Mannen som vill dö i en nedförsbacke har tagit kommandot igen

SPORTBLADET

Vet inte hur många gånger Eurosports båda entusiastiska kommentatorer Roberto Vacchi och Anders Adamsson hann räkna ut Lance Armstrong denna tisdag

Han sladdade, grimaserade och var uträknad upp mot Col de la Madeleines 2000-meterstopp.

Han var det också på vägen upp mot Col du Clandons 1924 meter. Men Lance Armstrong ska man aldrig räkna ut.

Åtminstone inte när det går uppåt.

Det dröjde länge, men när det kom inför de sista 14 kilometerna med de 21 serpentinsvängarna upp till toppen av L'Alpe d'Huez (1850 meter) var rycket ändå väntat.

Cyklisten Lance Armstrong är nämligen programmerad för just långa, hårda bergsbestigningar.

Inför den tionde etappen låg de två senaste årens Tour de France-vinnare på 23:e plats, 35,19 efter täten.

Inför onsdagens individuella tempolopp, 32 km Grenoble-Chamrousse, ligger han fyra, 20,07 efter ledande fransmannen François Simon, och med alla huvudkonkurrenter bakom sig.

Av de tre han har före sig är det endast 27-årige Andrej Kivilev från Kazakstan, 8,13 före Armstrong, som är någon bergsklättrare av klass.

Än är Tour de France inte avgjort, men Lance Armstrong slog till exakt, där han sagt att årets tävling började:

- I alperna!

Lance Armstrong har förberett sig i sex månader för årets lopp.

Har klättrat samma sträcka många gånger

Just tisdagens tre bergstoppar har han klättrat uppför ett flertal gånger under våren. Så snabbt det gått några gånger - men också i långsamt tempo för att memorera in kartan, där en attack skulle kunna sättas in.

I USA Today berättar han:

- Jag har inget nedskrivet på papper utan allt i skallen, så att jag kan ta fram det under loppet.

Det är alltså uppför han gjort sig ett namn, det är där han avgjort loppen och tagit sina stora segrar.

Hans tränare Chris Carmichael har berättat, att i de värsta partierna slår Armstrongs hjärta 186 slag per minut och hans pedaler snurrar 110 varv per minut.

Ändå är det i en nedförsbacke Lance Armstrong vill dö.

Det berättar han i memoarboken "It´s Not About the Bike" som mer än cykling handlar om kampen mot den testikelcancer han drabbades av - "min högra testikel var svullen, nästan av en apelsins storlek"" - och som han vann efter operation i oktober 1996 och tre månaders intensiv kemoterapi:

Vill dö med amerikansk flagga på ryggen

"Jag vill dö som 100-åring med en amerikansk flagga på ryggen och Texas-stjärnan på hjälmen efter att ha störtat nedför en utförsbacke i Alperna på cykel i 120 km/tim.

Jag vill passera en sista mållinje, höra min fru och mina tio barn applådera, och sedan vill jag lägga mej ned i ett fält av dessa berömda franska solrosor och behagfullt dra min sista suck: en perfekt motsägelse till min en gång så förväntade tidiga död."

En långsam död är annars inget för honom, skriver Armstrong:

"Jag gör ingenting långsamt, inte ens andas.

Jag gör allting i snabb rytm: äter snabbt, sover snabbt."

Och så berättar han, att han blir galen när fru Kristin kör familjens bil och bromsar in vid trafikljusens gula sken medan han själv otåligt skruvar på sej i passagerarsätet.

- Kom igen nu! Var inte en kärring! säger jag till henne.

- Lance, säger då min hustru, gift dej med en man!"

Det är denne bilpassagerare, memoarförfattare och cyklist som nästa söndag i Paris kör i mål som vinnare av Tour de France för tredje året i rad.

Det tror i varje fall jag.

Lasse Sandlin