Starka varumärken - och usla förebilder

SPORTBLADET

I går läste vi att Kajsa Bergkvist just nu är idrottens kanske starkaste varumärke. Framgång, PR, utrymme i media, egna produkter och den juridiska rätten till namnet har räknats in i den totala placeringen - för så ser den kommersialiserade idrottsvärlden ut numera. Men man måste ha missat något på listan. Ett inarbetat, sedan länge inregistrerat, varumärke med höga scores i - nästan - alla nämnda kriterier.

Gladiatorerna.

Det där tramset är inte sport, det är fredagsunderhållning på tv, säger nog de flesta av oss. För vid en första eftertanke är det ju så.

Men jag är långt ifrån säker på att man kan vara fullt så kategorisk när det handlar om Gladiatorernas främsta målgrupp. För vad ser ett barn i fredagsunderhållningen på tv? Annat än en tävling där det går ut på att vara snabb, smidig och stark, en tävling där idrottsstjärnor från andra sporter ställer upp som utmanare, en tävling där en av världens bästa skidåkare är programledare. En tävling som går ut på att med alla medel vinna kampen över sina motståndare.

För ett barn handlar det såklart om sport. Hur lågt rankad den än må vara hos oss vuxna.

Petter, 7 år, berättar om händelserna på skolan i våras. Om den större killen som egentligen inte fick vara på lilla skolgården men som hela tiden kom dit ändå. Bland de mindre barnen letade han efter utmanare, modiga typer som vågade trotsa honom däruppe på klätterställningen.

- Han sa att han var Atlas och då ville alla vara med. Men det var en pojke som gjorde illa sig och började grina, då var det inget kul längre. Är man sådär stark som Atlas måste man ju vara snäll, säger Petter.

- På riktiga Gladiatorerna är det bara Plexus som är snäll. Han går alltid fram till sina motståndare och säger tack för en god match, så som vi måste göra på innebandyn. De andra gladiatorerna, de bara boxar till motståndarna efteråt. Säger att de har varit jättedåliga också.

Sminkade och stylade tjejer - på idrottsarenan?

Storasyster Emma, 10, funderar på lite andra saker.

- Indra, Amber och Diva är liksom så tjejiga och det tycker jag är konstigt. De har förlängt håret och är sminkade. Varför gör man det när man sportar?

Det är många som just nu är oroliga för barnens förhållande till idrott och aktivitet. Barn rör sig för lite, de har ingen idrott i skolan och alltför många lägger av med eventuellt sportande när de blir lite äldre.

I den tuffa idrottsvärlden finns i dag mindre plats för grundvärden som ärlighet, sjyssthet och "må bäste man vinna". De flesta organisationer, stiftelser, politiker och föreningar är ense om det alltmer påträngande behovet av goda förebilder. Sjyssta ledare och äkta stjärnor.

"Tuff sport" - men förebilderna, då?

I det perspektivet är Gladiatorerna allt annat än lätt tramsig underhållning till fredagsmyset i soffan. Gladiatorerna är snarare en vålds- och utseendefixerad kamp där enbart den starkaste har existensberättigande. En uppskruvad actionserie som gömmer sig bakom namnet underhållning, men likväl nyttjar flera av sportens attribut.

Vore jag morsa eller farsa skulle jag inte vilja se en poster på varken Atlas, Troja eller någon annan gladiator på väggen i barnens rum. I synnerhet inte med tanke på hur de som sportsliga förebilder beter sig.

En blir så förbannad på en utmanare att tv måste klippa bort hennes attack.

En annan får ett raseriutbrott och skriker "jävla idiot" rakt upp i ansiktet på domaren och tvingas lämna arenan inför en skärrad publik.

- Det här är en tuff sport där man går in med full kraft, säger TV4:s ansvariga som förklaring.

Vad nu det ska vara för förklaring i en värld där vi försöker motarbeta pennalister till ungdomsledare och föräldrar som vrålar domarjävel på barnens matcher?