Fyrans EM-sändningar på gränsen till spektakel-tv

SPORTBLADET

Strax efter den extatiska slutsignalen i Globen i söndags planerade TV4 att dela ut ett tittarpris till Tidernas lirare, Magnus Wislander.

Men det blev inte så just då.

Trots att Fyran slog till med självaste guru-VD Jan Scherman som prisutdelare försvann Wislander ur bild innan han fått priset.

"Slangen" ville hellre fira guldet med polarna.

Åtminstone i min tv-soffa följdes incidenten av något som liknade en lättad suck. Romansen mellan handbollslandslaget och TV4 hade i alla fall vissa sprickor. Efter en vecka där romantiken tycktes på väg att övergå i sirapslena Mendelsonska toner - tam-tam-ta-ram! - var det ljuvligt att se en spelare som inte ville vara med på Fyrans regi.

Att handbolls-EM för den här krönikören ibland var en blandad upplevelse är att uttrycka det milt. Ett fantastiskt landslag, rimligen vårt bästa någonsin, har på ett totalt osvenskt sätt motsvarat ett favoritskap.

Samtidigt har TV4, väl medvetna om att handboll är kanalens enda riktiga trumfkort inom sporten, satsat allt, allt, allt och ytterligare lite till på att blåsa upp turneringen till millenium-maffiga maximal-proportioner.

Uppenbarligen har den stora publiken jublande nickat bifall till såväl landslag som Fyran. Mer än tre miljoner såg finalen. Kanalens fjärde bästa siffra någonsin. Den högsta på sex år. Det är en smått sanslös siffra och därtill ännu ett bevis på att handbollen har de profiler som fotbollen just nu så kapitalt saknar.

Det blir lite för mycket av TV 4:s pussel

Sport brukar som mest locka halvmiljonen mindre. Ett VM-kval i fotboll innebär sällan mer än halva handbollens publik. Det är uppenbart att fästparet handboll/ TV4 har det svenska folkets kompromisslösa kärlek. Det är något som de förstnämnda ur sina perspektiv har rätt att vara mycket stolta över. En massiv satsning har gett full utdelning på alla fronter.

Ändå har jag en lite fadd, tvehågsen eftersmak nu dagarna efteråt. Det är möjligt att det i en tuff värld är smått löjeväckande att bekymra sig om slikt. Men jag fixar bara inte när stor sport tangerar gränsen till spektakel-tv.

De flesta av Fyrans pusselbitar är helt rimliga, ibland är de till och med seriöst utmejslade. Det är när pusslet ligger där i sin prydno som det blir lite för mycket.

Det här genomsyrar alltför ofta kanalens arbetssätt. Nu drabbade metoden handbollen:

ALLA skriker hur stort och fascinerande och stolt och ljuvligt och sanslöst lysande allting är. Man gör det i trailers, i mellansnack, i eftersnack. Om det krävs slänger man sedan in bisittare Claes Hellgren för att ännu en gång påminna tittarna om hur klassiskt allt är. Alternativt så drar Patrik Ekwall av en entusiastisk tirad från sin position på avbytarbänken. Haussen får aldrig göra halt.

Under tiden dansar Fyranklädda cheerleaders i läktargångarna och Jan Scherman trampar upphetsat på VIP-läktaren. Man kunde lätt fantisera om hur Steffo Törnqvist i kulisserna knåpade på seger-limerickar medan cigarr-röken låg tung över Väder-Tone, Agneta Sjödin, Bengt Magnusson och Dan Bäckman. TV4-Dramaten 100-0!

Det är en gåta att man inte kallade in "Loket". Den gamle domarräven hade lätt varit bättre än de förvirrade domherrarna från Makedonien.

Symbiosen mellan landslaget och TV4 blev under veckan total. Det liksom FICK inte gå fel.

Perlskog är lysande - Sjöblad ännu bättre

Vad hade hänt om svenskarna åkt ut i kvarten? Om en svensk spelare avslöjats som dopad? Om den under ordinarie matchtid usle Vranjes inte vänt finalen?

Om de av kanalen så förlöjligade islänningarna vunnit i semi?

Ja, vad hade hänt om svenskarna lagt sig mot danskarna? Vad hade Fyran sagt då?

Finns det plats för bastant sportjournalistik och kritiskt tyckande när man gör nästintill spektakel-tv av ett europamästerskap?

Det är svaren på sådana frågor som blir lätt oroande efter en vecka med Fyrans handbollsbevakning.

Men Robert Perlskog var som vanligt lysande. Axel Sjöblad var ännu bättre.

Och landslaget var helt suveränt.

Som sagt, känslorna är lätt blandade, inget tvivel om DEN saken.