IOK:s besvär: Idrotten...

SPORTBLADET

ROM

För varje OS är idrotten naknare och sårbarare.

I de globaliserade olympiadernas tidevarv, framstår själva utövandet alltmer som ett besvärande men nödvändigt irritationsmoment, som organisatörerna gärna skulle vara utan.

Kraven på perfekta arenor och feta rättighetskontrakt går att uppnå. Men människor har den störande ovanan att fela, ramla, låta sig korrumperas eller förbättra sina resultat med piller och injektioner.

Att det finns ett samband mellan idrotten som mångmiljardindustri och det galopperande dopningsproblemet skulle IOK naturligtvis hellre dö än erkänna offentligt. Men den internationella olympiska kommittén har åtminstone förstått att det inte längre går att blunda för en företeelse som förstör idrotten, dödar idrottsmännen och i ett längre perspektiv undergräver idrottens ekonomi.

Därför gjorde IOK faktiskt en insats mot dopning den här gången. Det sköttes klumpigt och motsägelsefullt som det mesta som kommittén ger sig in i, men det gjordes.

Två medaljörer fick lämna tillbaka sina olympiska guld och värre straff kan väl knappast en idrottsman eller idrottskvinna råka ut för. Dessutom upptäckte provtagarna Nesp, ett i princip okänt preparat som uppenbarligen har efterträtt Epo som längdskidåkarnas nya kick.

Men medan IOK:s ordförande Jacques Rogge talade vitt och brett om kommitténs framgångar på idrottsetikens område, omvaldes den italienska längdskidåkerskan Manuela Di Centa till ytterligare åtta år som en av utövarnas representanter i organisationen. Hennes namn förekommer i förundersökningen till en stor dopningsrättegång som är på väg i Italien.

Manuelas och flera andra italienska och utländska elitidrottsmäns yrkesheder står på spel. Det vore snyggare att vänta med att låta henne ställa upp till omval tills rättegången var slut och hennes namn rentvått.

Det mesta pekar dock på motsatsen, såvida inte Manuela är offer för illvilliga fiender som vill smutskasta hennes fantastiska karriär.

Ökänd sportläkare

Lillehammers längdåkningsdrottning står på listan över sportläkaren Francesco Conconis 63 "patienter" på det numera ökända centret för biomedicinska studier i Ferrara. Centret fick under 1990-talet mångmiljonbelopp från den italienska staten för att utföra olika typer av medicinsk forskning kring sport. Av allt att döma använde Conconi merparten av pengarna till att dopa en grupp duktiga idrottsutövare till oigenkännlighet.

Conconi var en lysande stjärna på den internationella idrottsmedicinens himmel. I augusti 1993 höll han ett föredrag i Lillehammer om hur man kan spåra dopning med Epo. Han baserade sina upptäckter på en studie han utfört på 23 amatörer. Den församlade läkareliten och olympiska experter tittade förundrat på diabilder över hemoglobinvärden som åkte berg- och dalbana på grund av Epo-intag. Vilka enastående resultat!

Häxdoktorn är - rektor

Åklagarna anser sig dock kunna bevisa att de 23 amatörerna i själva verket var några av Italiens mest kända idrottsstjärnor i uthållighetssporter och herr doktorn själv. Conconi lade helt enkelt fram bevisen för sitt bedrägeri i Lillehammer, bara några månader före de olympiska spelen.

Vilken cyniker han måste vara, Manuela Di Centas, Silvio Fauners och Maurilio De Zolts häxdoktor och - hör och häpna - ärevördig rektor på det anrika universitetet i Ferrara.

Conconis ställning i stadens etablissemang har gjort den rättsliga utredningen mot honom till en svårhanterad historia. Men nu ser det faktiskt ut som att det snart ska bli rättegång. Om Conconi och hans medarbetare döms, är det många italienska olympiska medaljer, men även internationella cykelframgångar, som kommer i ett nytt, ofördelaktigt sken.

Som ni märker förbereder sig Italien redan nu moraliskt för vinterspelen i Sestriere om fyra år.Vi får hoppas att den värsta skiten under mattan kommer fram innan dess och att Larissa Lazutina och Johann Mühleggs hårda öde blir en lärdom för 2006 års hoppfulla deltagare och eventuella skrupelfria idrottsläkare.