Sörenstam inledde som vid förra segern

SPORTBLADET

SOUTHERN PINES, NORTH CAROLINA

Liksom 1996 inledde Annika Sörenstam US Open på Pine Needles-banan med en parrond, 70 slag.

För fem år sedan vann hon.

I år räknar alla med att hon gör det igen.

Annika Sörenstam har vunnit fem tävlingar i vår, varav en major (Nabisco Championship). Hon har tränat hårt inför US Open och har varit och träningsspelat på Pine Needles-banan i North Carolina.

Hon har som vanligt inte lämnat något åt slumpen.

Få, om ens någon, har någon annan än Annika Sörenstam som favorit till segern även i år. Hon har ju redan bevisat att banan passar henne. Hennes spel har också utvecklats sedan 1996 då hon vann här senast.

Hon inledde årets tävling redan klockan åtta på morgonen.

- Det var väldigt tidigt. Jag gick upp fem och det kändes väldigt tidigt. Det var svårt att vakna och försöka att bli avslappad så dags.

- Men det var skönt att få gå så tidigt. Greenerna var mjuka och det blåste inte så mycket, sade hon till en funktionär.

Ovanligt nog ställde hon inte upp och pratade med media efter ronden. Efter ett par snabba radio- och tv-intervjuer försvann hon från banan. En funktionär och en amerikansk journalist var de enda som hon i övrigt pratade när hon klev av sista greenen.

"Jag hade tålamod"

Det blev förstås upphovet till en del spekulationer. Är hon sjuk? Är hon missnöjd med sin rond?

Det sistnämnda gav hon svar på:

- Jag spelade bra men hade problem med vinden som hela tiden skiftade och valde hela tiden mellan klubbor. Jag blev därför ibland kort och ibland lång. Men jag försökte verkligen. Och jag hade tålamod.

Sörenstam började spela från tionde hålet. Hon följdes av många människor redan klockan åtta och hon inledde med en birdie på par 5-hålet. Däremot tappade hon sedan tre slag på tre hål. På det 14:e gjorde hon en dubbelbogey. Hon slog sitt utslag ut i ruffen och slog ett dåligt andraslag därifrån. Bollen flyttade sig bara tio meter - i sidled. Hon slog sig ur ruffen, men nådde inte greenen utan fick chippa upp bollen på greenen. Därifrån tvåputtade hon.

- Det kan inte bli värre än så här tänkte jag då.

Men det blev det. Hon gjorde bogey även på det 16:e par 3-hålet. Även på det 17:e hade hon problem, men lyckades sänka parputten.

- Efter första putten sa jag till mig själv att "tänk på var du är någonstans". När jag satte parputten var jag bättre fokuserad.

Vill inte jämföra

Hon visade den förbättrade fokuseringen genom att göra birdie på det 18:e hålet. På de nio sista hålen blev det birdie på trean och åttan och en bogey på det fjärde hålet.

- Om allt gått min väg så skulle jag ha varit flera slag under par.

Att hon gjorde som 1996 och gick på par kommenterade hon så här:

- Det är en ny vecka, en ny turnering. Jag kan inte jämföra med dagens rond. Det är inte någon lätt golfbana.

- Det är första dagen, mycket kan hända. Man måste ha tålamod här.

Av tjejerna som spelade tidigt på dagen lyckades två gå på 67 slag, tre under par; amerikanskan Cindy Figg-Currier och kanadensiskan Anna Jane Eathorne.

Ingela Ahlberg/TT