Lagom är bäst, även när det gäller fotboll…

SPORTBLADET

David Beckham har varit med och designat Englands trendiga kostymer.

Svenskarna har träningsoverall med uttänjda knän. Engelsmännen tar in på hotell i Dubai med fruar, flickvänner och barn. Sverige tränar efter fast schema på Stadion. Ett av de två uppladdnings-koncepten kommer - förr eller senare - att sågas i media. Tord och Svennis eller Lars och Tommy kommer att ifrågasättas med svarta rubriker, "kunde de gjort annorlunda?".

Kanske är det inte så konstigt att Sverige väljer den säkraste, men ack så tråkiga, vägen till VM?

Först tänker man att det nog beror på svenskarnas karaktär. Vi är ju lite grå och trista där vi går med nerböjda huvuden i vintermörkret. Uppfostrade att styra vår tillvaro efter inrutade scheman på varsin sida om en sextio minuters lunch.

Men så slås man av att engelsmännen ju har en lång aristokratisk tradition där man lyder högdjuren och där man minsann inte visar känslor, knappt ens ett naket fotbollslår. Dessutom är väl britternas lättsinne knappast större än vårt, så mycket regn och blåst som de tvingas stå ut med.

Vid närmare eftertanke är vi nog rätt lika ändå, engelsmän och svenskar. Inte minst med tanke på att vi just nu lägger allt vårt hopp inför fotbolls-VM på ungefär samma ställe. Englands och Sveriges höga förväntningar ligger i händerna på fyra manliga fyrtiotalister som alla lärt sig den grundläggande idrottspedagogiken någonstans på den svenska landsbygden.

Det här borde göra att uppladdningen inför avspark skulle se någorlunda lika ut. I verkligheten kan den knappast se mer olika ut än den gör.

Blottar halsen för media

Man kan inte annat än hålla med den engelska pressen som redan basunerat ut att svenske Mr. Eriksson got balls. För även om det självklart finns en långsiktig och strategisk plan bakom idén att kosta på landslaget en resa på dryga miljonen, är det modigt att genomföra den. Alla vet vi ju, inte minst Svennis själv, vad som väntar vid ett misslyckande i VM. Resan - där trivseln skulle svetsa ihop den sargade truppen till ett fungerande lag - kommer att förvandlas till en alltför dyr lyxsemester. De medföljande familjerna - som skulle ge spelarna möjlighet till lite kärlek innan allvaret drar igång - kommer att beskrivas som Svennis chans att mjuka upp sitt eget förhållande efter snedsteget. Individuell träning och vila - som skulle ge alla spelare en skräddarsydd uppladdning - blir plötsligt en alltför slapp tillställning med förlorat fokus som följd.

Och det är media som kommer att stå för kritiken. Spelarna och det engelska folket har redan köpt Mr. Eriksson och hans koncept. Han har fått mandat att genomföra ett modernt ledarskap för den nya tidens sport.

För Tommy och Lars är det lite besvärligare. Det svenska tankesättet har planterats i generationer. I vårt land är vi bra på ledarskap och att bygga grupper. Så länge vi behåller de fasta rutinerna går det i bästa fall hyggligt bra.

Vi gjorde ju så gott vi kunde där i Dödens grupp. Skulle vi däremot bryta mönstret, åka på lyxhotell, svida upp oss med club blazer och sedan misslyckas - då kan man bara ana höjden på drevets samlade skall. Lars och Tommy vågar säkert inte ens tänka tanken.

Så lagom är bäst. Nu som alltid, här i mellanmjölkens och mysbyxornas land.