”Det kändes härligt att runda Kap Horn igen”

Klabbe Nylöf, rorsman/trimmare på ASSA ABLOY, 13 februari – exklusivt till aftonbladet.se

SPORTBLADET

Äntligen förbi Kap Horn. Det kändes härligt att runda Kap Horn igen. Känslan är mycket stark. Det är med en slags lättnad och glädje som man tittar på denna klippa som är så klassisk för sjöfarare. Kap Horn, som egentligen ser ut som vilket kustområde som helst i världen, har ändå en mycket stark påverkan. Vädret kunde inte ha varit bättre med perfekt undanvind. Allt det största i segelform som finns ombord hissades och vi dundrade fram i 15 knops fart i strålande solsken.

Vårt nuvarande läge är ungefär som vi har planerat. Vi har inga skador på varken båt eller besättning och vi är nära båtarna framför oss. Vi tycker väl dock att vi kunde ha varit lite närmare ledarna, men skam den som ger sig. Det är fortfarande 2000 sjömil kvar och det är bara att nöta på.

När vi rundade Kap Horn var hela besättningen samlad på däck för första gången under den här sträckan i lugna förhållanden. Normalt är det bara när man gör en svår manöver som alla behövs på däck. Annars seglas båten på en vakt (fem till sex personer) så det här tillfället var speciellt. Vår matansvarige ombord, Guillermo (Altadill), hade tagit med sig en fickplunta med schysst konjak till allas glädje. Rökarna ombord firade med varsin cigg..

Normalt så är båten helt rökfri under kappsegling. Vi fick ett underbart mottagande av hundratals pilotvalar och polardelfiner, som hoppade och följde båten under en lång tid på väg mot Hornet.

Livet känns rätt så mycket enklare nu när man för första gången styr rätt mot slutmålet och är på väg upp mot hemmavatten, Södra och sedan Norra Atlanten är ju nästan hemma. Det är en otrolig skillnad på temperaturen när man närmar sig land. Vattentemperaturen har stigit med 6 grader, vilket gör att lufttemperaturen är hyfsad dagtid.

På väg upp efter Patagoniens kust med kryss och en nära kamp med News Corp var det nära att sluta i katastrof igår. När vi i all girighet letade efter stark tidvattenström för att få gratisfart hamnade vi i ett område med 7 knops ström och 25 knops motvind, där vågorna snabbt växte till helt okontrollerbara och båten sköts fram som en raket. Det gick inte att bromsa och det var nära att båten gick sönder. Vi lyckades ta oss ur vansinnet efter ungefär 30 minuter berg- och dalbanefärd kombinerat med den värsta forspaddling man kan göra. Vi hade tyvärr inga paddlar med oss. Vi lyckas komma ur det hela och segla vidare men tyvärr kostade det oss sjömil mot News Corp.

Idag hade jag glädjen att få prata med familjen på satellittelefonen, vilket alltid är underbart. Det ger en ett bättre tidsperspektiv. Ombord är allt bara en massa som rullar på med samma rutiner dag ut och dag in. Om det har gått 10 eller 25 dagar är det ingen ombord som funderar så mycket på. Det är bara mål som räknas. Lyckan att prata med min son Alexander är alltid lika stor. Han börjar varje samtal med att berätta att han är i Stockholm nu och att han älskar pappa ibland!? Troligtvis skulle det inte bara vara ibland om man var hemma lite mer. Jag glömde dock att önska Lisa (min fru) ”Happy Valentines day”. Vi får ta det när jag kommer hem.

Nästa stopp är Rio de janerio och vi kämpar på för att komma ikapp ledarna.

Syns snart !

Klabbe (_)