Pappas pojke har blivit stor

Marcus Allbäcks karriär var utstakad innan han knappt var född - målen i går är höjdpunkten på förväntningarnas resa

SPORTBLADET

GÖTEBORG. Vägen var utstakad redan från början.

Det är då målet kan vara som svårast att nå.

Marcus Allbäck, 27, har nått hela vägen.

Tack vare eget hårt arbete.

Succén i går var höjdpunkten på de stora förväntningarnas långa resa.

Farfar Allan, 81, spelade fotboll i flera klubbar och var ledare i Örgryte.

Farbror Dan, 45, och pappa Stefan, 54, var framgångsrika allsvenskar i Örgryte under 1960- och 70-talet.

När Marcus Allbäck såg dagens ljus i Göteborg 5 juli 1973 var han redan Öisare.

Så när knatten började spela fotboll, och visade sig ha talang, kom snabbt jämförelserna med pappa och farbror.

Och förhoppningarna.

- Den här killen kan bli riktigt, riktigt bra.

De är inte alltid lätt att leva upp till sådana drömmar.

Marcus Allbäck har gjort det med råge.

Trots sina framgångsrika fotbollssläktingar kunde Marcus Allbäck valt någon annan sport.

Till sjöss varje sommar med pappa i segelbåten "Nilla".

På slalomskidor varje vinter vid stugan i Jämtland.

Eller i ishockey.

- Mackan hade mycket bra klubbteknik, säger farbror Dan Allbäck. Skridskoåkningen var det väl lite sämre med.

Ett tag spelade två skyttekungar från fotbollen, Marcus Allbäck och Niklas Skoog, hockey tillsammans i förortslaget Hovås HC.

Marcus hockeytalang förde honom till Västra Frölunda, där han spelade i samma femma som Jonas Esbjörs (i dag i HV 71) innan han valde fotbollen och slutade i rinken i 15-16-årsåldern.

Fler framgångsrika idrottsmän korsade Allbäck juniors idrottsbana.

Marcus inledde visserligen fotbollen i Öis knatteskola som femåring, men fortsatte sedan i kvartersklubben Nordsten, från stadsdelen Påvelund i västra Göteborg.

Mackan, smeknamnet som han fick av skolkamraterna på mellanstadiet, öste in mål och Jonas Fredriksson (landslagsman i basket) stod i mål.

Numera nöjer han sig med golf vid sidan om fotbollen.

Den goda klubbtekniken har han kvar från hockeyn. Sex i handicap och ett fruktat långt utslag är specialiteten.

1983 flyttade familjen Allbäck från Påvelund någon mil söderut till exklusiva Hovås, söder om Göteborg.

Bröderna Dan och Stefans familjer blev närmsta grannar vid Askimsviken.

Med sin tydliga folkrörelseförankring via idrotten skiljde sig Allbäcks rejält från grannarna, rederidirektören Sten A Olsson och finansmannen Roger Akelius.

Hos Allbäcks var det alltid liv och rörelse och många av områdets barn samlades.

Marcus var äldst och den som de yngre kusinerna Kristofer, Jonatan och Niklas såg upp till.

När han kom hem från träningen med Örgryte väntade kusiner och grannbarn för att sedan spela tvåmål på den 20x30 meter stora gräsytan mellan bröderna Allbäcks hus.

Ett par gamla hockeyburar var, och är fortfarande, målen.

- Familjen betyder oerhört mycket för Mackan. Han stod alltid i centrum och hade god hand med de yngre, säger Gunilla Allbäck, hustru till Dan.

Men ju bättre det gick med den egna karriären desto svårare fick Marcus att hinna med att spela med kusiner och kompisarna.

Så för ett par år sedan var han med och hjälpte till när de bildade en egen klubb, Järkholmens BK.

- I början var Mackan med som lagledare, säger kusinen Niklas, 11.

