”Jag hade så ont att jag inte brydde mig”

Peter Forsberg berättar om sin skada, smärta och operation

SPORTBLADET

HANNOVER

Nu talar Peter Forsberg ut om skräckdygnet som slutade med en akut operation av hans spruckna mjälte.

Direkt från sjuksängen i Denver.

- När jag kom till sjukhuset sa läkarna att jag skulle bli sövd. Då hade jag så ont att jag bara längtade efter att få dra de där djupa andetagen och somna in, säger Foppa.

Nästan tusen personer har skickat hälsningar via aftonbladet.se till Peter Forsberg efter hans skada.

- Det är roligt att folk bryr sig, hälsar Foppa från sjuksängen i Denver.

Här är några av hälsningarna:

Han ligger kvar på sjukhuset Rose Medical Center i Denver, med ett långt operationsärr över magen.

När vi frågar om hur långt ärret är, ber Foppa oss vänta och frågar en sjuksköterska som just kommit in i rummet. "Eight inches", hör vi henne säga i bakgrunden.

- Det är tjugo centimeter, ungefär, säger Foppa.

Hur mår du nu?

- Nu är det rätt lugnt. Jag mår bra. Man börjar återvända till livet. Men det känns konstigt att plötsligt vara borta från Stanley Cup. Jag låg och såg på första matchen mot St Louis i går och det kändes overkligt att inte vara med där på isen. Jag har nog inte fattat det här riktigt än.

Kan du berätta vad som hände när du kände smärtan första gången?

- Ja, vi hade spelat sista matchen mot Los Angeles och åkt till en restaurang för att äta. Då kände jag plötsligt att det började göra ont under revbenen. Och smärtan gick ut i armen också. "Vad är det här?", tänkte jag. Jag visste inte vad det var frågan om, så jag gick på toaletten. Men jag spydde inte blod eller så. Det gjorde bara ont.

- Jag hade ingen aning om vad det handlade om och någon ringde efter vår lagläkare. När han kom bestämde han att vi skulle åka till sjukhuset direkt.

Vad hände där?

- När jag kom in på sjukhuset började det göra riktigt, riktigt ont. Men jag förstod fortfarande inte vad det berodde på. Jag tänkte väl att det kunde vara blindtarmen, eller något. De skickade in mig på magnet-röntgen och sedan var jag omgiven av tre, fyra läkare plus en specialist som kallats in.

Förstod inte vad läkarna pratade om

- De började prata om "spleen", men jag förstod fortfarande inte vad det var. Spleen är ju inte det första ord du får lära dig på engelskan i skolan, även om jag nu vet att det är mjälten.

- Men i det läget hade jag så ont att jag bara ville bli sövd. Så när de sa att det skulle bli operation reagerade jag inte ens. Jag ville bara somna in och bli av med smärtan.

Vad hände under operationen?

- De öppnade magen och det var en och en halv liter blod därinne som de fick suga ut. Jag fick blodtransfusioner också, för att ersätta blodförlusten. Sedan tog de bort den skadade mjälten.

Var du aldrig riktigt rädd?

- Nej, läkarna sa att det inte var någon fara och att allt skulle gå bra. Så jag litade på dem. Och i det läget hade jag så ont att jag inte brydde mig.

Märkte du aldrig när du fick skadan?

- Nej. I sista matchen mot Los Angeles hände ingenting, men det är klart man åker på smällar, men när och hur det har hänt vet jag inte. Läkarna säger också att jag kan ha fått en smäll i matchen innan, som sedan startat en långsam blödning. Men det är ingen som vet.

Hur lång tid kommer det att ta innan du är återställd?

- Jag kan börja röra på mig redan inom någon vecka, men jag är inte hundraprocentigt återställd förrän om tre månader, säger läkarna.

Din mamma Gurdrun är på väg över?

- Ja, men hon har inte kommit än. Men hon ska väl stanna några dagar.

När skrivs du ut?

- På tisdag.

Åker du hem då?

- Nej, nej, så länge laget är kvar i Stanley Cup-slutspelet så stannar jag. De spelade väldigt bra i första matchen mot St Louis.

Så du kan fortfarande bli Stanley Cup-mästare?

- Ja, men det är lång väg dit.

Har du kunnat följa VM något?

- Ja, jag kollade på internet och såg att det blev brons. Det är ju inte lika kul som att ta guld, men de hade otur mot tjeckerna. När det blir straffar är det ju bara tillfälligheter dom avgör.

Tackar Sportbladets läsare för stödet

Foppa har även hunnit läsa alla vänliga brev från Sportbladets läsare.

Och han vill framföra ett särkilt tack till alla er som hört av er.

- Ja, jag har varit inne på Aftonbladets nätsida och läst breven. De värmer. Det är roligt att folk bryr sig. Så jag vill passa på och hälsa och tacka alla som skrivit.

Nu är det framfört.

Detta hände Foppa

Mats Wennerholm