Därför slutar unga tjejer spela fotboll

Jenny Lindahl Persson efter fotbolls-EM: Nu ska vi börja glädjas åt det fina

SPORTBLADET

Nu när den värsta besvikelsen lagt sig över att vi inte tog hem fotbolls-EM för damer - fast vi var så nära - kan vi i stället börja glädjas åt det fina.

Det mest positiva med EM kanske ändå var hur mycket utrymme det fick i människors medvetande, i tv och i tidningar.

För en gångs skull fick damfotboll vara så intressant att det gick att prata om utan att fnysa föraktfullt, och utan att göra några särskilda referenser till hur mycket bättre det är med herrfotboll.

När vi alla satt klistrade framför tv-apparaterna för finalen i lördags så var vi med om att bryta en ond cirkel. Nu finns det en anledning för tjejer att fortsätta med fotboll efter att de fyllt tolv. För problemet är att de inte gör det i dag.

Många tror att ridning är den största sporten bland tjejer. Det är fel. Den största sporten, både bland tjejer och killar, är fotboll. För tjejer gäller tyvärr att man lägger av med att idrotta när man kommer upp i puberteten.

Så börjar man i stället hänga runt killarnas träningspass, och bara i allmänhet beundra dem som "verkligen kan spela fotboll". Och så använder man det platta brännbollsträet med vilket man slår perfekta lyror utan att ens försöka bli lagets hjälte på skolgymnastiken. Det är tjejers lott och uppgift. De vet att det är lönlöst, och har redan gett upp.

Skälen att lägga av är många

Varför slutar tjejerna spela fotboll? Det finns en rad anledningar:

Det är inte särskilt attraktivt att vara fotbollsspelare om man inte är kille. Som tjej vet man att bland det viktigaste i livet är att vara åtråvärd och behagfull. Det finns inget med att vara fotbollstjej som passar in på det. Möjligen kan man vara konståkare eller ballerina. Men knappt det heller, eftersom det innebär att man måste lägga värdefull tid på träning som istället kunde använts till smink och hårvård.

Brist på uppmuntran. För varje lovande fotbollskille finns det tränare, föräldrar och gymnastiklärare som tycker att han är en riktig stjärna, ett hopp för framtiden. Med den typen av stöd vill man gärna fortsätta träna. En lovande fotbollstjej är ändå mest en tjej, och vad är det för övrigt för bra med att vara stjärna i tjejfotboll? Alltså får man ordna sin uppmuntran själv, om man skall orka vidare.

De sociala strukturerna på exempelvis skolgårdar och lekplatser säger att tjejer inte är något att räkna med när det kommer till fysiska aktiviteter. Den tjej som är med i laget på rasten får räkna med att bli tråkad, och det är inte så kul.

Det finns inga rationella skäl att fortsätta spela fotboll. Även om man kommer med i landslaget, så kommer man inte håva in några särskilda pengar, man kommer inte att kunna bli proffs, man kommer inte att få en massa fans och få skriva autografer vart man kommer, och om man tar sitt landslag till semifinal i VM kommer det inte att vara tal om någon fest i Rålambshovsparken med Glenmark-Eriksson-Strömstedt, och tiotusentals supportrar rörda till tårar.

Att välja att satsa på sin fotbollstalang om man är tjej är närmast oansvarigt. Men under ledning av Ljungberg, Moström, Svensson och de andra i lördags, så var vi alla med om att ändra på det. Nu finns det åtminstone några skäl att bli fotbollsstjärna fast man är tjej. Nästa stora final kommer också att direktsändas i tv. Då kommer ännu fler att bänka sig framför tv-apparaterna. Ännu fler unga tjejer kommer att se upp till stjärnorna i landslaget. Och de kommer att fortsätta spela fotboll.

Nu är det bara en sak som fattas. Nästa gång vårt landslag gör något så här bra tycker jag att vi ordnar en stor fest i Rålambshovsparken när de kommer hem. Då kommer vi att vara delaktiga i att skapa ett ännu bättre landslag i framtiden.