Två super- svenskar regerar

SPORTBLADET

Freddie - den elegante.

Foppa - den dominante.

Jag vill inte vara alltför storsvensk men det går ju inte att undvika att konstatera att det är två allt annat än försynta landsortspojkar från gamla Svedala som just nu regerar i världsfotbollen och världshockeyn.

Det fanns en tid före OS när vi skrev mycket om att svenskarna var världsbäst i det mesta.

Det har under några månader känts som en avlägsen tid.

Därför känns det extra skönt att det äntligen finns möjligheter att känna ungefär likadant igen. Fast på en ä n n u högre nivå.

Freddie:

Svensk, europe, hallänning, som Carl Bildt skulle uttryckt det.

Briljans och offervilja

Mannen som med sina löpningar kommit att dominera Premier League - tvärtemot vad många trodde häromåret när det mest talades om försäljning och brist på speltid.

Ljungberg fick mycket kritik under EM 2000 för att han missade för mycket och faktiskt också för att han jobbade för mycket defensivt i Lars/Tommys ursvenska formel där hårt lagarbete är viktigare än briljans och offervilja i offensiven.

Men jag undrar om inte just det är nyckeln till Ljungbergs framgångar i år.

Freddie har lärt sig att resultat kommer enbart genom järnhårt arbete. Jag tror att långt ifrån alla spelare på Ljungbergs nivå skulle göra de här enorma löpningarna utan boll i väntan på en skenbart slumpmässig passning från Dennis Bergkamp.

Till VM - som världsstjärna

Från EM och det första året i Arsenal minns jag egentligen bara de ständiga löpningarna m e d boll - som alltid slutade med att Ljungberg fastnade på nåt försvarsben.

Nu är situationen annorlunda. Nu går han in i ett VM-slutspel som en världsstjärna och kanske rent av som en av världens kanske fem bästa fotbollsspelare det här året. Det är stort, det är mäktigt och jag är övertygad om att det kommer att märkas i VM.

Och så Foppa:

Vilken man. Jag vet inte om ni såg avgörande matchen mot San Jose Sharks men det var en makalös uppvisning av världsartistskap. Och Foppa gjorde avgörande målet - för andra matchen i rad. Och han är uppe i tre avgörande mål i slutspelet. I går var han briljant - trots ett närmast brutalt överfall av Bryant Marchment och sen blev han slashad i tredje perioden av Teemu Selänne och fick vi se den där hemska synen vi vant oss vid; Foppa släpper handsken, åker av isen och rakt ut i omklädningsrummet.

Peter den store skadad. Igen. Kanske svårt.

För att förstå vidden av hans storhet är det alltid lämpligt att gå till källan. Antingen bör man läsa Örnsköldsviks Allehanda eller Denver Post. Jag valde det senare alternativet. Och de förstår Foppa därborta. De vet hans storhet.

Foppa - från en annan värld

Läs tidningens sportkolumnist Woody Paige och njut nu:

"Who in the history of sports has taken off a full year, didn't play a game in the regular season and became the best player in the playoffs?

Only Forsberg, who is not from Sweden - he's from out of this world.

Avalanche versus Red Wings - the sequel the world has been looking forward to more than another vanilla "Star Wars" movie.

This is the real war of stars - and Forsberg is the star of stars.

May the Fors be with you, Avalanche.

He is to skates what Baryshnikov was to ballet slippers. A study in smooth."

Baryshnikov var balettdansören som ansågs upphäva tyngdlagen.

Foppa upphäver andra lagar. Men han väger tyngst i hockeyvärlden just nu.

Han sa en del välvalda ord till Selänne några gånger efter slashingen. Men efter slutsignalen pratade de en lång stund mycket vänskapligt. Foppa förlåter. Också.

Peter och Freddie - just nu regerar de idrottsvärlden.

Det behöver man inte ens vara storsvensk för att tycka.