Varenne drog ner brallorna på Victory Tilly...

Sportbladets travexpert: Finalen var en formalitet

SPORTBLADET

Victory Tilly är inte lika bra som förra året och Varenne är bättre.

Så enkelt sammanfattar man Elitloppet, ett race där det i stort sett bara fanns en häst på banan.

Il Capitano, som Varenne kallas hemma i Rom, drog ner brallorna på Victory Tilly i finalen. Det var nästan lite genant.

VÄRLDSKLASS Det blev en fantastisk uppvisning av Varenne i Elitloppet. När Giampaolo Minnucci släppte lös "Il Capitano" på upploppet kunde inte Stig H Johansson svara med Victory Tilly. Världens bästa travhäst gick inte att stoppa i går.
Foto: PETER KJELLERÅS
VÄRLDSKLASS Det blev en fantastisk uppvisning av Varenne i Elitloppet. När Giampaolo Minnucci släppte lös "Il Capitano" på upploppet kunde inte Stig H Johansson svara med Victory Tilly. Världens bästa travhäst gick inte att stoppa i går.

Egentligen fick man ett hum om vad som komma skulle redan innan tävlingarna drog i gång. Solvalla såg plötsligt ut att ligga nånstans i Italien. Jag såg grön-röd-vita flaggor överallt på läktarna, folk pratade italienska när man strosade runt bland publiken och i presscentret bjöds det på parmaskinka, pasta, cambozola och taleggio.

Men vi hade ju i alla fall Victory Tilly. Eller hur? Helt övertygad om hans form var jag inte men Stig H verkade i alla fall nöjd med förberedelserna. Det var både vässat och slipat. Försöket skulle han givetvis vinna - sen skulle det kanske bli svettigare mot Varenne i finalen.

Redan i försöket förstod man åt vart det lutade

Victory Tilly fick spilla krut för att ta sig till spets i försöket, var inte alls lika explosiv som vi är vana från i fjol, och sen plockades han chockartat ner av en annan italienare, Solar Effe.

Redan då förstod vi vartåt det lutade. På det där sättet skulle aldrig Victory Tilly förlorat förra året.

Varenne lekte sig till seger från dödens i sitt försök. Finska hoppat BWT Magic stretade emot lite grann men italienaren vann bombsäkert och opressad.

- Nu tar vi av honom bakskorna och lägger på ett annat huvudlag, en norsk gas, till finalen, sa Jori Turja och jag tyckte att det kändes onödigt.

Elitloppet var kört redan efter försöken. Finalen som väntade var en ren formalitet. Det gällde enbart för Varennes kusk, Giampaolo Minnucci, att inte ramla ur vagnen"

Och det gjorde han inte. Han kostade på sig att inte ens försöka vara med och kriga om ledningen, bjöd självsäkert Victory Tilly på spets, och väntade sedan till 800 kvar innan han släppte lös sin monstertravare.

- Ingen har nog åkt så fort sista 800, sa Minnucci efter segern och man är benägen att hålla med.

1.08 sista 800 är hemska siffror.

Varennes uppvisning gör honom till en av de bästa vinnarna vi sett i Elitloppet. Att han dessutom vunnit Prix d"Amerique och Lotterian samma år gör naturligtvis segern ännu större. Vi snackar om en travets Grand Slam.

Den stora anledningen till att hästen hittat ytterligare en växel i år är, berättade Turja, att man kunnat lätta honom kraftigt i balansen, från järnskor till aluminium. Och i finalen gick till han till och med barfota bak. Varennes storhet som travare är hans bländande teknik i kurvorna och segerviljan.

Sommaren för Varenne är inte utstakad. Eventuellt går han ut i Copenhagen Cup nästa söndag. Det finns även planer på att ta hästen till USA och två stora lopp på Meadowlands i juli och augusti.

Hoppas han kommer tillbaka i augusti

Själv hoppas jag att han kommer till Jubileumspokalen och Solvalla den första helgen i augusti. Det loppet finns även med i resonemanget, liksom Åby Stora Pris i september.

Stig H Johansson då? Vad sa han? Var han knäckt? Jag knallade ner till hans stall strax efter finalen, där var det lugnt och tomt och lite moloket.

- Victory Tilly var godkänd i försöket och finalen, sa Stig H. Det är svårt att säga om han var sämre i år än i fjol. Men en sak är i alla fall helt klar: Varenne var bättre.

Jag frågade om han hade segervittring in i sista sväng, eller åtminstone en gnutta hopp.

- Man tänker inte så, jag bara körde, sa Johansson korthugget och visst syntes det på honom att han var besviken. Förlusten sved, inte tu tal om annat.

Själv tycker jag att man lätt kan konstatera att Victory Tilly inte är lika bra som förra året. Han ser inte lika viljestark ut när det drar ihop sig, sätter huvudet på sned istället för att slåss med mord i blicken, likt i fjol.

Fler artiklar om elitloppet

Micke Nybrink