Godkänt men inte mer, SVT

SPORTBLADET

Friidrott som tv-sport är bland det svåraste en tv-producent kan ge sig in på. Friidrott som tv-sport kan vem som helst göra bra. TV-himmel eller vilse i pannkakan. Det kan hänga på ett enda bildval. Det blev EM ännu ett bevis för. Eller ska vi kalla det för Carolina Klüft show?

När friidrott verkligen går genom rutan är det sällan producentens förtjänst. Då handlar det snarast om att en atlet gör en sanslös bedrift, positiv eller negativ, alternativt bjuder på sig själv utöver det förväntade.

En klantig tv-producent kan därför ganska lätt sabba tv-upplevelsen av friidrott. Fel prestation i bild. Inga bilder alls. För lite dynamik i bildvalet. För mycket dynamik. Ni vet hur det brukar vara.

Veckans EM blev tyvärr produktionsmässigt mest av den negativa sorten. De tyska producenterna envisades regelmässigt med lååånga pliktbevakningar av varv efter varv eller tjuvstart efter tjuvstart. Det vill säga den mest uråldriga formen av friidrott i tv.

Med den utgångspunkten kunde inte SVT:s team göra underverk ens om de varit i toppform. Nu var de bara halvtoppade och då blev sändningar som kunnat vara sensationella under timtal snarast zzzömniga.

Plattityder i mängd från Erica

Jacob Hård var som vanligt gedigen. Jonas Karlsson är nu bäst i konsten snabba sportintervjuer i tv. Men Anders Gärderud kändes utanför löpgrenarna vagare än tidigare - hade han lagt ens en halvtimme på att läsa in kastdeltagarna? Att Sten Rosenberg hänger i luften visste vi. Hängande bredvid honom fanns nu en Erica Johansson som lyckades med målstättningen att exponera sin nyinköpta jeansjacka. Tres chic! Men därutöver sällan tillförde mer än en och annan görkäck plattityd på nivån: "han/hon är heltänd på uppgiften". Längst upp på läktaren spankulerade en Peter Jihde som skiftade från genialitet till genans i sina spelat brydda von oben-reflektioner.

Det blev aldrig någon tajt teamkänsla kring det här gänget, snarare handlade det om spridda individuella höjdpunkter. Tydligast exponerat under Kajsas mystiska tävling när Hård stundtals var den ende SVT-utsände som överhuvudtaget pratade.

Men nu efteråt, vem bryr sig egentligen? Vi fick trots allt vara med om svensk sport-tv-historia. Carolina Klüfts spexiga intåg var inget annat än födelsen av en blågul sportlegend i rutan. ZTV-generationens första sportstjärna är född, som kollega Lasse Anrell så pricksäkert skrev i söndags.

Väntar på den perfekta showen

När Carolina körde sin show så kunde ingen producent i världen ställa till det. Detsamma gäller sekvensen när Christian Olsson i fågelbens-pose mötte höjdhopparna Holm och Strand för att springa ärevarv. Kvantitet är inte alltid synonymt med kvalitet. I synnerhet inte i friidrott. Där det snarare gäller att vara med där det verkligen händer. I väntan på ett annat sätt att göra tv av den här idrotten.

Bäst

Sämst

Lars Nylin