Därför dopade sig Ludmila

Rysk forskare: Hon vet inte hur man lever ett "vanligt liv"

SPORTBLADET

Ludmila Engquist dopade sig i jakten på OS-guld i bob.

En hel idrottsvärld undrade varför.

Svaret handlar om regression.

- När man känner sig vilsen så återgår man till något man gjort tidigare, säger den ryska forskaren Natalia Stambulova.

Natalia Stambulova har arbetat i mer än 20 år inom det idrottspsykologiska fältet med bland annat undervisning och forskning och är just nu knuten till högskolan i Halmstad.

Stambulova, som själv har sina rötter i sovjetisk idrott efter sin aktiva karriär som konståkerska - har utvecklat en modell för idrottskarriärens alla övergångar, från början av idrottspecialisering till avslutningen av karriären och övergången till ett liv utanför idrotten.

Stambulova menar att vissa klarar skiftningarna mellan stadierna lätt, medan andra genomgår någon form av kris.

Stambula ser tydliga kopplingar mellan sin modell och Ludmila-fallet.

- Hon tog en stor risk när hon satsade på en ny idrottskarriär. Hon gick från en individuell sport till en lagsport - där hon uppenbarligen inte kände sig hemma. Och hon ville gå från toppen i en idrott till toppen i en annan. Det är mycket svårt, sa Stambulova under föreläsning vid högskolan i Halmstad.

Inte redo att avsluta sin karriär

I ett brev till medlemmarna av Svensk idrottspsykologisk förening (SIPF) - som delvis återges av TT - skriver ryskan om sin analys.

"Ludmila verkar vara en egocentrisk person med hög självkänsla med sin identitet fast knuten till idrotten....Sådana idrottare är ofta inte mentalt redo att avsluta sin idrottskarriär och vet inte hur de ska leva ett "vanligt liv".

Stambulova skriver vidare att Ludmilas kris troligen uppstod för att hon inte klarade av att anpassa sig till bobens lagarbete och att hon inte lyckades hantera riskmomentet som följde med boben.

"Hon förlorade kontrollen över sitt idrottande som hon tidigare varit van vid. Detta motverkar hennes egen självbild".

Borde ha sökt psykologhjälp

Stambulova tror heller inte att Ludmila hade tillräckligt gott socialt stöd och att hennes hjältinnestatus motverkade henne själv.

"Människor tror ofta att idrottshjältar eller hjältinnor inte kan känna rädsla eller har någon svag punkt".

Räddningen för Engquist hade varit att söka psykologisk hjälp, menar Stambulova efter att ha tagit del av de offentliga breven och polisförhör.

- Ludmila säger sig inte ha någon kontroll, hon är rädd och deprimerad och känner skuld. Hon har ju ett ekonomiskt ansvar för hela familjen.

Hon hade behövt idrottspsykologisk hjälp när hon startade med den nya sporten. Jag förstår inte varför hon inte sökte den.

Anders Burström