Skridskodrottningen eller Magda?

SPORTBLADET

”Skridskodrottningen visar allt”. Det betyder alltså att Anni Friesinger, OS-deltagare från Tyskland, är naken på foto. Det var tydligen en av veckans större sportnyheter. En värdig uppföljning på norskan Kari Traas så kallade utvikningsbilder, som hettade upp sportintresset något strax därförinnan.

Tyvärr är det alldeles för lätt att förstå varför de går tillväga på det här sättet. I brist på normal exponering av kvinnliga idrottsstjärnor upptäcker man snabbt att det går att få annan exponering. Eller exploatering. Dock kanske inte lika bra för sporten som sådan, inte särskilt relevant, inte bra för de kvinnliga idrottare och framför allt – kanske inte en så bra förebild för unga sportande tjejer som redan är pressade av objektifieringen. Som dessutom redan tidigt vet om att de inte har några större chanser att bli proffs i sin sport, jämfört med om de varit män. Och som till råga på allt då och då utsätts för sexuella trakasserier av sina tränare.

Handlade mer om kläder

Exemplen på damidrottare som klär av sig är många. Lite naket är ett effektivt sätt öka medieutrymmet och få fler sponsorer. I många sporter är det en viktigare framgångsfaktor vad gäller inkomster än att vara världsmästare.

Internationella studier som gjorts påvisar att tendenserna är mer långtgående än att det bara handlar om att ha kläderna på eller av. En undersökning från Australien av Dr Murray Phillis om mediebevakningen av kvinnliga idrottare fann att de kvinnliga ofta fotograferades i passiva poser, i relationer med andra och som modeller. Män fotograferades aktiva, inte i relationer med andra och aldrig som modeller.

Likadant såg det ut vad gäller texterna. Det som skrevs om damidrottarna handlade om deras utseende, känslor och relationer. Det som skrevs om herridrottarna handlade om deras mod, aggressivitet och tuffhet. Inte så konstigt att kvinnliga idrottare inte tas på lika stort allvar. Mönstren känns definitivt igen från andra länder, och från Sverige.

Behandlas respektlöst

Ok, tjat och gnäll kanske ni tycker, om problem som förstås inte har sin grund i idrotten som sådan. Jag vidhåller ändå att det är viktigt, eftersom vi aldrig kommer att få se hur bra kvinnor kan bli i olika idrotter om det bara är hur de ser ut och vad de har på sig som är viktigt. Konsekvenserna blir också att kvinnliga idrottare som individer drabbas.

Känner sig pressade

Dels för att de känner sig pressade att prestera resultat på köttmarknaden, snarare än i OS. Dels för att de självförtroendet kan drabbas om man hela tiden skall bedömas för sin sexighet och inte sina prestationer, och dels för att de kvinnor som verklgen satsar på sin sport, och inget annat, riskerar att bli utan sponsorer och mediatäckning.

Damidrottare behandlas, för att tala klarspråk, inte med respekt för deras prestationer. Det gäller både medias, sponsorers och allmänhetens bemötande.

Men i stället för att gnälla kanska man skall hedra och ära de som verkligen är just idrottssjärnor och inte pinuppor. De som trotsar statistiken och vinner allas hjärtan till och med iförda skidoverall och bärandes gevär. Och gör det framförallt på rent idrottsliga prestationer. Och låt oss hylla dem inte som kvinnor utan som sportgiganter: Magdalena Forsberg, Magdalena Forsberg och Magdalena Forsberg. Och några till, men mest Magdalena Forsberg.

Heder, ära och tack för medaljerna.