Tv-topparna - och flopparna

SPORTBLADET

Den svenska OS-truppen har knappast motsvarat våra förväntningar.

Det håller nog även Per Elofssons pappa Tore med om.

Klarar sig den svenska tv-truppen i Salt Lake City bättre?

Sportbladets Lars Nylin recenserar Ulfbåge och hans kollegor.

Jacob Hård

Det skulle nog inte spela någon roll om så greker började nosa på längdskidåkningens medaljer. Jacob Hård har hittat ett tonläge och en tajming som är evig och funkar även när tävlingarna tar överraskande vändningar. Med sina personliga, lätt raspiga stämband summerar Hård situationen. Samtidigt som han på ett alltid engagerat sätt även ser konsekvenser och mönster.

Staffan Lindeborg

Det känns mycket länge sedan den tiden då vi tv-tittare gottade oss i "Lindebojs" r-lösa Jönköpingsaccent. I dag är Staffan Lindeborg den ende på SVT som är nära att vara en stor bollsportreferent. Han har i E-Center inte haft riktigt samma glödande pondus som vid pingis eller simning. Men precis som vid fotbolls-VM tänder Staffan till när det gäller.

Roger Blomquist

Spelens tv-chock. Visst, han har lysande hjälp av bisittaren Lotta Falkenbäck. Men teamet skulle bli ganska blekt utan Blomquists kaxiga ordpalett. Blomquist tog därtill bonuspoäng när han på en presskonferens gick till frän attack på internationella skridskoförbundets ordförande. Man önskar att SVT:s underdånga politiska journalister såg den sekvensen.

Albert Svanberg

Svanberg tycks ha lämnat det allra buttraste allvaret kvar hemma på redaktionen för "Signerat Svanberg". Här har han tidvis varit så lättsam och smårolig att man undrat om han provsmakat ur en EPO-termos. Svanbergs tyckande efter konståknings-skandalen tillhör det bästa som denne ständige analytiker hittills formulerat.

Jens Lind

Somliga tycker att Linds reportage är kort sagt sömniga. Betydligt fler uppskattar att det mitt i sportflåsandet vandrar en reporter som ser sammanhang, bakgrunder, perspektiv. Jens Lind torde vara SVT-sportens mest underskattade begåvning.

Peter Jonsson

På förhand hade Peter Jonsson ingen tacksam uppgift. Halfpipe och puckelpist har föga förankring i folkhemmet. Det är svårt att motivera för mormor Svea varför OS-deltagare tävlar med en cd-freestyle på skallen. Men genom ett hårt och skärpt jobb har Jonsson med assistens av Pontus Ståhlkloo inte bara klarat av uppgiften. Frågan är om han inte är den i SVT-teamet som gjort störst framsteg i Utah.

Jonas Karlsson

Jakob Hårds komplement vid skidspåren är kanske det största stjärnämnet i SVT-teamet. Vi talar då inte om just referentrollen, i det sammanhanget är nog Karlsson - trots sin kunskap - för försiktig för att bli folkkär. Däremot har han kompetens att bli en tung efterföljare till Albert Svanberg, Jens Lind och andra dokumentär-makare på SVT-sporten.

Katarina Hultling

Vi väntade på två guld. Worst case-scenariot sa två medaljer av lägre valör. Nu blev det inga och floppen smittar naturligtvis av sig även på kommentatorn. Men Hultling gör vad hon kan och är med all säkerhet den referent som kan mest om sin sport.

Christer Ulfbåge

Det är svårt att se någon annan SVT-medarbetare mysa så trovärdigt med farsor, svågrar och gamla ungdomstränare till våra os-hopp. Nej, Ostbåge blir nog kvar i studiosoffan ett par olympiska spel ytterligare.

Åsa Edlund

Få slår Åsa Edlund på fingrarna i ren hockeykunskap. När det gäller NHL är kunnandet på nivån levande lexikon. Tyvärr når Edlund inte samma nivåer i ämnena pondus och tajming. Där handlar det ännu om grundskolenivå och livereferenten Edlund är försiktig på gränsen till äppelkäck.

Bo Hansson

Vi är nog åtskilliga som smått deprimerade hunnit konstatera: Bo Hansson har skoningslöst passerat sitt bäst-före-datum. När den omhuldade statistik-gurun Hansson refererar spelens skridskotävlingar tycks han allt för ofta skjuta från höften. Men det är ändå en njutning att höra Hanssons röst.

Peter Jihde

Som producent har Jihde redan hunnit skojsa till ett gott antal SVT-sändningar. I rutan har den fria agenten från TV 4 däremot mjukstartat. OS skulle bli hans genombrott var det möjligen tänkt. Det började också mycket bra. Jihdes tonläge var behagligt behagligt nedtonat när han dök upp från skidarenan i Soldier Hollow. Men så började han intervjua. Jisses. Som den med Mühlegg. Stundtals på utrikiska, nån slags asketisk tyskengelska. Jesus.

André Pops

Teamets kompletteringsspelare. Den som sköter dett nödvändiga defensiva slitet. Bo Hansson utpekade en gång Pops som SVT:s nye stjärna. Ännu har vi sett få skäl till den ynnesten, men Pops gör heller aldrig bort sig.

Björn Fagerlind

Fagerlind är troligen för evigt fjättrad i SVT-sportens otacksammaste situation - han kommer under sin resterande karriär att jämföras med Sven "Plex" Pettersson. Men inte ens i en värld utan "Plex" skulle Fagerlind kännas som en gigant i kommentatorkabyssen. Habil? Ja. Påläst ja? Trist? Ja.

Mats Nyström

Mats Nyström känns smått trovärdig när han med underfundig pojkvaskermin studiosamtalar med Thomas Wernersson eller Curt Lundmark. Då funkar Nyströms jovialiska södertugg som avslappnad balans till experternas smånördiga besserwissrande. Problemet uppstår när Nyström tar exakt samma tempo till en livesituation. Som Tre Kronor-Kanada. Wake up, little Mattie!

Micke Leijnegard

Tala om att att bli offer för omständigheterna. Leijnegard har på många punkter gjort sin bästa tv-insats hittills. Nedtonad, seriös, glimten i ögat, inga kvasifilosifier. Numera också behagligt lite av frisyrgelé. Men ingen kan framstå som helt trovärdig i den studion.

Pelle Nyström

Handbollens elitserie tar lyckligtvis paus under OS. Då slipper vi Nyströms slappa rutin-bevakning av de 43 målen mellan Tumba och Drott. I stället får vi hyfsat begåvade reportage och nyheter från en reporter som kan riktigt bra bara han anstränger sig.

Marie LehmanN

Även Marie Lehmann faller delvis på andras grepp. Som värd för fiaskot "Konsulterna" är det ytterst svårt att reparera betyget i de få moment när Ulfbåge släpper ifrån sig spotlight.

Johan Ejeborg

Hemma i studiosoffan sitter Christer Ulfbåge och pöser. I Salt Lake City verkar Johan Ejeborg fantisera om att få ärva Golfbåges plats i myssoffan. Ejeborgs lite bräkiga, ansträngt engagerade stil har något av flashig USA-tv över sig.