Ge friidrotten eget program!

SPORTBLADET

Svensk idrott upphör aldrig att fascinera.

Ständigt dessa små resurser, men lika regelbundet poppar ändå stjärnorna fram. Utan att föregås av pukor och trumpeter är nu svensk friidrott på nytt så het att man kan tala om åtminstone lätt febertillstånd.

Den här gången, inga namn nämnda, är de aktiva dessutom lika begåvade på rubtanen som i tv-soffan. Kajsa, Christian, Patrik, Robert, Susanna, du ser, du har börjat känna igen dem, och de är fler.

Sprider OS-mys.
Sprider OS-mys.

Mitt i denna nära-Gunder-upplevelse kan man som tv-tittare börja fantisera om ett regelbundet återkommande friidrotts-magasin i förslagsvis SVT. Med Jacob Hård i studion och reportage från Albert Svanberg, Jonas Karlsson, Jens Lindh. Om fotbollen och motorsporten har sina specialprogram kunde kanske även friidrotten få, snälla...?

I väntan på detta är den här spalten mer akut bekymrad av att det tycks förbålt svårt att riktigt få till friidrotts-bevakningen i svensk sport-tv. Ett skäl, vi talar mänskliga faktorn, är säkert att journalisterna generellt är mer intresserade av lagsport. Ett annat är självfallet sändningsrättigheterna, därtill faktumet att friidrott är en splittrad upplevelse, många saker händer samtidigt, friidrott i tv ÄR svårt.

Men även när bevisat friidrottskunniga kommentatorer, med goda resurser, är i full aktion runt starka tävlingar finns det ständigt frågetecken.

Störst problem har jag just nu med fyrans bevakning av "Golden League". Här är problemet främst Sven Nylander. Den legendariske evige fyran är tyvärr utanför medaljpallen även som kommentator. Inte tv-mässig är utslaget i den här juryn. Nylander vet drösvis om friidrott. Men han når inte ut genom rutan, exploderar aldrig, är alltid trist diplomatisk, dessutom pretentiös på ett Anton Glanzelius-träigt sätt. Däremot så är fyrans friidrottsguru A Lennart Julin ett odiskutabelt geni. Bara tennisens Björn Hellberg kan i svensk sport-tv matcha Julins fackkunskap.

Borde stannat vid idéstadiet

Kollisionen Julin vs Åke Strömmer borde fyran utveckla samtidigt som de avvecklar idén att ha Ludmilla Engquist som expert under VM i augusti. Den idén borde stannat i Artur Ringarts kladdblock.

SVT-sporten möter upp med Jacob Hård och nyrekryterade Anders Gärderud. Sorgligt att de inte får referera kvalitets-tävlingar. Vid kommande VM och OS kan dessa troligen uträtta storverk. Förhoppningsvis får de då också någon lyskraftig bisittare som lockar även marginalpubliken. Personligen kan jag överleva även om denne heter Christer Ulfbåge. Den gode Ostbåge sprider, när han är med på tävlingsarenan, en air av tryggt OS-mys som väl ingen kan tycka illa om?

Men framförallt: redan i kväll kan vi soff-entusiaster hoppas på att SVT-sportens friidrotts-kunniga medarbetare ökat tempot en aning. Vi vill ha nyheter, porträtt och tendenser med samma distinkta attityd som runt fotboll och ishockey. Är det något i friidrottens natur som gör att det är de mest ambitiösa - ofta synonymt med omständliga - journalisterna som bevakar just denna idrott?

Radiosporten brukar hyllas i denna spalt. Men inte denna vecka. Bevakningen av dam-EM borde naturligtvis rakt genom skötts av redaktionens starkaste direktsändnings-kort. SVT skickade elitgänget med starkt och respektfullt resultat. Att SVT hade tur med Sveriges resultat hör inte dit. Tur har man inte, den förtjänar man.

Gårdagens dokumentär från fjolårets Tour de France var intressant, missa inte del två på SVT 2 nästa måndag. Förhoppningsvis dröjer det inte ett år innan vi får se en inträngande skildring av skandalerna kring årets Giro d'Italia.

Lars Nylin