"Tänk att få se en SM-final mellan Örgrytes a-lag och b-lag"

SPORTBLADET

I have a dream.

Det var Martin Luther King som myntade dessa hoppingivande ord i slutet på 60-talet i USA. Och vad vore livet utan drömmar? Tomt? Ja, mycket.

Jag har också en dröm. Min dotter likaså. Våra skiljer sig lite åt. Men i grund och botten berör de samma ämne: kärleken till ett rödblått fotbollslag. Ett av världens äldsta. Örgryte IS.

Vi börjar med min dotters. Likt många andra elvaåringar spelar hon fotboll. I ett grönvitt (!) lag gör hon sina framträdande. Sundbybergs IK heter klubben. Men när hon blir större, då ska hon minsann flytta till Göteborg och spela med Öis. För det har hon sagt.

Så för att inte krossa hennes dröm vore det lika bra om Öis bildar ett damlag. Och det redan nu.

För det är i allsvenskan hon bestämt sig för att representera Öis. Inte i år. Men om några år.

Vad drömmer då undertecknad om? Jo, jag säger bara ett ord: 1897! Tänk att få gå till ett helt i rött och blått skrudat Gamla Ullevi för att bevittna en SM-final mellan klubbens A-lag och B-lag. Det vore något. Det hände då och det kan hända igen. Lagom till klubbens 125-årsjubileum år 2012 skulle det sitta fint. Startar man med B-laget i lägsta division nästa år hinner det bli moget för den stora matchen på hösten år 2012. Likt Chalmerskortegen skall sedan hela truppen köras upp och ner inför den fullsprängda Avenyn. Med pompa och ståt skall staden ges en ärlig chans att hylla sina spelare. En dag ingen kommer att glömma.

Utopi? Kanske. Men den som lever får se. Under tiden drömmarna lever vidare får vi nöja oss med guldet våra hjältar spelar hem i år.