Ställ storföretagen till svars - inte J-O

SPORTBLADET

Likt en drake från forntiden som sovit lite för länge, och därmed tappat sinne för proportionerna, reser sig nu demokratins banérförare för att i storstilad form krossa J-O Waldner.

Varför? På grund av att Waldner medverkar i en reklamkampanj där han stödjer att OS arrangeras i Kina 2008.

Uppmärksamheten kring detta verkar slå inte bara den uppmärksamhet Waldner fått för sina sportprestationer, utan också den gång Göran Persson yttrade sig positivt om Kinas politiska system. Inte nog med det - Ericsson som uppenbarligen är ansvarigt för kampanjen verkar ingen ha något emot.

Så höga som tongångarna varit mot Waldner kan man tro att han inom kort kommer att ställas inför krigsförbrytartribunal så som personligen ansvarig för Kinas diktatur. Trots att det är möjligt att han bara tycker att Kina är en bra bordtennisnation.

Det finns ingen större möjlighet för Waldner själv att gå i svaromål heller. Det lär ju knappast vara så att han vill försvara förtryck och avrättningar.

Att politik och idrott hör ihop kan man ju hålla med om. Och det är klart tveksamt som politisk fråga att lägga en olympiad i Kina.

Men det är inte bara politiken som påverkar idrotten. Idrotten kan också påverka politiken, samhörigheten mellan folken, förståelsen för andra kulturer och människors delaktighet.

Så kan det kanske också bli i Kina, att ett OS skulle vara bra för folkets kamp mot diktaturen. Nu tror jag i och för sig inte att det är så, men jag kan inte se varför den enda bilden som skulle vara humanistisk och människovärdig är den som bestämts av löpsedlarna i veckan.

J-O gör mer nytta än Persson

Snarare än Waldner är det de vinstintressen som representeras av Ericsson och andra svenska storföretag som håvar in pengar med diktaturens hjälp som skall ställas till ansvar. J-O Waldner tjänar inget på att människor avrättas i Kina. Det gör Ericsson, eftersom människors möjlighet till organisering mot såväl regim som företagen slås sönder.

Waldner är dock en av de mest kända idrottare som finns i Kina. På så vis gör han mer nytta som företrädare för vårt politiska system än Göran Persson och än sitta-hemma-i-Sverige-och-moralisera-mobben någonsin kommer att göra. Folket i Kina uppfattar inte Waldners stöd till OS som ett stöd till regimen. Folket självt vill ju gärna ha OS.

I hela den här processen ifrågasätts Waldners karaktär och moral. Det finns tre förklaringsmodeller i debatten:

Att Waldner bara tänker på pengar och inte bryr sig om avrättade kineser

Att Waldner inte begriper vad Kina håller på med

Att Waldner stödjer Kinas regim. Inget av de alternativen är väl särskilt sannolikt?

Allvarligt? Jag är säker på att det finns en bra förklaring, och att man kan lugna ner sig lite och få proportion på tillvaron.

Tyvärr har de som upprörts över Waldners påstådda diktaturkramare haft ganska mycket spaltmeter till sitt förfogande, och oavsett vad som nu händer, så är för alltid en skugga kastad över Waldner, oavsett vilka skäl han hade.

Kan man i framtiden räkna med att varje svensk idrottare bör ha en profil och ett beteende som passar chefredaktörernas önskemål för att slippa lustmord av ens karaktär? Det vore ju inte så skoj.

Det är aldrig roligt när samhället blir mer fördömande. Då blir det ju mer likt Kina - inte mindre. Alltså håller jag - inte på Kina - utan Waldner. Åtminstone nästa gång han spelar bordtennis.

Jenny Lindahl Persson är 28 år, från Stockholm, och var tidigare ordförande i Ung vänster. Hon skriver krönikor i Sportbladet varje fredag.

Jenny Lindahl Persson