Det här kan räcka till guld i höst – men glöm Europa ett tag

SPORTBLADET

MALMÖ

IFK Göteborg har något stort på gång, säger folk efter måndagens osannolika 6–0 borta mot Malmö FF.

Om man med ”stort” menar, att det kan bli SM-guld i höst är jag beredd att hålla med.

Om man med ”stort” däremot menar en ljus framtid för klubben ute i Europa, håller jag inte alls med; inte än.

Där går jag på samma linje som Blåvitts ödmjuke tränare Stefan Lundin, Korskrogens bidrag till storfotbollen, som envist kallar sig ”en lekman i dessa frågor” och vägrar ta fram de stora orden.

Det är bara drygt två veckor sedan just Malmö FF släckte Blåvitts sista hopp att nå europeiskt cupspel i höst, när man i Göteborg 2–1-vann de båda lagens kvartsfinal i cupen.

– Ser ju bra ut det här! uppmuntrade jag i halvtid (3–0) den ständigt dystre IFK-direktören Bosse Gentzel.

Som svarade:

– Gjorde det i cupen också. Då förlorade vi, 1–2 – och vi gjorde alla tre målen.

Håkan Mild nätade för Blåvitt, Peter Ijeh bokfördes för MFF:s 1–0 men bollen studsade på flera blåvita ben innan den var i mål, och segermålet nickade Magnus Erlingmark i eget nät.

I IFK Göteborg tar man alltså inte ut något i förskott.

Dock hoppas jag att man ändå passar på att glädjas ordentligt åt den historiskt stora segern i Malmö; MFF:s största förlust sen 1–7 mot AIK 1960.

Lundin kallar sig för – en lekman...

– Hur en match avgörs beror på hur målen kommer, förklarar Stefan Lundin och pekar bland annat på Samba-Erik Johanssons stolpskott vid ställningen 0–1.

– Det skottet har alla glömt i morgon, påstår ”lekman” Lundin.

Ingen match är alltså avgjord i förväg, får vi lära oss, och faktiskt hade båda lagen varsin klar målchans redan i inledningen.

I första minuten står Blåvitts Tomas Rosenkvist helt fri framför MFF-målet på ett vänsterinlägg från Jimmy Svensson, en kopia av det inlägg som Håkan Mild nickade in segermålet mot AIK på förra måndagen.

I andra minuten står MFF:s Jörgen Ohlsson lika fri framför IFK-målet på passning från Joseph Elanga men rullar bollen utanför.

Tillfälligheter som redan där kunde ha avgjort matchen.

Det går att vinna även utan Mild

Men sen tar Blåvitt över och visar att inte ens Håkan Milds frånvaro kan hindra segertåget.

Den som anför detta tåg är en annan talang från samma klubb som Mild, från Trollhättans FK: Gustaf Andersson.

Alltid spelbar genom sina långa löpningar men också farlig med nickskarvningar och förspelet till 1–0 – den långa bollen ut till höger till Jonas Lundén som serverade Martin Ericsson smörpasset snett-inåt-bakåt – var rent genialisk.

Trollhätte-Gustaf var nummer ett, tätt följd av den känsliga vänsterfoten från Älekulla, Jimmy Svensson – inte bara för den granna frisparken utan mest för att han alltid hittar rätt med sina bananinlägg.

Enda lag som hittills lyckats neutralisera Jimmys vänsterbananer är Halmstad BK, men så var detta också HBK:s huvudtaktik i den 0–0-matchen.

Sebastian Henriksson starkare än jag nånsin sett honom, Tomas Rosenkvist önskas välkommen tillbaka, men – ärligt talat – det som hände efter 4–0 och de båda utvisningarna var nån sorts rundfotboll utan större allvar.

För Malmö är det bara att glömma denna dag.

Att bryta ihop och komma igen!

Zlatan satt och skickade SMS-meddelanden...

På läktarn hade jag Zlatan Ibrahimovic snett bakom mej. Zlatan verkade så där lagom intresserad, satt mest och SMS-ade på sin mobiltelefon.

Zlatans frånvaro går aldrig att mäta i resultatet. Däremot garanterat i publiksiffran.

Nu bara 12 109 i en så kallad seriefinal mot klassiska fienden IFK Göteborg i jämförelse med 17 100 i premiären mot AIK och 13 377 mot IFK Norrköping.

En omvänd Zlatan-effekt, alltså, på uppåt 5 000 personer.

Mot Örebro är Zlatan tillbaka.