I dag: Avrättningar – om sju år: OS

Mänskliga rättigheter vinner inte över kapitalets intressen, därför får Kina spelen - idrotten och demokratin förlorar

1 av 4
kunming, Kina 26 juni 2001 Polisen eskorterar i väg dödsdömda fångar. Det helasker på en stor
SPORTBLADET

Om sju år kan de kinesiska idrottsläktarna fyllas av åskådare som följer de olympiska tävlingarna.

I dag slår sig läktarfolket ner för att beskåda offentliga avrättningar.

I Kina pågår kampanjen "yan da". Det betyder att slå hårt. Offren är allt från politiska och religiösa dissidenter till knarksmugglare och småbrottslingar.

Ledarnas hårda linje ska göra intryck på den väldiga inhemska befolkningen. Avskräcka den för att bryta mot gällande lag och moral. Avskräckningen har en annan sida som vetter mot omvärlden och Olympiska Kommittén.

Fast den kommittén har hittills bara beskådat kinesiska kulisser och vägrat se in bakom de kinesiska murarna.

Utvärderingen av OS-kommitténs studiebesöken i Kina doftar idyll och okritisk beundran för den ekonomiska tillväxten. Berömmande, heter det, att Kina har "en stark centralregering som kontrollerar alla sektorer av samhället". Någon risk för terrorattacker mot ett Kina-OS, finns inte. Kanske beror det på att den tänkta säkerhetspersonalen ska uppgå till 80 000 personer.

Lika små, för att inte säga, obetydliga anses dopningsmissbruk vara (de kinesiska simmerskorna har klivit upp ur bassängerna). OS-rapporten är övertygad om att rätten för journalister och gäster att röra sig fritt är garanterad, ända in på Himmelska fridens torg.

Fyra årslöner för att se invigningen

Olympiska kommittén har upptäckt att cirka 95 procent av kineserna önskar att Peking får arrangera OS. Läsaren får dock inte veta vad kineserna tycker om de tänkta biljettpriserna: 10 000 kronor per styck för öppningsceremonin.

Fyra gånger en kinesisk lantarberares årslön.

De kinesiska ledarna har redan låtit rensa upp en väldig grönsaksodling i norra Peking. Där ska olympiabyn ligga. Kinas härskare menar säkert att de inte för andra gången kan förlora finalen i kampen om OS. Förra gången Kina ansökte, det var inför OS 2000, förlorades sista omröstningen med 45-43. Sydney hade betalt 700 000 för de avgörande två rösterna.

Räkna inte med bojkotter

Huvudstriden står, så är den allmänna bedömningen, mellan Peking och Toronto.

Osaka, Paris och Istanbul sorteras bort, fast kan få tillräckligt många röster för att påverka balansen mellan Kanada och Kina.

Numera, efter kalla krigets slut, dominerar inte den gamla naiva tron att idrotten är höjd över politiska och sociala konflikter. Eller att idrotten skulle vara immun mot maktmissbruk eller mot att användas som propaganda, för brutala diktaturer eller för vinstsugna multinationella bolag.

Bojkotternas tid tycks vara förbi, om det inte handlar om ett litet land som Milosevics Serbien.

Fast frågan om Kina som OS-arrangör handlar inte om bojkott utan om val mellan olika ansökarländer: Tre demokratier, en halvdiktatur och en hårdhänt förtryckarstat, alltså Kina.

Kina, skriver tillförlitliga Far Eastern Economic Review, vinner överlägset OS-guld i grenen "brott mot mänskliga fri- och rättigheter". l999 avrättade Kina 1 263 personer, oändligt många fler än alla andra nationer tillsammans. Siffrorna för i år väntas bli betydligt högre.

En våg av statliga likvideringar sköljde över landet i juni, nästa avrättningsperiod blir oktober då bildandet av folkrepubliken Kina ska minnas.

Amnesty och andra människorättsorganisationer har rapporterat utförligt om det systematiska användandet av tortyr i landet.

Genom att använda systematiskt fysiskt och psykiskt våld drivs gripna att erkänna. Många dör under processen. Bland offren finns också sådana som inte anpassat sig till "födelsekontrollagen". Tvångssteriliseringar tillämpas. Kvinnor som utpekas som prostituerade fängslas och misshandlas.

Fångar placeras i stor utsträckning på mentalsjukhus. Omskolningslägren, övervakade av "massorganisationer för att skydda den allmänna ordningen", finns spridda över landet. Förföljelsen av religiösa minoriteter är intensiv. Mest känt för omvärlden är förtrycket av Falun Gong.

Massarbetslöshet och svår fattigdom

Den internationella organisationen för religiös frihet har protesterat mot ett OS i Kina; det har också människorättsorganisationer och Journalister utan gränser gjort.

Stabilitet och praktfull ekonomisk tillväxt, fyrdubblad utlandshandel och mångmiljardinflöde av utlandsinvesteringar. Så beskrivs Kina ofta av omvärlden.

Man kan välja andra perspektiv. Miljontals arbetare har kastats ut i arbetslöshet och då utan minsta socialt skydd. Alltfler arbetardemonstrationer mobiliseras mot staten, som svarar med repressioner och beskjutningar.

Småbönder och lantarbetare har ordnat massiva, ibland våldsamma, protester mot skatteutsugning, korrupta politiker och mot den extrema fattigdomen. Fattigdomen kan mätas mot att OS förberedelserna väntas kosta 200 miljarder kronor.

De som uppfattas som separatister, exempelvis Tibet slåss ned. 210 personer har de senaste åren dömts till döden för "separatism".

Relationen till Taiwan kan ännu vridas upp i våldsamheter. Kineserna har föraktfullt inbjudit Taiwan att vara medarrangör av OS, naturligtvis för att visa att Folkrepubliken är det enda Kina.

Taiwans vice president svarade "att det känns som om ett lamm bjöds på fritt inträde i lejonburen."

OS-stadgan kräver att spelen ska skapa respekt för allmängiltiga och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och slå vakt om människovärde och respekt för individen.

Hela det kinesiska systemet är ett hån mot den sortens värderingar. Och borde alldeles självklart utesluta Kina som arrangör.

Fast valet av OS-arrangör handlar också om realpolitik. Ett OS skulle tvinga Kina till demokratireformer och till större öppenhet.

Landets härskare måste minska repressionen för att undvika risker för bojkott. Kina måste med tanke på sin oerhörda folkmängd integreras i en global gemenskap. OS skulle vara en sådan gest av försoning.

Ett nej riskerar stärka den hårdaste mest oförsonliga falangen inom statsapparaten och kommunistpartiet. Nejet skulle nämligen tolkas som omvärldens sammansvärjning mot Kina.

...men visst blir det Peking som vinner

Att ge Kina OS skulle öppna för det väldiga landets inträde i världsgemenskapen, ungefär som när president Nixon bedrev sin pingpong-diplomati eller västvärlden vräker in investeringsmiljarder.

Och, när allt kommer omkring, vem kan säga nej till en marknad med en och en halv miljarder människor.

Striden om OS i Kina står mellan hänsyn till mänskliga rättigheter å ena sidan och å den andra kapitalets intresse och säkerhetspolitisk maktbalans. Mänskliga rättigheter vinner aldrig sådana strider. Avgörandet faller dessutom i Moskva.

Därför tror jag att Peking får arrangera OS 2008. Ett stort nederlag för idrotten, den moderniserade OS-idén och för demokratin.

Tragiska fakta som visar Kinas syn på mänskliga rättigheter

Olle Svenning