Förlåt, Håland - du är ingen katastrof

Skäms en smula över att Alf-Inge har så rätt

SPORTBLADET

LONDON

Eftersom det var Norges nationaldag i går tänker jag göra ett undantag från mina principer.

Jag ska publicera ett e-mejl.

Mejlet kommer från Alf-Inge Håland, lagkapten i Manchester City.

Det är inte varje dag jag får mejl från spelare i mitt engelska favoritlag, men jag känner mig inte särskilt stolt.

Tvärtom skäms jag en smula över att Alf-Inge har så rätt som han har.

"Alfie" skriver bland annat så här:

"...det hadde vaert bra om han gjorde rede på hvorfor han kallar meg en katastrofe i innlegget sitt. Jeg er enig at det har vaert en dårlig sesong for laget, men å gå till angrep og bruke såpass sterke uttrykk som han her bruker synes jeg er upassende på meg personlig. Visst er det lov å ha meninger om fotball og hyggelig at det er mange City-fans der ute, men bare å slenge ut slike påstander er dårlig journalistik. Håper å få det rettet opp og skulle det vise seg at det er godt nok begrunnet i innlegget beklager jag. Joe Royle er nok bedre skikket til å gjöre valg enn Wennman. P.S. Vi fick nå flere poeng enn Norges Grand Prix innslag. Hilsen Alf-Inge Håland (Man. City kaptein)"

Vad det handlar om är alltså att jag efter Manchester Citys degradering till division I förra veckan kallade Håland för "total katastrof".

Att man inte lär sig.

En jordbävning i Indien är en katastrof. Aldrig en fotbollsspelare. Jag har en gång svurit på att aldrig använda såna usla kraftuttryck och ändå blev Håland drabbad när mitt hjärtas lag åkte ur.

Jag hade kunnat tysta ner den där pinsamheten, men det finns en ton i Hålands mejl som är värd att uppmärksamma.

Kritisera andra med respekt

Man kan kommunicera, till och med om fotboll, på ett civiliserat sätt. Man kan kritisera utan att kalla varandra jävla idioter. Man kan vara hur enögd och fanatisk som helst och ifrågasätta andras åsikter, men man kan göra det med respekt.

Detta som en passning till mejlterroristerna som aldrig kan läsa en artikel om fotboll utan att HATA allt som inte är till fördel för deras favoritlag, som tolkar allt så tokigt att man förstår att deras problem ligger på ett annat plan än själva fotbollen.

Och det är en bredsida till mig själv som aldrig mer ska kalla en spelare för katastrof.

Fast nog står jag fast vid att Alf-Inge Håland gjort en dålig säsong. Han är en begränsad spelare som i mitt tycke inte lever upp till de kvaliteter man bör ha som lagkapten i ett gäng i Premier League. Varken som bollspelare eller pådrivare.

Om han sen är norrman, svensk, irländare eller engelsman har inte med saken att göra. Vill bara gardera mig på den punkten.

Brittisk press spekulerade i går om huruvida Uefacup-finalen mellan Liverpool och Alavés (5-4) var en av de bästa matcherna genom tiderna.

Tja, nio mål, svängdörrs-fotboll, härligt tempo, två utvisningar, avgörande på ett självmål i sudden death... mycket mer kan man väl inte begära av fotbollsunderhållning. För mig får det gärna vara likadant varje gång. Det var underbart kul.

Men det brukar vara tränarna som bestämmer vad som är bra eller dåligt. De hade troligen en del att säga om försvarsspelet.

"0-0 var en kanonmatch"

Förr i världen hette det alltid att en hockeymatch som slutade 0-0 var fantastiskt bra. Det var nämligen tränarna som tyckte det. På den tiden fanns det sportjournalister som var på gränsen till dumma i huvudet och en slags glada hejaklacksledare. De skrev som tränarna sa. Inte ens de som hade tillstånd att tycka annorlunda vågade göra det. 0-0 var en kanonmatch, beröm till Kalle och ryggdunk till Bertil, tjolahopp tjolahej.

I dag är skribenterna lite kaxigare. Vi skriver till och med att spelare är katastrofer.

Det kanske var bättre förr när spelare, ledare, journalister och fans var som en stor, lycklig familj och alla var överens om det mesta och den förbannade e-mejlen inte var uppfunnen än.