Träning på försäsong är jobbigt och slitsamt

SPORTBLADET

Om 118 dagar startar elitserien i ishockey. Men vem bryr sig när Fotbolls-VM har avspark om två dagar?

Försäsongsträning måste väl ändå vara det jävligaste av allt för ett sportproffs. För hur motiverar man sig att köra fullt under en stekhet sommarsol när fotsvampen från de svettiga skridskorna äntligen börjat repa sig?

När det dessutom inte är nån som bryr sig?

Den före detta Nordiske Mästaren i brottning kan inte lägga det ena benet över det andra när han sätter sig ner. Låren är helt enkelt för grova, något som förstås säger en del även om de övriga kroppsdelarna. Och efter många års brottande är man den tuffaste av fystränare, även för en elitspelare i hockey.

– Redan igår var Janne Larsson stirrig över att jag skulle köra för hårt i dag, säger brottningsmästaren med ett elakt flin.

– När jag körde med Leksand för några år sen var det två som spydde och en som tuppade av, fortsätter han och lutar den breda bringan bakåt i stolen. Att trissa upp stämningen redan på förhand är förstås drömscenariot för en tränare av hans virke.

Vill man vara med när det hettar till framåt vintern då duger det inte att maska på försäsongen.

Uppenbarligen har han medhåll av nya tränaren, Esko Nokelainen, som enligt hörsägen lär ha presenterat sig för truppen med orden ”från och med nu finns här inga gamla meriter”. På lugn och saklig finlandssvenska. Med ett ansikte som täljt i sten.

En efter en släpar de sig in i lokalen, Brynäs A-lagstrupp. Trots att klockan inte slagit nio finns inget syre kvar i Gävle Kraftsportklubbs lokal. Dörren står på vid gavel ut mot solskenet.

På balkongen ovanför den tjocka gymnastiksalsmattan har nämnde Esko och assisterande tränaren Gunnar Persson slagit sig ner med morgonkaffet.

– Vi har joggat på morgonen och tar en golfrunda på eftermiddan, ursäktar sig Nokelainen. På lugn och saklig finlandssvenska, med ett ansikte av sten. Brottningsmästaren blåser hårt i sin pipa.

Ingen vanlig uppvärmning

– Kom igen nu gubbar, vi börjar med att köra igång kroppen litegrann.

Det är ingen vanlig uppvärmning som han menar. Här varvas det sprintlöpning med korta kullerbyttor, tigersprång, gång på händerna, krypning på alla fyra, långa kullerbyttor, gång på händerna baklänges, armhävningar, sit-ups och höga hopp med landning på baken.

Varenda T-shirt i truppen är blöt av svett. Det blir trängsel i dörren när spelarna slåss om en plats ute i friska luften. Det spottas, frustas, hostas och dricks vatten. Även de starkaste hänger med kroppen över knäna. Men brottningsmästaren blåser hårt i sin pipa – utan pardon.

Dags för parövningar där det gäller att få in armarna under kompisens armar samtidigt som hela kroppsvikten trycks mot den andre. T-shirtarna åker all världens väg.

Brottningsmästaren gapar:

– Kyrö, han börjar backa nu, ett halvt steg framåt så kommer han. Kom igen nu Simon, det är ingen jävla hambo det här. Ta i nu Ove, det är ju en gubbe du har mittemot dig. Lite mer killer nu, var lite mer svinaktiga mot varandra, gubbar.

Gubbar, funderar jag däruppe på balkongen.

De flesta hockeyspelarna i Brynäs är ju faktiskt födda på 70- och 80-talen?

Inser snabbt att det har nåt med jargongen att göra och lyssnar i stället på tränarna som börjat filosofera över kaffekopparna.

– Otroligt bra träning det här. Brottarna är grymt hårda. Vad tror du Esko, om man låser in en brottare på hundra kilo med Mike Tyson och öppnar dörren dan efter, vem har vunnit då?

Spelarna övervinner mjölksyran med innebandy

– Jag tror Tyson står därinne och slickar sig om munnen, säger Nokelainen med ett skratt som spräcker stenansiktet.

Nere på mattan har backen Petré utmanat brottarmästaren men tvingas ge sig.

– Han är som Karelin den där, säger Nokelainen.

– Vänta du, han blir ännu vassare när du får tag i honom, säger Persson och fortsätter:

– Du skulle sett Niclas Wallin när vi hade honom här. Han flyttade vad som helst framför sig.

Träningen är inne i sitt slutskede när spelarna kör höga hopp.

Brottningsmästaren jagar på mot mål:

– Kom igen nu gubbar ni är som maskiner nu, jobba, jobba, jobba.

Efter en dryg timme är det över. Spelarna lägger in en snus och övervinner mjölksyran med ett pass innebandy. Till lunch väntar uteservering med valfri dryck. Om 118 dagar kliver man in i bussen och åker till Leksand för elitseriepremiär. Om det nu är någon som bryr sig om det just nu?

Bäst

Sämst