”Mirakelmän” tände OS-elden

USA:s ishockeylag från OS i Lake Placid 1980 tände den olympiska elden

SPORTBLADET

SALT LAKE CITY

Det kallades Miracle on Ice och överraskade en hel idrottsvärld.

Natten till lördagen tände USA:s ishockeylag från OS i Lake Placid 1980 den olympiska elden.

Men det var inte miraklet som satte den tydligaste prägeln på OS-invigningen i Salt Lake City.

Det var katastrofen - och fanan som blivit en symbol för kampen mot terrorismen.

Foto: Reuters

Den har fått namnet "Ground Zero-flag" - namngiven efter platsen där World Trade Center rasade samman - och hade flugits in från New York till den olympiska invigningsceremonin i Salt Lake City.

För knappt fem månader sedan var fanan den enda som hissats över WTC:s skyskrapor, en morgon när världen skakade och byggnader föll samman. I tre dagar efter den 11 september låg den begravd i resterna. Bränd, sliten och utan tolv av sina stjärnor - men med en symbolik som amerikanerna tagit till sig.

Världsbilden och World Trade Center kollapsade.

Fanan och nationen överlevde.

Den slitna fanan, enligt arrangörerna en symbol för en hel värld som vägrat att vika sig inför terrorismen, fördes in på Rice-Eccles Olympic Stadium av åtta amerikanska idrottsmän tillsammans med några av de brandmän och poliser som riskerade sina liv i räddningsarbetet.

En stilla tystnad spred sig över arenan, innan The Mormon Tabernachle Choir stämde upp till den amerikanska nationalsången.

En olympisk passion

Fanan och nationalsången blev inledningen på ett färgsprakande men ändå vemodigt isartisteri där Emmy-belönade producenten Don Mischers genomgående tema var Light the Fire Within - tänd den inre elden - om passionen som föder och ligger till grund för de olympiska spelen.

Tjugo minuter över tre, svensk tid, tågade idrottsmännen och -kvinnorna in på arenan - som brukligt med spelens moderland Grekland i täten, anfört av längdåkaren Fafalis Lefteris.

Den svenska truppen marscherade in som nummer 65 av de sammanlagt 77 nationerna, när det lätta snöfallet upphört i det nollgradiga landskapet intill bergen. Skidskyttestjärnan Magdalena Forsberg - som gör sitt sista OS - bar den svenska fanan framför en av invigningens större trupper, alla klädda i vitt, gult och blått.

Nattens minsta trupper, representerade Indien och Sydafrika, marscherade in med tre personer vardera.

Sist av alla - och till det största jublet - tågade den amerikanska truppen in på olympiastadion, anförd av short track-stjärnan Amy Peterson.

Symbol för engagemang

Sedan de aktiva gjort entré fortsatte showen med en ceremoni med företrädare för Utahs fem största indianstammar och med dans, med 1800-talets nybyggare och uppträdande av countrygruppen Dixie Chicks och Sting, med fyrverkerier och raketer, och med ständiga rapporter om OS-facklans väg genom Salt Lake City.

IOK-ordföranden Jacques Rogge berörde i sitt tal händelserna från den 11 september:

- Ert land tar sig igenom en fruktansvärd tragedi, en tragedi som påverkade en hel värld. Vi står enade med er, med förhoppningar om fred i världen.

Klockan 05.08 svensk tid invigde president George W Bush de 19:e olympiska vinterspelen:

- Å en stolt och beslutsam nations vägnar förklarar jag härmed spelen i Salt Lake City öppna.

Därefter fördes den olympiska facklan in på arenan, och överlämnades till Mike Eruzione. Eruzione var kapten för den samling collegespelare som mot alla odds besegrade Sovjet med 4-3 på vägen till OS-guldet i Lake Placid.

Tillsammans med sina lagkamrater klev Eruzione upp på podiet, till jublet från 52 000 på läktarna och inför uppskattningsvis 3,5 miljarder tv-tittare runt om i världen.

Strålkastarnas sken slocknade.

Elden tändes.

Spelen kan börja.

Jakob Sillén/TT