Oj, vad vi kollar – på fotbollar...

Sportbladets Lars Nylin: Sluta upp att vara generade – vi behöver inte skämmas längre över usla publiksiffror

SPORTBLADET

För de flesta är min lilla last ganska töntig, definitivt mysko. Men lyckligtvis är jag inte alls ensam.

Vi är åtskilliga som lider av lasten att vi desperat behöver höra publiksiffran innan vi anser att en match kan läggas till handlingarna.

Trots att vi är många så ligger vi oftast lågt utåt. Ett skäl till detta, det finns troligen fler, är att vi samlare av publikstatistik hittills helst sett att publiksiffrorna stannat inom landets gränser.

1 500 personer på Rambergsvallen eller 2 300 på Vångavallen är knappast siffror man skryter över för likasinnade i Glasgow eller Barcelona.

Men allt är relativt i en föränderlig fotbollsvärld. Det är nu dags att sluta vara generad. Mycket talar för att allsvenskan under kommande säsong går upp på topp10 över Europas mest sedda ligor.

Det blir då första gången som Sverige är med i publiksnacket sedan IFK Göteborgs klassiska 1975 – när klubben hade 15 500 i genomsnittspublik i division två. Om du frågar mig så är topp 10-placeringen i så fall allsvenskans största bedrift på evigheter. Större än Helsingborgs och AIK:s halvhyfsade framfarter i Champions League under senare år.

Allsvenskan hade säsongen

2 000 ett genomsnitt på 6 976 åskådare per match. Det räckte då till en hedersam 13:e plats i den europeiska publiktoppen. En topplista där England just nu leder med 32 607 och där länder som Ukraina, Portugal och Rumänien ligger före oss med drygt 7 000 I genomsnitt. Men medan de tre sistnämnda ligorna sakta tappar sin publik ökar allsvenskan sedan flera år lika stadigt.

Tendensen inte bara fortsätter i år.

Den beskriver en kraftigt uppåtpekande kurva. Efter kvällens derby mellan AIK och Djurgården komer snittet att vara nästan 9 000.

Vissa dagar drömmer jag till och med om att passera Belgiens 9 825. Men sedan inser jag bittert att Idrottsparken byggs om i år – kapaciteten är därför bara 5 300 och att vi trots allt har Häcken och Trelleborg med oss. Efter detta kommer jag något till sans igen.

I publikligans glamorösa övre skikt har Premier League återigen herraväldet efter många år utanför medaljstriden.

Genomsnittet så här långt innevarande säsong är alltså 32 607. Det är ganska exakt 12 000 mer än snittet i den första upplagan av Premier League för tio år sedan.

Italien har legat runt 30 000 sedan mitten av 1980-talet och med städer som Genua och Napoli långt borta från täten i Serie A lär man inte nämnvärt kunna höja sin nivå. Nej, hotet på kort sikt kommer snarast från Tyskland. Där nya eller ombyggda arenor i städer som Gelsenkirchen, Berlin och Rostock kommer att dra upp dagens 29 398 ett par nivåer.

Spanien, i år

med 24 336 I snitt, har inte en chans så länge småklubbar som Rayo Vallecano, Numancia och Villareal ligger i högsta serien, medan Atletico Madrid och de båda Sevilla-klubbarna harvar i tvåan.

Atletico Madrid har hittills I vinter haft I snitt 39 857, Real Betis 28 714 och Sevilla 26 538. Med dessa tre i ”La Liga” hade Spanien varit med i tätstriden.

Högst procentuell ökning har annars franska ligan, där snittet på tio år stigit från runt till 10 000 till drygt 22 000.

Detta alltså utan att VM- och EM-hjältarna ens spelar i den inhemska ligan. Man har å andra sidan några av Europas publiksäkraste lag i Paris SG, Lens och Marseille.

De tråkigaste och tommaste läktarna finns alltså inte längre i Sverige. Vi utklassar exempelvis våra uppblåsta grannligor. Den danska lockar i snitt magra 5 459 vid senaste räkning.

Tippeligan i Norge

är något bättre med 5 715. Även Österrike (6 663) och Schweiz (5 789) överraskar negativt.

Än värre är det dock i det gamla östblocket, där polska publiknördar knappast slår sig för bröstet över sina 4 635.

Sist i Europa ligger Litauen där i genomsnitt 398 ser matcher i ”Federacijos Lyga”.

Men sämst av alla är nog ändå Grekland – som åtminstone jag uppfattar som ett land med fulla arenor. Snittet i vinter stannar så här långt på sanslöst usla 3 714. Endast tre–fyra klubbar ligger ens över 10 000.

Omsusade Olympiakos har ett genomsnitt jämförbart med Hammarbys.

Visst, grekisk fotboll är i en djup kris av korruption och läktarvåld, men så här lågt trodde jag inte att man sjunkit.

Även om England nu alltså kan skryta med de bästa siffrorna – något säger mig att engelska publiknördar också tar chansen att glassa med faktumet – är landet långt i från det mest fotbollsgalna rent statistiskt.

Den inofficiella titeln tas inte heller av Skottland. Trots att ett genomsnitt på 16 083 för skotska ligan givetvis är fantastiskt i ett land med fem miljoner invånare.

Om engelsmännen skulle gå på fotboll i samma omfattning skulle Premier Leagues genomsnitt vara över 90 000.

I sammanhanget bör noteras att klubbarna utanför Glasgow kommer upp i snittet 8 400.

Även utan ”The Old Firm”-derbyna mellan Rangers och Celtic – skulle alltså skottarna ligga topp10.

Även Hollands 14 984 är starkt, men de orangea vinner självfallet inte heller eftersom Holland har mer än dubbelt så många invånare som Skottland.

Rätt gissat, det handlar om ett lilleputtland. Det är INTE Island.

902 är en fantastisk siffra i ett land med 275 000 invånare men räcker inte. Vinnare är i stället Cypern.

En genomsnittlig cypriotisk ligamatch drar ”bara” 2 750.

Men i ett land med 800 000 invånare innebär det att en av 287 går på ligafotboll varje vecka. Samma siffra för exempelvis Ryssland, med snittet 11 820, är 1 av 10 000.

Den som önskar kan själv räkna ut vad siffran blir i Sverige.

Men räkna med att den kommer att vara bättre efter den kommande säsongen.

Lars Nylin