En av Sveriges främsta anfallare genom tiderna, Torbjörn Nilsson, såg Allbäcks talang och lyfte upp honom i Öis A-lag som 17-åring.

Efter ett par år hade han spelat till sig en ordinarie plats i anfallet. Hans målskytte var dock lika ojämnt som göteborgs lagets resultat.

19 mål i söderettan 1994, fyra mål i allsvenskan säsongen efter.

Sedan kom förändringen som innebar första stora lyftet i hans karriär.

Danska Lyngby hyrde anfallaren vintern 1997-98.

I proffsmiljön tränade Allbäck hårdare och slipade på tekniken.

Nu inledde han också samarbetet med agenten Roger Ljung.

Till en Lyngbymatch hade Ljung med sig spioner från italienska Bari.

De imponerades av svensken, som de i sin tur tog på lån i ett halvår.

- Tiden i Danmark och Italien gjorde mig tuffare. Jag blev snabbare och mer teknisk. Jag lärde mig vad som krävdes för att lyckas.

Stärkt återvände han hem till Örgryte hösten 1998.

Marcus Allbäck vann allsvenska skytteligan på 15 mål 1999.

Blev tvåa med 16 mål 2000.

Han fick som enda spelare i truppen inte spela en enda minut under EM-slutspelet förra sommaren.

Och även om han aldrig sagt något om det offentligt så var han besviken.

Under landslagets träningar var nämligen Allbäck, i vanliga fall van vid att stå i centrum i familjen eller i Öis, en blyg nykomling bland fullblodsproffsen.

Samtidigt sa han själv nej, nej och nej.

Till Grasshoppers, Borussia Mönchengladbach och Crystal Palace som lockade med mycket förmånliga proffskontrakt.

Varken det fotbollsmässiga eller det sociala lockade i de anbuden.

För hemma i Göteborg hade Marcus det mycket bra.

Tryggheten familjen och Örgryte. Jobbet på i Allbäcks familjeföretag i byggnadsbranschen där 90 procent av kunderna har idrottsanknytning.

Så Marcus Allbäck och Roger Ljung fortsatte säga nej och hade väldigt mycket is i magen.

Holländska Heerenveen kom tillbaka med ett ännu bättre förslag än det som duon året innan tackat nej till.

Örgryte fick 12 miljoner kronor och Allbäck flera miljoner i årslön.

Flytten till Friesland i nordvästra Holland blev nästa lyft i Marcus Allbäcks fotbollskarriär.

Både idrottsligt och socialt.

När Sportbladet besökte Marcus Allbäck i idylliska Heerenveen i samband med debuten i januari i år var det ingen som kände igen svensken på stadens gator.

16 matcher och 10 mål senare har han fått en egen hemsida av fansen och en egen sång.

Dessutom uppmärksammades hans två sena mål för Sverige mot Moldavien i VM-kvalet.

Bästa kompisarna har han i spelarna Mika Nurmela (från Finland) och holländske Anthony Lurling.

Efter någon månads letande hittade Allbäck drömbostaden. En villa, fem minuters bilväg från stadion och golfbanan.

Lyckan ler mot honom på alla plan.

Efter att ett långvarigt förhållande tog slut förra sommaren träffade han i höstas nya flickvännen Suzanne Nilsson via kompisen Joakim Geigert.

När Sportbladet nyligen pratade med Allbäck nere i Holland, dagen efter en ligamatch, var han på sitt allra bästa humör.

- Dagen började Suzanne och jag med lite trädgårdsarbete. Jag smet in för att kolla hur det gick för Öis via internet. Sedan var jag ju tvungen att fixa med den nya hemmabioanläggningen medan Suzanne fortsatte att plantera buskar...

- Nu har vi ätit och en god middag och druckit lite vin. Kan livet bli bättre än så här? undrade han.

Tja, två mål på ett utsålt Råsunda i landslaget gjorde väl inte saken sämre. Och Marcus Allbäck har nått precis så långt som många hoppades för 20-talet år sedan.

Michael Wagner