Sämst när det gäller

Därför är Sverige inte lika bra som Norge när det gäller att vinna OS-guld

SPORTBLADET

SOLDIER HOLLOW

Det var Det Sista Loppet, det som enligt alla manus borde slutat med ett svenskt guld.

Vi fick inget guld.

Vi fick Maria Magdalenas millimetermiss.

Vi fick stolpe ut, sjätteplats, diplom och tack för kaffet.

Vi var sämst när det gällde.

Igen.

INTE BARA OSIS? Per Elofsson skulle ta ett par guld i OS. Med bara en tävling kvar har han inte ens medalj. Magdalena Forsberg skulle också vinna guld. Hon sviktade i avgörande lägen och fick nöja sig med två brons. Fredrik Sterner i snowboard och lag Elisabet Gustafson i curling är andra svenska idrottare som har visat sviktande form under OS. "Vi har skapat oss ett monster av krav och förväntningar", säger idrottspsykolog Johan Plate.
Foto: MATS STRAND
INTE BARA OSIS? Per Elofsson skulle ta ett par guld i OS. Med bara en tävling kvar har han inte ens medalj. Magdalena Forsberg skulle också vinna guld. Hon sviktade i avgörande lägen och fick nöja sig med två brons. Fredrik Sterner i snowboard och lag Elisabet Gustafson i curling är andra svenska idrottare som har visat sviktande form under OS. "Vi har skapat oss ett monster av krav och förväntningar", säger idrottspsykolog Johan Plate.

Varför vinner inte Sverige?

Varför missar våra OS-hopp sina skjuttavlor, formtoppar, slalomportar och medaljchanser?

Varken solen, himlen som låg utspilld över bergen eller Magdas leende kan dölja att vi svenskar börjar få känslan av att både Hale-Bopps komet och millennieskiften kommer oftare än svenska guld i vinter-OS.

Rubrikerna om Sterner och snön, Prosit-Per, förkylde Fredriksson och Magdas millimeter formulerar sina egna sanningar.

Sverige är fantastiskt.

Men sämst, när det gäller.

Eller?

Johan Plate, idrottspsykologen, vet vad han tycker:

- Svenskar är inte vekare än de andra, det ställer jag inte upp på, säger han.

Idrottsmäns psyken är lika konjunkturkänsliga som en IT-aktie, och deras marginaler är mindre än dina och mina. Ingen ser dina misstag på tv, och jag får inte sparken om jag råkar avsluta den här meningen med en parentes (tror jag).

Det är annorlunda för OS-hopp.

- Det är inte så enkelt att skjuta när de där prickarna är medaljer som man ska skjuta ner, säger Henrik Forsberg.

Han stod i målfållan i går och såg när hans Magdalena sköt, och Henrik - om någon - förstod att det inte var en normal träningsserie i Sundsvall som Magda sköt just då.

Hon missade två av fem skott.

Och Sverige suckade.

Sverige har inte lika många OS-hopp som Norge eller Tyskland eller USA, och de hopp vi har får en enorm press på sig. När Per Elofsson har pappersnäsdukar i stället för stavar i händerna så ökar pressen på Anja eller Magda eller Pillan. Det blir väldigt mycket press, på väldigt få händer.

- Vi har skapat oss ett monster av krav och förväntningar, säger Johan Plate.

SOK har ett tiotal mentala rådgivare

För att tackla de kraven krävs förberedelser, ett mentalt vaccin som gör att man klarar av att andas när pressen är som värst.

Kanske har Sverige misslyckats med det.

Sveriges olympiska kommitté har ett tiotal mentala rådgivare på lönelistan, och de allra flesta av de aktiva har arbetat tillsammans med idrottspsykologer inför OS.

Var Magdalena Forsberg förberedd på en situation där hon kommer in till sista skjutvallen samtidigt med två konkurrenter. Var Fredrik Nyberg förberedd på att åka ur i super G, men ändå kunna komma tillbaka mentalt för att satsa på storslalom?

Svar: Ja.

Men trots alla förberedelser har det gått så tungt.

Norge har tusen guldmedaljer.

Sverige har det här:

Mindre resurser. De flesta stora idrottsländerna satsar långt mer på mentala förberedelser. I Atlanta-OS hade USA med fem ackrediterade psykologer, varav en alltid hade jour och en arbetade enbart med krossade OS-drömmar.

Jante. Vi älskar en vinnare, men bara när han vinner. Och när amerikanska ungar får lära sig att säga "I"m a winner" innan de säger "mom" eller "donut" så får svenska barn lära sig att inte tro för mycket om sig själva. Blir man det får man ställa sig i Bojan-och-Zlatan-hörnet och skämmas.

Motgång. "Framgång föder framgång" är en 24-karatig kliché. "En kliché är en kliché eftersom en kliché är sann" har sångerskan Björk slagit fast, och det är sant. I Sydney fick Sverige ett guld direkt, pressen minskade och avslappnade stjärnor fortsatte lyckas. I Salt Lake City skjuter pressen på stjärnorna i höjden som estniska formkurvor.

Sverige är fortfarande fantastiskt bra

Trygghetsbehov. Jag har hört superstjärnor som Michelle Kwan och Mario Lemieux ärligt berätta att OS är stort, känslosamt och tufft. Jag har också hört svenska hopp som säger:

- OS är som vilken tävling som helst.

Det är självbedrägeri, OS ä r enormt.

Ingen tjänar på att inte låtsas om det.

Den svenska förlorarkulturen frodas just nu i Salt Lake City, men den kan försvinna snabbare än man kan säga "Sudden".

Sverige är fortfarande ett fantastiskt stort litet idrottsland.

Och Magdalena Forsberg har all rätt i världen att vara nöjd med sitt OS.

Hon har varit harmonisk, tuff och väl förberedd.

Stolpe ut.

Det var kanske inte mer än så.