet resonerat på ett helt annat sätt än de riktlinjer som följde på "Taylor-rapporten", det engelska förbundets utredning efter Hillsborough. Hälften av Bundesliga-klubbarna har fortfarande ståplatssektioner vid ligamatcher. Det handlar inte om fattiga småklubbar som inte har råd med annat. Toppklubbar som Borussia Dortmund, Hamburg, Bremen, Kaiserslautern och Schalke 04 har alla lyssnat på supportrarnas åsikter i ämnet. Varefter man vid modernisering av sina arenor, eller vid nybyggnation, valt lösningar där man kan ha ståplats vid ligamatcher. Man kan sedan snabbt sätta dit stolar vid matcher i regi av Uefa eller Fifa. De sistnämnda verkar inte ha några problem med lösningen. Då skulle Tyskland knappast fått VM 2006. Ett faktum som SAFE och andra ståplatsaktivister gärna pekar på.

Ståplats är en mänsklig rättighet

tycker vi som går på fotboll för att med hela kroppen skrika in bollen i motståndarmålet, samtidigt som

våra liv blir lite omskakade, möjligen bättre. Utan ståplats är bruset högre i en genomsnittlig kyrka. I Globen och på Nou Camp larmar suset av bläddrade programblad högre än publikljudet. Visst, sittplatsalternativ ska naturligtvis finnas för äldre och för familjer, ja för alla som inte vill riskera att stå panna mot nacke med en inkontinent bjässe. VIP-folket bör också sitta - annars kanske de groggar omkull och tappar kreditkorten som ska användas vid spelarinköp. Men man borde naturligtvis kunna välja. Med ståplats skulle också fler få plats. Exempelvis barn, framtidens supportrar.

Det är sällan faktumet ståplats

som skapar läktartragedier. Det är inte ståplatsläktaren som tar med sig dartpilar på matchen. När det kastas mobiltelefoner på Figo på Nou Camp görs det av dårar på sittplats. Merparten av tragedierna har snarare inträffat på sittplatsläktare där folk löpt amok. ALLA bekanta tragedier efter Hillsborough har inträffat på sittplatsläktare.

Visst, den gamla tidens ståplatsläktare kunde vara rena dödsfällorna.

Och det är säkert så att stämningen på en sillpackad ståplatsläktare potentiellt är farligare än en stelopererad sittplatssektion. Men i dag finns det lösningar för långt säkrare ståplatstribuner, med säkerhetsbarriärer och genomtänkta utrymningssystem, därtill kunniga publikvärdar.

Dessutom: att STÅ på sittplats, vilket är standard över hela den levande fotbollsvärlden, är farligare än att stå på en därför anpassad ståplatsläktare.

Som ståplatsivrare är det rasande frustrerande att lyssna på ignoranta politiker som i stället borde koncentrera sig på att ordna snöröjningen. Jag har noterat ett antal sensationellt okunniga folkvalda kring ombyggnaden av Sundsvalls Idrottspark.

Ärevördiga IP, ursprungligen byggd 1903 och knappt moderniserad sedan dess, byggs under de närmaste åren om till en modern anläggning, med kontor i läktarna och hela det samtida klabbet. Man har då valt endast sittplats. Närmare bestämt 8 000. Detta går att respektera på flera plan: sittplats ger bättre intäkter, sittplatspublik är lättare att hantera, sittplats är kanske också status. Dessutom lär EU, som är med och finansierar, ha krävt sittplats rakt igenom.

Men det går inte att respektera att landets kanske tystaste fotbollsatmosfär blir än mer sordinerad beroende på ren okunskap - man kan höra bomull falla när den lilla entusiastiska hemmaklacken på IP är tyst. Den dag Gif Sundsvall gör en Rosenborg och spelar i Champions League kommer det maximalt att gå in 5 000 biljettköpande fans på IP.

Om politiker i Sundsvall och EU-kommisionärer vetat om att sittplats faktiskt inte är ett tvång vid ligamatcher, Uefa har inte ens ämnet på agendan, då hade man i väntan på detta kunnat diskutera lösningar som de i Tyskland, och kanske fått in 10 000-11 000 på allsvenska matcher.

Ett uppmuntrande exempel finns annars i Sverige. När HV71 byggde Kinnarpshallen lyssnade klubben på supportrarna och valde en lösning med triangelformade ståplatssektioner inkilade mellan sittplatsläktarna. Detta i kombination med de brant stupande läktarna gör att Kinnarpshallen har en väl så tät atmosfär som den gamla intima häxkitteln Rosenlundshallen.

Kinnarpshallen

borde ha varit ett exempel för de ansvariga i Sundsvall. Utan stämning blir inte svindyra idrottsarenor de framtida guldgruvor man bespetsat sig på. Förhoppningsvis blir Kinnarp i stället en referens när beslut äntligen fattas om Söderstadion i Stockholm.

Ett Söderstadion med bara sittplatser kommer att avelektrifiera Bajens fans för all framtid.

Frågan är vad Hammarby fotboll då har kvar för drivmedel?

Efter dartpilarna på Helsingborgs hemmaarena höjs återigen röster för att ståplats ska avskaffas. Sportbladets Lars Nylin tycker annorlunda och tittar på hur diskussionen går ute i Europa.

Lars Nylin